En ny rapport från Världsbanken beskriver extrema tillstånd i vår värld. 70 procent av det övervakade djurlivet har försvunnit under de senaste 40 åren. Endast 2 procent av alla landlevande däggdjur (i vikt) är vilda. År 1860 utgjorde vilda havsdäggdjur – valar, delfiner, tumlare, sälar, sjölejon, valrossar, manater, havsutter etc. – 36 procent av däggdjuren (i vikt). Idag är de bara 3 procent.

Denna grundläggande förändring har kommit av vår dominans över planeten genom boskapsuppfödning och fiske. Detta anges bara vagt i Världsbankens rapport, men vetenskapen är tydlig.

”Boskapssektorn är för närvarande den enskilt största drivkraften bakom förlust och nedbrytning av livsmiljöer, vilket i sin tur är en ledande orsak till arters nedgång och utrotning världen över” (Coimbria et al., 2020).

Nötkött kräver 20 gånger mer mark per gram ätbart protein jämfört med växtproteiner som bönor, ärtor eller linser (WRI, 2016).

Men det handlar inte bara om nötkött.

Biomassan hos fjäderfä globalt är 3 gånger så stor som hos ALLA vilda fågelarter och är en viktig drivkraft för förlust av biologisk mångfald, till stor del på grund av ökad efterfrågan på fodergrödor (Bennett et al., 2018).

Förlust av biologisk mångfald handlar inte bara om arters utrotning. Det är nedbrytningen av ekosystem som tillhandahåller tjänster som pollinering, vattenrening och klimatreglering. När de fulla konsekvenserna av dessa förluster blir uppenbara kan de vara omöjliga att vända.

Vi förstår inte helt var gränserna för ekologisk stabilitet ligger, men det är tydligt att överskridande av dem kan få stora konsekvenser.

Det finns lösningar

Att ställa om livsmedelssystem till växtbaserade system skulle frigöra miljarder hektar för återförvildning. Återintroducerade vargar hjälper till att återbalansera ekosystemen (Raynor et al. 2021; Frank et al. 2024), medan blomstrande havsuttrar återställer kustnära våtmarker genom att kontrollera krabbor och förbättra växt- och jordhälsan (Dedman et al. 2024; Hughes et al. 2024).

PES: Betala markägare för ekosystemtjänster. Men det är viktigt att se till att betalningar riktar in sig på nytt bevarande och övervakas för verklig effekt. Exempel: Costa Ricas vändning av nötköttsdriven avskogning på 80- och 90-talen.

Biologiska mångfaldskrediter. Skapa marknader där proaktivt bevarande genererar krediter som köpare kan köpa för att öka sitt biologiska mångfaldsavtryck. Koldioxidkrediter har varit fulla av bedrägerier och dubbelräkning, så försiktighet krävs, men detta är fortfarande värt att sträva efter.

Hållbarhetsobligationer. Använd statligt stödda obligationer för att attrahera privat finansiering för storskaliga restaureringsprojekt.

Övervakning. Utöka drönare, satelliter och lokal kapacitet för att spåra förlust av livsmiljöer.

Återvinning av mark. Ursprungsbefolkningens markrättigheter minskar avskogningen och skyddar den biologiska mångfalden. I Latinamerika förlorar deras skogar mindre täcke (Ding et al. 2016). I Amazonas förvaltar de 230 miljoner hektar som lagrar kol och vilda djur (Walker et al. 2014).

Att skydda den biologiska mångfalden handlar om att förändra vad vi äter, säkra mark för naturen och stödja dem som skyddar den.