Mat och Klimat

Unghönan Greta på sin skottkärra Foto: Stina Nielsen

Ägg med gott samvete?

Palle Nielsen berättar om familjens slaktfria hönsgård

Palle Nielsen
Palle Nielsen

Dekorerade ägghalvor är det enda animaliska inslaget på vårt julbord. Till och med några som till vardags kallar sig veganer äter av dem. Är det hyckleri, eller resultatet av en annan hönsfilosofi?

I Sverige äter vi 15 kilo ägg om året per person. Det motsvarar att vi har varsin höna.

Hur har din höna det? Är den en av 800.000 burhöns? Eller är det en hangarhöna med tusentals hönor per flock, vars enda syfte i livet är att ge oss ägg och kött?

I dagens fjäderfäindustri finns det inte mycket att känna hönsglädje över. Men jag tänker inte skriva om statistik, för inga siffror kan berätta om de känslor jag vill förmedla. Jag ska prata om höns som individer. För mig är det ingen skillnad på att plåga en hund eller en höna. Säger du eko-höns svarar jag eko-hund. Byt ut hönsen i djurindustrin mot hundar, och säg sen att det inte är djurplågeri.

När jag var i tonåren flyttade min familj ut på landet och köpte några ”industrihönor”. De räddades undan slakteriet för ett liv i den sol och natur de aldrig fick se under sina första 87 veckor i livet. Medan tusentals av deras rumskompisar blev till filé och buljong fick våra halvnakna sargade flickor utforska livet som höns. Matrester från min pappas arbetsplats samlades in, matsvinnet minskade och äggen såldes till arbetskamraterna.

Jag fick två favoriter, Skosnöret och Blindy. Skosnöret var en av de nakna bruna burhönorna som blivit en ståtlig ung dam. Så snart hon fick syn på någon som verkade stark nog att flytta en sten som kunde gömma en mask kom hon flyg-springande. Det kunde bli långa turer i skogen tillsammans, hon var alltid sugen på mask den tjejen. Sitt namn fick hon för att hon knöt upp ett maskliknande skosnöre på en domare som hade stuga i närheten. Han var så rörd över denna hönas personlighet att han lovade att be en åklagare stämma en burhönseriägare för djurplågeri.

Blindy har en speciell plats i mitt hjärta. Jag hittade henne döende med ena ögat trasigt. Med en 15-årings iver tog jag mig an henne. Medan hennes öga läkte blev vi riktigt goda vänner. Ropade jag ”Blindy” mot hönsflocken kom hon springande. Hon hoppade gärna upp på min arm och vidare upp på min axel. Men bara på mig, ingen annan kunde ropa så hon kom. En dag när jag med möda lyckats smita in genom dörren innan Blindy följde efter frågade jag vad det skulle bli för mat. Innan någon hann svara fick jag syn på fyra kycklingar i ugnen. Utanför fönstret stod Blindy med sitt enda öga vänt mot mig. Jag blev vegetarian den dagen och är det än, 35 år senare.

Vi har fortfarande höns, min fru Stina tar hand om dem med kärlek. En svart unghöna heter Greta, döpt efter världens bästa klimatkämpe. Kommer vi med skottkärran hoppar hon gärna upp och får förtur på godsakerna.

Av våra 25 höns är en tredjedel tuppar. Det blir ytterst sällan bråk, alla känner varandra och har rangordnat sig fint inom flocken. Bråk mellan tuppar blir det däremot om man får en främmande tupp i flocken. Det låter vi bli. Vill vi ha nytt blod i flocken byter vi ägg med någon och låter en höna kläcka fram kycklingar. Vi har valt att aldrig slakta våra höns. Hönor, tuppar, kycklingar och gammelhöns lever tillsammans och får dö med värdighet precis som du och jag förväntar oss att göra en dag. De äter vårt matavfall, gräsklipp och säd. Som tack är vi självförsörjande på ägg och får gödsel till våra odlingar.

Idag finns det lyckligtvis inte mycket kvar av den hemska burhönsindustrin. Men tyvärr är alternativet ”ägg från frigående hönor” inte bra det heller. Inte ens Kravmärka ägg uppfyller rimliga krav på hur man bör behandla en vän. I grund och botten tror jag att vårt sätt att behandla hönsen är en del av det mönster som skapat klimatkrisen. Bristen på respekt för naturen bär med sig konsekvenser vi inte kan överskåda. Jag avslutar med några ord att ha med sig i samtalet vid årets julbord.

Det vi gör mot naturen.

Gör den mot oss.

Utan att skilja på skuld.

Därför är det ingens ensak.

Och allas skyldighet.

Att stoppa våldtäkten mot moder jord.

Palle Nielsen

Miljödebattör, f.d. leverantör av Krav-ägg.

 

Gilla detta:

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa