5 november 2021

En lösning på bi-krisen är att öka variationen och minska storleken på åkrarna i odlingslandskapet. Det visar en ny rapport publicerad i One Earth. Detta skulle i sin tur kunna vända den krisartade utvecklingen med allt färre pollinatörer.

En tredjedel av bina rödlistade

Jenny Ekman, sakkunnig i jordbruksfrågor på Naturskyddsföreningen, håller med om perspektivet.

– Det största hotet är att landskapet förändrats så att pollinatörernas livsmiljöer försvinner. För många arter handlar det om att slåtterängar och naturbetesmarker försvunnit när jordbruket blivit mer storskaligt och rationaliserat så att dessa biotoper växer igen. Andra hot är bekämpningsmedel, matbrist (det vill säga brist på blommor, kopplat till livsmiljöerna men även i form av mindre ogräs och mer kortklippta gräsmattor), och klimatförändringar, säger Ekman.

Som Mat & klimat lyft tidigare är det minskande antalet pollinatörer runt om i världen ett av de allra största hoten mänskligheten står inför. Hela 90 procent av alla vilda växter hotas, och däribland återfinns 85 procent av våra viktigaste grödor för matproduktion. Och situationen är lika allvarlig i Sverige som globalt.

– Idag är en tredjedel av Sveriges bin rödlistade, samt en femtedel av fjärilarna, vars status försämrats senaste åren, säger Ekman.

Jenny Ekman framhåller att det utöver det etiska perspektivet, att bevara arter för sin egen skull och att vi människor inte ska utrota andra, finns många andra anledningarna till att vända utvecklingen.

– Dels för att pollinatörerna har en viktig plats i ekosystemen. Förändringar i antal och artsammansättning kan exempelvis påverka pollinering och därmed förekomst av majoriteten av de vilda växterna. Dels för vår egen skull. Biologisk mångfald säkerställer viktiga ekosystemtjänster. En tredjedel av maten vi äter är pollinerad av bin och andra insekter. 

Ekonomiskt ger det ett värde av ca 235-577 miljarder dollar årligen, enligt IPBES, FN:s panel för biologisk mångfald, förklarar hon.

Krävs ekonomiska styrmedel

Den goda nyheten i rapporten är att genom att förbättra möjligheterna för pollinatörer kan avkastningen från jordbruket öka. Och Jenny Ekman pekar på några av de metoder som kan användas för att ge pollinatörerna bättre förutsättningar.

– Man kan se till att gräsmarker som exempelvis naturbetesmarker sköts och hålls öppna med hjälp av slåtter eller betande djur. Arealen behöver både bevaras och dessutom utökas. Många områden är idag isolerade från andra, så organismerna har för dåliga spridningsmöjligheter. Därför behöver man se till att det finns en grön infrastruktur i landskapet med hjälp av vägkanter, kraftledningsgator och andra grönytor. 

Även städer och trädgårdar kan bidra genom förändrad grönyteskötsel. För de mest hotade arterna behövs riktade åtgärder och restaurering av livsmiljöer.

Jenny Ekman, jordbruksexpert på Naturskyddsföreningen

Att det finns resurser för att ställa om till ett mer hållbart jordbruk råder det ingen tvekan om. Nästan 90 procent av de 540 miljarder dollar som varje år används av offentliga medel till jordbruksstöd globalt går till metoder som är negativa för miljö och eller folkhälsa, enligt en tidigare FN-rapport framtagen av FN:s livsmedels- och jordbruksorgan, FAO. Även i denna rapport pekas småskaligt jordbruk ut som lösningen på problemen med förlust av biologisk mångfald, utarmade jordar och stor klimatpåverkan.

Jenny Ekman pekar på att just ekonomiska styrmedel i form av rätt sorts jordbruksstöd som riktas till jordbruk som restaurerar naturbetesmarkerna är en viktig politik att föra, men framhåller också en rad andra politiska åtgärder.

– En större andel nötkreatur behöver komma ut och beta dessa marker. Samtidigt behöver man gynna ekologiskt jordbruk som hyser en större mångfald, inte använder sig av kemiska bekämpningsmedel och där djuren betar mer. Att fasa ut bifarliga bekämpningsmedel och anta kommunala pollineringsplaner, där man ser över hur man kan gynna pollinatörer genom både naturvård och parkskötsel, behövs också, säger Ekman.

Niclas Malmberg