Mat & Klimat

Politik för klimatsmart och artsmart mat

Foto: Youav Aziz

Politik för klimatsmart och artsmart mat

I en ny stor rapport har forskare sammanställt tidigare forskning och utifrån det analyserat vilka vägar framåt för offentliga aktörer som vore bäst för en mer hållbar matkonsumtion.

Livsmedelsproduktionen står för 20–35 procent av de globala växthusgasutsläppen (IPCC, 2019). Dagens matproduktion skulle alltså ensamt räcka för att göra världens samlade klimatpåverkan ohållbar. Skadan på biologisk mångfald är också stor, men där är det svårare att sätta samlade siffror (IPBES, 2019).

Rapporten anger: ”När det gäller förändringar i kosten är det framför allt en minskad konsumtion av animaliska produkter som har stor potential att minska miljöpåverkan förknippad med kosten, speciellt vad gäller klimatpåverkan (Röös m. fl., 2017)” Matsvinn är en annan stor faktor.

För miljö och hälsa är riktningen ”en kost med mindre kött, salt och socker och mer växtbaserad mat, så som fullkornsspannmål, ärtor, bönor, frukt och grönsaker”. 

Rapporten lyfter 17 olika metoder fördelade på tre huvudspår:

  • Gör ännu mer inom offentlig sektor.
  • Sätt upp mål för en hälsosam och miljövänlig matkonsumtion.
  • Gör det lätt för människor att göra rätt.

En viktig del är hållbara måltider i skolan. Men inte främst för dess direkta effekt, då offentlig sektor endast står för fyra procent av den totala livsmedelskonsumtion i Sverige. Däremot antas de indirekta effekterna vara stora. Dels för att unga är mer öppna för nya vanor, och dels för att unga i sin tur kan påverka sin familj.

En central del är att utbilda skolkockar, då det är avgörande att maten är god. Tidigare forskning visar att barn kan lära sig tycka om all mat, men det kan krävas upp till 20 måltider för att vänja sig. Det finns en rad skolor som gjort fantastiska framsteg med skolmaten och dessa goda exempel behöver spridas även internationellt.

Behövs en kombination av insatser 

Det konstateras också i rapporten att kunskap och stöd inte är tillräckligt, utan skatter och regleringar måste till snarast. De bör kopplas till folkhälsa för att få större stöd i samhället och för hälsoskäl i sig som att hälften av svenskarna är överviktiga.

Information i sig påverkar, men inte jättemycket. Det är framför allt en kombination av metoder som behövs, där varje nytt styrmedel bör gå hand i hand med bred information om varför och hur detta görs. Rapporten lyfter även idén om reklambegränsningar för den skadligaste tillåtna maten, likt den som idag finns för alkohol och tobak.

Priser i sig spelar roll, men inte jättestor roll. Det går ju att äta billigt, hållbart, gott och nyttigt redan idag. Opinionen är fortfarande emot köttskatt, som heller inte nödvändigtvis leder till mer konsumtion av frukt och grönt. Därför kan en skatteväxling vara en framkomlig väg, där den bästa maten blir billigare och den sämsta maten dyrare.

Sverige har idag 12 procent moms för all mat. Tyvärr har ju EU stoppat Sverige från att sänka momsen på ekologisk mat som är viktigt för biologisk mångfald, då det bryter mot unionens konkurrensregler. Däremot kan Sverige driva frågan på EU-nivå – att medlemsländer bör ha full frihet att sätta olika moms för olika livsmedel – samt göra det vi vill göra som inte begränsas av EU:s momsregler eller andra EU-krav.

Under andra världskriget ransonerade Sverige livsmedel, då det var bästa sättet att garantera att alla fick tillräckligt utan att de totala resurserna tog slut i förtid. Därför har koldioxidransonering lyfts som en tänkbar lösning på klimatkrisen och i rapporten lyfts köttransonering på samma tema. Det vore kanske den i sak bästa metoden då ransonering också upplevs rättvist, men det skulle kräva en hel del opinionsbildning för ett så okänt förslag och sedan en rejäl utredning om utformningen.

Vilken metod kan göra störst skillnad globalt?

När rapporten på 63 sidor presenterades på ett Mistra-seminarium, frågade jag: Vilken metod tror ni kan göra störst skillnad globalt, om test av ett nytt styrmedel i Sverige inspirerar andra länder att använda samma metod?

Elin Röös svarade att hon tror på ett mindre fokus på individer och mer på någon av deras strukturella förslag och kombination av åtgärder. Gärna ett antal nyckeltal som kräver successiva förbättringar av offentliga aktörer utan att detaljstyra i onödan.

Köttkonsumtionen har minskat under de senaste årens vegoboom och dessutom har vatten ersatt mjölk som den vanligaste måltidsdrycken (se exempelvis Jönsson, 2005; Jönsson, 2019). Så förändring är i högsta grad möjlig och det är ju betydligt lättare att öka farten på något som redan rör sig åt rätt håll, än att helt byta riktning.

Så låt oss använda forskningens kunskap för att än mer effektivt främja hållbar mat. Se även tidigare rapporter på liknande tema som vi skrivit om.

Göran Hådén 

Translate »