Mat och Klimat

Åsa Domeij. Foto: Axfood

Ökad klimatmedvetenhet har minskat intresset för ekomaten

Trots Greta-effekt och en ökad medvetenhet om klimatförändringarna minskade konsumenternas intresse för ekologisk mat under 2019. Det är inget jättetapp, men den tidigare uppgången är bruten. 

Den oberoende marknadsbevakaren Ekoweb har under 12 år följt utvecklingen av försäljningen av ekologiska livsmedel. I Ekowebs nya rapport (januari 2020) framgår att svensk ekoförsäljning visserligen ökade med 0,4 miljarder år 2019, vilket är en uppgång med 1 procent. Men utifrån att livsmedelspriserna samtidigt steg med 3,5 procent konstaterar man att ekoandelen av den totala livsmedelsförsäljningen minskat med ungefär 3 procent, från en andel på 9,3 procent år 2018 till 9,0 procent 2019.

Letar vi klimatsmart snarare än ekologiskt i butikerna? Axfoods hållbarhetschef Åsa Domeij pekar på några konsumentgrupper där ökad klimatmedvetenhet faktiskt medfört mindre andel ekologiska livsmedel.

– Mjölk tappar till växtbaserade drycker som havremjölk. De konsumenter som väljer havremjölk istället för mjölk tycker sig ha gjort sitt val, och väljer sedan inte en ekologisk havremjölk, eftersom den är dyrare och inte heller får ha tillsatta mineraler och vitaminer, säger Åsa Domeij.

Om de som av klimatskäl nu helt avstår från animaliska produkter är samma personer som tidigare i stor utsträckning har köpt ekomjölk, blir effekten minskad försäljning av ekomjölk. Och samma resonemang gäller för köttet. Om personer som tidigare har valt ekologiskt kött i större utsträckning äter vegetariskt minskar andelen ekokött.

– Antalet vegetarianer ökar inte, däremot antalet vegetariska måltider, och om de vegetariska måltiderna ersätter ekokött minskar andelen ekokött, säger Åsa Domeij.

Men det är inte bara ett minskat intresse för animaliska produkter som kan leda till minskad försäljning av ekologiska livsmedel. Ett ökat intresse för svenska livsmedel kan ge samma effekt, i synnerhet om det inte går eller är svårt att hitta livsmedel som både är ekologiska och svenska.

– Till exempel är nästan inga svenska äpplen i butikerna ekologiska, säger Åsa Domeij.

Den som av klimatskäl i första hand letar efter svenska produkter kommer därför i stor utsträckning inte att kunna köpa ekologiska äpplen. Åsa lyfter fram att det finns en övertro på att svenska livsmedel alltid är bäst ur miljö- eller djurskyddsperspektiv, men att det inte alltid är det svenskproducerade som är det bästa.

– I till exempel Irland är det långt färre tjurar som står inomhus, eftersom de svenska reglerna bara reglerar hondjur och att tjurar därför hålls inomhus i Sverige.

Men andelen ekologiska livsmedel riskerar inte bara att minska på grund av att vissa konsumentgrupper gjort aktiva klimatval och samtidigt valt bort miljö- och djurperspektiv. Åsa pekar på att den debatt som förs huruvida ekologiskt är klimatsmart, i sig kan leda till att människor vänder ekologiska produkter ryggen.

– Vissa vill ha ursäkter för att handla de billigaste produkterna, och har man hört att det ekologiska inte är klimatsmart tar man den bekväma lösningen att inte handla ekologiskt, säger Åsa Domeij.

Men hur är det i verkligen, finns den konflikt mellan ekologiskt och klimatsmart som bland annat Chalmersforskaren Stefan Wirsenius fört fram? Wirsenius argument är att ekologisk odling kräver större markarealer, eftersom skördarna per hektar är mycket lägre. Med större produktion på de åkrar som används skulle åkermark då kunna användas som kolsänkor, genom att man istället planterar skog där. Men Åsa framhåller att frågan är långt mer komplex än så.

– Teorin fungerar om man planterar skog på de bästa odlingsjordarna i Skåne, där det är lite kol i marken och den växande skogen skulle binda mycket koldioxid. Men vem tror att det är åkermark i Skåne som skulle omvandlas till skogsmark? Det skulle istället bli åkrar längre norröver, där marken innehåller mer kol och där det inte finns samma potential för kolinlagring.

Åsa lyfter också fram två andra aspekter som Wirsenius bortser ifrån i sina slutsatser. Den ena är att 70 procent av åkermarken används för att odla foder till djurhållningen. Det som tar stora arealer åkermark i anspråk är inte ekologiska grödor, utan att vi äter så mycket kött.

– Lägre andel animalier skulle leda till att vi klarar oss med mindre spannmålsodlingar, säger Åsa Domeij. 

Det andra perspektivet som Wirsenius bortser ifrån är att vallodling lagrar kol, och utifrån hur KRAV-reglerna är utformade är det det ekologiska jordbruket som står för vallodling, medan det konventionella jordbruket är ensidigt inriktat på spannmål.

– Varje enskild gård måste därför analyseras för sig, det är svårt att generellt säga vad som är bäst ur klimatperspektiv, däremot förstås viktigt att höja avkastningen för ekologiskt, säger Åsa Domeij.

Åsa efterlyser samtidigt en mer offensiv miljödebatt.

– Ekorörelsen idag är för snäll. Den försvarar sig mot angrepp, i stället för att som på 70- och 80-talen angripa giftjordbruket, som det konventionella jordbruket då kunde kallas, säger Åsa Domeij.

Niclas Malmberg

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa