Nu införs plastskatten – möts av ris och ros

Foto: Sophia Marston, Unsplash

Nu införs plastskatten – möts av ris och ros

I maj höjs priset på plastpåsar till följd av den punktskatt som riksdagen beslutat införa. Den så kallade plastpåseskatten är något så unikt som en miljöskatt som inte bara möter kritik från organisationer som Svensk Handel, men också kritiseras från delar av den gröna rörelsen.

Den 1:a mars började lagen om skatten att gälla, men det är först i maj som själva skatten på plastbärkassarna börjar tas ut av konsumenter. Tre kronor för de stora och 30 öre för de små under 7 liter. Nya skatter är sällan populära, men just denna tycks möta kraftigare reaktioner än de flesta andra skatter. Vad färre kanske känner till är det EU-direktiv som ligger till grund för skatten. Direktivet, som klubbades 2015, anger att medlemsstaterna senast 2025 ska vara nere på max 40 plastpåsar per person och år. För Sveriges del innebär det mer än en halvering av antalet plastkassar, då genomsnittssvensken enligt Naturvårdsverkets siffror använder 102 plastkassar per år.

Skiljer inte på fossil och biobaserad plast

En del av kritiken mot skatten som bland annat Svensk Handel lyft, är att skatten inte gör skillnad på om plastpåsarna är tillverkade av fossil råvara eller inte. Ur klimatperspektiv är den fossila plastpåsen värst, då den vid förbränning bidrar till att öka koldioxidhalten i atmosfären. Men Miljöpartiets skattepolitiska talesperson, Rebecka le Moine, lyfter att det ur andra miljöperspektiv inte hjälper att en påse är producerad av icke-fossil råvara. Ta till exempel det faktum att plasten inte bryts ner under överskådlig tid vilket kan skapa stora problem.

– All plast har likvärdig negativ påverkan på miljön vid nedskräpning. Plast från förnybara källor bryts inte ned inom rimlig tid i naturen, utan riskerar precis som plast av fossil råvara att bli till mikroplaster, säger Rebecka le Moine till Mat och Klimat.

Klimatskäl är inte heller det som har motiverat plastpåseskatten. EU:s övergripande mål med direktivet är istället att minska nedskräpning i mark och hav. Plastpåsar som används inom EU orsakar inte bara nedskräpning i Europa. Stora mängder plastskräp exporteras till bland annat länder i Asien, och det utan att vi vet om den där hanteras korrekt eller går ut rakt i Stilla havet. År 2017 exporterade Sverige drygt 30 000 ton plastskräp, varav det mesta hamnade i Hong Kong och Kina (10 939 ton), Malaysia (3 175 ton) eller Sydkorea (189 ton).

Andra kritiker har argumenterat att den nya skatten bara handlar om att dra in skatteintäkter till staten. Regeringen beräknar att skatten kommer att inbringa hela 2,1 miljarder kronor 2020, och därefter 2,7 miljarder om året. Men le Moine tillbakavisar att det är ökade intäkter som är motivet bakom skatten, och framhåller att den tvärtom är en del av en grön skatteväxling.

– Syftet är att beskatta negativ miljöpåverkan och sänka skatten på arbete och företagande. En satsning som regeringen gör i nuvarande budget är sänkt skatt till människor som bor i glesbygden.

De som protesterar mot plastpåseskatten genom att sluta köpa plastpåsar har alltså agerat helt i enlighet med regeringens önskemål. Men hur ska man bära hem den mat man handlar om man inte köper med sig en plastpåse? Att producera andra påsar eller väskor är ju inte heller bra för miljön.

– För konsumenten finns det många bra alternativ. I mitt hem har vi en mängd kassar, väskor och korgar som funkar när vi ska handla. Det är ytterst få som kommer behöva köpa nya kassar. Det går också att använda en plastkasse flera gånger, säger le Moine.

Går ut över den enskilda konsumenten

Plastpåseskatten möter även kritik från ett helt annat håll. Flera inom miljörörelsen menar att skatten är ologisk då den till exempel inte berör förpackningar och dylikt, samt att den saknar den viktiga rättviseaspekten. En som kritiserat plastpåseskatten är Michael Moon, fristående debattör med djupa rötter i miljörörelsen, och som bland annat var med och bildade Miljöpartiet 1981.

– Det finns flera skäl till att jag är tveksam till en plastkasseskatt. Främst att det går ut över den enskilda konsumenten, som dessutom uppmanas att använda plast för att emballera våta hushållsrester. Detta gör att individen måste använda plast även mot sin vilja. Dessutom, om man tittar i sin fyllda matkasse när man har kommit hem, finner man en lång rad varor som i sin tur är inslagna i plast eller i plastbehållare. Detta skapar ingen förståelse för denna skatt hos den vanliga medborgaren, säger Michael Moon i en intervju med Mat och Klimat.

Men Rebecka le Moine delar inte bilden att all plast är av ondo.

– Plast är ett fantastiskt material som i många sammanhang är svårt att ersätta. Men lika bra som materialet är när man brukar det, lika dåligt är det för miljön när man slänger det. Därför har Miljöpartiet tagit krafttag mot den onödiga plasten, såväl här hemma som på EU-nivå. Vi har i EU drivit på för ett stopp av ytterligare tillverkning av onödiga engångsartiklar i plast och i Sverige har vi tillsatt en utredning som ska föreslå hur vi kan få bort ännu fler plastprodukter.

Michael Moon anser dock att problemet angrips från fel håll när det ekonomiska incitamentet läggs på konsumenterna, och att politiken istället borde riktas mot att premiera handlare som minskar plastanvändningen.

– Det vore bättre att skapa incitament för alla, inklusive handeln, att minska sin förbrukning av plast. Ibland ser man montrar med frukt och grönt med helt “nakna” varor. Även försäljning i lösvikt borde premieras, säger Moon.

Rebecka le Moine är dock hoppfull att plastpåseskatten i slutänden kommer att få önskad effekt.

– Vi vet av erfarenhet att miljöskatter skapar förändrade beteenden, som i sin tur får företag att hitta alternativa lösningar som är bättre för klimatet.

Men Michael Moon påpekar att många, kanske flertalet, av plastkassarna slutar sina dagar på sopförbränningsanläggningar och att det då inte blir något problem vad gäller mikroplasten.

– Men min grundkritik är att konsumenten uppmanas att förpacka “våta” hushållssopor, inte bara i gratis papperspåsar utan även i ett yttre emballage av plast, som man måste betala för. Systemet erbjuder alltså inget alternativ till denna slutanvändning, om konsumenten saknar egna komposteringsmöjligheter, varför storstadskonsumenten kommer att utsättas för en straffbeskattning, som inte kommer att ge någon miljövinst, säger Moon.

Världen plastbantar

Sverige är dock långt ifrån ensamt om att införa någon form av skatt på plastpåsar; de flesta länder i Europa har redan någon typ av skatt eller avgift på plastpåsar och globalt går många länder än så. Över 90 länder har idag helt eller delvis förbjudit plastpåsar, men så långt är inte Rebecka le Moine beredd att gå.

– I Miljöpartiet tycker vi att det är bättre med skatt, dvs ett ekonomiskt styrmedel, än förbud.

En myt som florerat i debatten är att papperspåsar eller bomullspåsar minsann är värre för miljön än plastpåsar, men Naturvårdsverket tillbakavisar detta. Vilket material som ger minst påverkan på miljö och klimat beror på en mängd olika saker, till exempel vilka råvaror och energikällor som används till produktionen. Rebecka le Moine ger därför ett tips till den som ska gå och handla.

– Vi måste klara både nedskräpningen, mikroplasterna och klimatet. Ett mycket bra val kan vara att använda en tygkasse som är tillverkad av textil som annars skulle kastas. Så köp ingen ny kasse – ta till vara en du redan har eller köp på second hand.

Niclas Malmberg

Translate »