Hormuzblockaden visar hur varje solpanel gör ett land lite friare

Rikard Linde

Grow Sverige

Hormuzblockaden visar hur varje solpanel gör ett land lite friare

april 6, 2026
Energi, Klimat, Solenergi, Utrikes, Vindkraft

Tycker du om denna artikel?

Blockaden av Hormuzsundet har stängt av en femtedel av världens oljeleveranser. Krisen visar att länder som byggt ut solenergi, vindkraft och batterilagring klarar sig bättre – och att varje installerad solpanel och varje vindkraftverk minskar sårbarheten.

Hormuzsundet är knappt tre mil brett. Genom sundet passerar 20 miljoner fat olja per dag. Sedan USA och Israel attackerade Iran den 28 februari har sjöfarten genom sundet i praktiken upphört. Mer olja har försvunnit från marknaden än under de fem näst största oljekriserna tillsammans. Oljepriset sköt upp över 100 dollar fatet på ett par dagar, och IEA har släppt 400 miljoner fat från sina nödreserver – den största samordnade insatsen sedan organisationen bildades 1974.

Drivmedelspriserna stiger i land efter land. Men effekterna är ojämnt fördelade. Mönstret är tydligt: ju mer av ett lands elektricitet och värme som kommer från solenergi och vindkraft, desto mindre drabbas landet.

Sverige är ett av de bäst skyddade länderna. Fossila bränslen utgör 34 procent av den slutliga el- och värmeförbrukningen, på grund av stora mängder vind-, vatten- och kärnkraft. Sverige importerar all sin olja och gas, men exponeringen mot prischocker är betydligt lägre än i Japan, Sydkorea och Taiwan, där fossila bränslen utgör 85–93 procent. I Europa som helhet har fri energi mer än fördubblats sedan 2010 och står för 45 procent av elproduktionen. Danmark producerar 85 procent av sin elektricitet från fri energi, Spanien 56 procent. Brasilien, med 87 procent fri elektricitet främst från vattenkraft, är en av de stora ekonomierna med lägst känslighet.

Kontrasten till de mest utsatta länderna är skarp. Bangladesh har stängt fem av sex gödselmedelsanläggningar. Vietnam har sett bensinpriset stiga med 50 procent. Japan, trots 254 dagars oljereserv, har bara tre veckors lager av flytande fossilgas. Gemensamt för de mest drabbade länderna är att fossila bränslen utgör 85 procent eller mer av den slutliga energiförbrukningen.

Två kurvor som rör sig åt varsitt håll

Det finns en förklaring till varför uppväxlingen till solenergi gör länder friare. Olja och solenergi följer helt olika ekonomiska lagar.

Olja följer en utarmningskurva

Ju mer som utvinns, desto svårare och dyrare blir nästa fat. Av de 16 biljoner dollar som investerats i oljeutvinning sedan 1900 har hälften investerats sedan 2010 – men oljeproduktionen har bara ökat 13 procent. Kol kostar ungefär lika mycket i reala termer som på 1880-talet. Olja och fossilgas har fördubblats. Det enda förutsägbara med fossila bränslepriser är att de svänger.

Solenergi följer en inlärningskurva

Känd som Wrights lag: varje gång den samlade produktionen av solpaneler fördubblas sjunker priset med ungefär 24 procent. Det mönstret har hållit i 48 år.

Arbetare får mer gjort på kortare tid,
konstruktioner förfinas,
felfrekvensen sjunker,
spill minskar och
fler steg automatiseras.

En solpanel kostade 1 000 dollar per watt 1958. De billigaste kostar sju cent i dag – en prisminskning med mer än 99,99 procent. Varje solpanel som installeras gör alltså inte bara ett land friare från importerat bränsle – den gör nästa solpanel billigare.

Processen fungerar ungefär som ett svänghjul. Mer produktion ger lägre pris. Lägre pris gör solenergi attraktivt för fler kunder. Mer efterfrågan driver produktion. Vid varje priströskel öppnas en marknad som inte fanns vid den förra – och varje ny marknad finansierar nästa prissänkning.

Solenergi producerar redan 9,5 procent av världens elektricitet, upp från 1 procent för tio år sedan. I EU har elproduktionen från solenergi gått från nära noll till ungefär 370 000 miljarder wattimmar (370 terawattimmar) – mer än vad kolet producerar. Med ett globalt genomsnittspris på så lite som fyra cent per kilowattimme var solenergi 56 procent billigare än fossila alternativ redan 2023. Kinesiska fabriker har en tillverkningskapacitet på över 1 000 miljarder watt solpaneler per år, nästan dubbelt så mycket som den faktiska produktionen 2024 på 587 miljarder watt. Det innebär att billiga solpaneler fortsätter att flöda ut på världsmarknaden.

Fossilkriser skyndar på uppväxlingen

Varje fossil kris följer samma mönster: en kort chock, rubriker om kolkraftverkens återkomst, och sedan en snabbare uppväxling. Under gasskrisen 2021–2022 – när Ryssland strypte leveranserna till Europa och bränslepriserna sköt i höjden – skrev Washington Post om Tyskland som startade gamla kolkraftverk. New York Times varnade för att krisen kunde driva länder tillbaka till kol.

Ökningen av kol var kortvarig. Solenergins ökning var bestående. Data från Ember visar att den tillfälliga kolökningen 2021–2022 knappt syns i den långsiktiga trenden. Globalt blev gasskrisen startskottet för solenergins och elbilens stora genombrott. Fallande kostnader, ökad tillverkningskapacitet från Kina och en fossilkris som gav extra fart – tre faktorer samverkade.

Hormuzblockaden skiljer sig från gasskrisen på ett avgörande sätt. Krisen gör inte bara olja och fossilgas dyrare – den gör även kol dyrare, eftersom transportkostnaderna stiger. Kol får därmed inte samma tillfälliga fördel som under 2021–2022. Solenergi och vindkraft, som redan är billigare i de flesta marknader, blir ännu mer fördelaktiga i jämförelse.

Det här är den första fossilkrisen där solenergi, vindkraft och batterilagring redan finns tillgängliga i stor skala och är ekonomiskt konkurrenskraftiga. De behöver inte byggas upp från grunden. Bränslebyte mellan kol och gas är ett nollsummespel inom en krympande fossilmarknad. Det som spelar roll på lång sikt är den strukturella ökningen av solenergi och vindkraft, inte tillfälliga skiften mellan fossila bränslen.

Kina planerade för det här

Kina importerar nästan hälften av sin olja och en tredjedel av sin flytande fossilgas från Mellanöstern. Det borde göra landet mycket utsatt. Men Kina har under lång tid byggt upp skydd mot just den här typen av störningar.

Landet har ett strategiskt oljelager på nästan 1,4 miljarder fat. Den verkliga försäkringen är strukturell. Mer än hälften av alla nya bilar som såldes i Kina förra året var elektriska. Efterfrågan på bensin och diesel sjunker, trots ekonomisk ökning. Kina installerar mer solenergi och vindkraft än resten av världen tillsammans. Sedan tidigt 2000-tal har Peking genom upprepade femårsplaner satt mål för fri energi och konsekvent överträffat dem. Den senaste femårsplanen, antagen för en vecka sedan, sätter mål om över 100 miljarder watt havsbaserad vindkraft till 2030. Under 2024 täckte fri energi 84 procent av ökningen i Kinas elbehov.

Kolkraftens elproduktion sjönk i både Kina och Indien 2025 – första gången det skedde samtidigt på ett halvt sekel. Kina minskade med 90 tusen miljarder wattimmar, Indien med 46 tusen miljarder wattimmar. Båda länderna installerade rekordmängder fri energi som mer än täckte den ökande efterfrågan.

Kina kontrollerar över 80 procent av världens tillverkning av solpaneler. Landet har designat hela sin ekonomi kring elektricitet och skapat ett skydd mot exakt den typ av geopolitisk chock som utspelar sig i Persiska viken. Olja och gas som passerar Hormuzsundet står för ungefär 6 procent av Kinas totala el- och värmebehov – en andel som minskar för varje år.

Fossilgas är en svagare punkt. Kina saknar stora gaslager, och kriget har drivit upp priserna i Asien. Industrier som kemi- och glasfabriker tvingas betala mer eller dra ner på produktionen. Kol kan användas som kortsiktig buffert – men det riskerar att tillfälligt öka utsläppen.

