Mat och Klimat

Miljödebattens genombrott i Sverige

earth-11005_960_720

Rachel Carsons bok Tyst vår (1962) brukar sägas vara den bok som i första hand fick fart på den globala miljörörelsen. Men hur genombrottet i Sverige gick till tycks mindre känt. 

Den gröna vändningen

En ny vetenskapligt granskad gratisbok samlar kunskapen om hur insikten att mänskligheten hotas av global miljökris slog igenom på allvar i Sverige från 1967. 1968 kom sedan tankeställande bilder från rymden på jorden som en liten ömtålig blå kula och 1971 följde bildandet av både Greenpeace och Jordens Vänner som i år alltså fyller 50 år.

I boken beskrivs hur Fältbiologerna radikaliserades under de här åren och 1972 hölls FN:s första miljökonferens i Stockholm.

Genombrottet kom förstås inte från ingenstans. Bland annat bildades Naturskyddsföreningen redan 1909, men då just för att skydda naturen här. Det globala miljöperspektivet kan sägas ha börjat bubbla i Sverige från 40-talet, men kallades då inte miljödebatt. Sedan har det ju gått lite i vågor genom åren med folkets engagemang, men kunskapen växer ständigt. 

Boken som nu fördjupar det stora genombrottet från 1967 heter Den gröna vändningen, och är skriven av David Larsson Heidenblad vid Lunds universitet. Den som enligt boken allra främst bidrog till detta genombrott för miljödebatten i Sverige var Hans Palmstierna (se bilden) som nämns hela 509 gånger i boken.

En nyckel till Hans Palmstiernas framgång var att han fungerade som länk mellan forskning, medier och politik. Han var själv forskare, skrev återkommande i DN och utkom 1967 med boken Plundring, svält, förgiftning, som gav honom upprepat utrymme i tv-nyheterna i det som då var den enda tv-kanalen som “alla” tittade på. 

Fotot “Earthrise” fick många att inse vikten av att värna vårt gemensamma hem. (Bild: NASA)

Socialdemokratins kalla fötter

Palmstierna var också medlem i Socialdemokraterna, som i valet 1968 fick egen majoritet i riksdagen. Han tog initiativ till FN:s första miljökonferens och det var därför den hölls i Stockholm 1972. Palmstierna fick tunga uppdrag på myndigheter, men när mer kontroversiella nödvändiga reformer som miljöreglering av industrin skulle genomföras kom hårt motstånd från de som såg sin makt hotad av den nya miljöhänsynen.

Hans Palmstierna var en av de viktigaste pionjärerna bakom Sveriges miljömedvetna uppvaknande. Hans gärning beskrivs i boken Den gröna vändningen, skriven av David Larsson Heidenblad vid Lunds Universitet. (Foto: Privat)



Att Socialdemokraterna får kalla fötter så fort en verkligt genomgripande grön omställning är på gång är ett återkommande fenomen i svensk miljöhistoria. Först efter 1967 in på 70-talet som sagt. 1974 lyfte statsminister Olof Palme till och med klimatet som den politiska fråga han trodde skulle vara viktigast år 2000.

Nästa stora gång var 1989 när det fanns majoritet i riksdagen för att genomföra den radikala gröna omställning S gått till val på, och ett större folkligt stöd för miljön jämfört med andra frågor har vi varken sett före eller efter då. Men åter fick mäktiga krafter S att backa, vilket Martin Hultman skildrar i boken Den inställda omställningen.

Några år senare blev Göran Persson statsminister och lade direkt fram sin vision om det gröna folkhemmet. Men i praktiken satt S mest och motarbetade sådana förslag från samarbetspartiet MP 1998-2006. Och det var sista gången rödgröna hade majoritet i riksdagen.

Statsminister Göran Persson (S) oktober 2004 (Nordic Co-operation website)

För lite och för sent?

Så det är inte konstigt att Greta-generationen nu skanderar: Tomma ord och mera prat, räddar inte vårt klimat. För nu har det gång på gång snackats om den globala miljökrisen på bästa sändningstid i över 50 år.

Förvisso har det talats mångdubbelt mer om hur viktigt det är att öka konsumtionen, som i sin tur ökar miljöförstöringen. Men informationen har funnits där som grund för varje tänkande människa att agera. Och visst har det skett framsteg. Men för lite och för sent.

Vad hände med Palmstierna då som var så känd och mäktig på sin tid? Han höll ställningarna fram till 1975 då han omkom genom drunkning. Än idag är släktingar till Palmstierna aktiva i svenska miljörörelsen, men Hans Palmstierna själv och andra pionjärer i den svenska miljörörelsen är påtagligt bortglömda.

Andra rörelser må vara bättre på att hålla sin historia vid liv, men den som tycker att den gröna omställningen tar lång tid kan jämföra med en rad andra stora rörelser som kämpat på sedan 1800-talet utan att nå sina mål. Rimligen skulle de varit mycket längre från sina mål utan engagemang. Allt gör skillnad och det finns grader i både himlen och helvetet.

Miljörörelsen har inte pengarna, men argumenten och med denna bok även tydligare rötter. Hela boken Den gröna vändningen finns gratis som pdf här och sammanfattas i ett poddavsnitt här

Se även: Barn gillar vegetariskt

SENASTE NYHETERNA

Gilla detta:

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa