4 februari 2021

Riksförbundet VI Som Inte Röker (VISIR) har nu publicerat en ny rapport om tobaksindustrins miljöpåverkan, i form av en sammanställning av forskningsläget 2020. Hela rapporten, som är en uppföljning till den rapport om forskningsläget 2018 som publicerades för två år sedan, finns att läsa på här.

Sedan förra rapporten publicerades har vi sett ett ökat intresse hos tobaksbolagen att lyfta fram det egna miljöarbetet. Tydligast exemplet i Sverige är kanske Philip Morris samarbete med Håll Sverige Rent i frågan om att få bort fimpar från gator och torg. Tillsammans har man bland annat lanserat Fimpa Rätt, en sida med information om de problem en fimp slängd på gatan medför. De nya skattningar som gjorts 2020 kring vilka typer av skräp som slängs i Sveriges städer visar dock inte på något genomslag i form av färre fimpar på gator och torg. I rapporten understryks dessutom att det enbart är delar av den egna miljöpåverkan tobaksbolagen adresserar, medan man tiger om skogsskövling, utarmning av jordbruksmark och påverkan på den biologiska mångfalden.

Rapportens slutsatser är bland annat att tobaksindustrin orsakar 1,7 procent av avskogningen i världen, och därmed också står för en betydande del av mänsklighetens klimatpåverkan. En annan slutsats är att barnarbetet ökar på tobaksodlingar i många länder, och att många av dessa barn drabbas av gröna tobakssjukan på grund av de mängder nikotin man utsätts för när man hanterar tobaksbladen. Men tobaksindustrin visas också bidra till problem med undernäring eller till och med svält i delar av världen.

Den totala yta som globalt används aktivt för att odla tobak har minskat något de senaste åren och var år 2019 ca 3,4 miljoner hektar. Det är mer än Sveriges totala areal av åkermark. Till detta tillkommer den landyta som krävs för övriga delar av tobaksindustrin. Totalt använder tobaksindustrin 2020 cirka 5,3 miljoner hektar, inklusive den yta som krävs för ved till torkning och tobaksindustrins ca 500 fabriker globalt. Det motsvarar nästan 17 Gotland! Av denna totala yta beräknas 0,2 miljoner hektar utgöras av urban mark, och resterande vara jordbruksmark och skog.

Se även: Mindre butiker ratar tobaksprodukter – men de stora kedjorna släpar efter

Tobak eller mat?

Om de arealer som används för tobaksproduktionen vore jämnt utspridda skulle problemet inte vara lika omfattande som det nu är. Enligt FN:s rapport The State of Food Security and Nutrition in the World 2020 har antalet undernärda människor ökat de senaste åren, för att 2019 bedömas vara 690 miljoner människor, vilket motsvarar 8,9 procent av jordens befolkning. Det är ca 60 miljoner fler än år 2014. Cirka 90 procent av tobaksodlingen äger samtidigt rum i låginkomstländer. Volymmässigt står Kina, Brasilien och Indien för de största arealerna, men bland de 25 länder med störst produktion av tobaksblad återfinns också sju länder där 20 procent eller mer av befolkningen lider av undernäring: Laos, Mozambique, Zambia, Nordkorea, Zimbabwe, Tanzania och Malawi. I dessa länder skulle den åkermark som används för att odla tobak ha behövts för livsmedelsproduktion.

I Malawi drabbades minst 2,5 miljoner människor, varav 1,5 miljoner barn, av akut hungersnöd 2016 och tobaksodlingen var en bidragande orsak till situationen i Malawi. Av landets totala yta om 118 484 kvadratkilometer används 195 000 hektar till tobaksodling, vilket innebär att Malawi är det land i världen som använder störst andel av sin odlingsbara mark till tobaksodling.

Om världens tobaksodlingar istället nyttjades för livsmedelsproduktion skulle det ge mat till 20 miljoner människor. Och det är inte enbart teoretiska beräkningar bakom påståenden att fler skulle mättas om tobaksodlare övergick till att odla livsmedel. I en studie utförd av Världsbanken 2017 i Indonesien, ett land med världens femte största tobaksproduktion, visades tydligt att de som övergav tobaksodling för att istället odla livsmedel ökade sin inkomst med mer än 30 procent, samtidigt som man kunde minska sin arbetade tid och minska hälsoriskerna

 I studien framhåller Världsbanken också att förlorade arbetstillfällen inom tobakssektorn vanligtvis kompenseras av arbetstillfällen inom andra sektorer. En studie publicerad 2020 angående tobaksodlares situation i Zimbabwe, det land i Afrika som producerar mest tobak, och det sjätte största tobaksproducerande landet i världen, visar att mer än hälften av tobaksodlarna sitter fast i ekonomisk skuld till tobaksbolagen. Tobaksodlingen har inte givit odlarna ekonomisk trygghet, utan tvingat in dem i ett beroende gentemot tobaksbolagen.

Niclas Malmberg

‘