Kontrasten mot USA är tydlig

Under tjugo år har amerikansk energipolitik bytt riktning med varje ny administration. Obama upphävde två av sin företrädares beslut, Trump upphävde fem, Biden upphävde nio, och den nuvarande Trumpadministrationen har upphävt 14. Investeringar i fri energi sjönk med 36 procent 2024.

Pakistan – solpaneler istället för gas

Pakistan visar hur snabbt uppväxlingen kan ge resultat, även i länder som inte planerat för det. Landet har historiskt haft svårt att säkra och betala för leveranser av flytande fossilgas. Men under 2024 och 2025 installerade företag och hushåll omkring 32 miljarder watt solenergi, huvudsakligen på hustak. Den kapaciteten kan producera uppskattningsvis 56 000 miljarder wattimmar elektricitet per år – mer än en tredjedel av landets totala elproduktion på 150 000 miljarder wattimmar.

Det var inte statlig planering som drev utbyggnaden. Kinesiska solpaneler kostar 0,08–0,12 dollar per watt på världsmarknaden. En fabrik kan producera elektricitet från takets solpaneler för 0,03–0,05 dollar per kilowattimme, jämfört med 0,13–0,16 dollar från elnätet. Besparingarna är så stora att investeringen betalar sig på under sju år.

Effekten märks i hela det pakistanska elsystemet. Gaskraftverk som byggdes för att köras 70 procent av tiden hamnar på 40 procent när fabriker producerar sin egen elektricitet dagtid. Pakistan har redan börjat skjuta upp planerade fossilgasleveranser. Under Hormuzblockaden drabbas landet mindre än väntat – inte för att det hittat nya gasfyndigheter, utan för att solpaneler på taken redan minskat behovet.

Nästa marknad som öppnas

Samma ekonomiska drivkrafter som förändrade Pakistan syns nu i stora delar av världen. Afrikanska länder importerade mer än 15 miljarder watt solpaneler under tolv månader fram till 2025, med en ökningstakt på över 60 procent per år.

Batterilagring följer på solpaneler. Litiumjärnfosfatbatterier kostar runt 100 dollar per kilowattimme på packnivå globalt, och under det i Kina. En fyratimmars batterilagringsenhet för elnätet kostar omkring 160 dollar per kilowattimme, ner från 400 dollar bara några år tidigare. Det gör det möjligt att para solenergi med lagring för att leverera elektricitet även när solen inte skiner.

Elektrifierad transport hänger ihop med billig elektricitet. Elmotorcyklar ersätter bensinmodeller i delar av Asien och börjar göra det i Afrika. Elbussar och lastbilar följer samma mönster i städer. Försäljningen av elbilar passerade 17 miljoner globalt under 2024.

Den sekvensen – solenergi, batterilager, elektrifierad transport – skiljer sig från det historiska mönstret där länder först byggde centraliserade kol- eller gaskraftverk, sedan utvidgade elnätet, och decennier senare elektriferade transporterna. Modulär teknik gör det möjligt att komprimera utvecklingen. Länder kan bygga ut solenergi med privat kapital, lägga till batterier som jämnar ut produktionen och driva fordon med lokalt producerad elektricitet.

Flera länder agerar redan. EU-kommissionens ordförande har sagt att prioriteten är att snabba på utbyggnaden av fri energi. Sju EU-länders energiministrar har gemensamt krävt ökade investeringar i elproduktion från solenergi och vindkraft. Kinesiska företag har utlovat motsvarande 250 miljarder dollar i investeringar i tillverkning av solpaneler, batterier och elfordon utanför Kina – mer än det inflationsjusterade värdet av Marshallplanen.

Vad har det för betydelse

Hormuzblockaden är ett stresstest av två energisystem – ett byggt på ändliga bränslen som blir dyrare, och ett byggt på tillverkad teknik som blir billigare. Varje fossil kris de senaste decennierna har skyndat på uppväxlingen till solenergi och vindkraft. Skillnaden den här gången är att solenergi redan producerar mer elektricitet än kol i EU, att batterilagring kostar en bråkdel av vad den kostade för några år sedan, och att Kina kan tillverka 1 000 miljarder watt solpaneler per år. Länder som bygger ut sin elproduktion från solenergi och vindkraft skyddar sina medborgare från framtida prischocker. Den tryggheten byggs steg för steg – solpanel för solpanel, vindkraftverk för vindkraftverk – och den går inte att köpa i efterhand.

Källor