Mat & Klimat

Vi talar, med rätta, om klimatkrisen och om demokratins kris. Båda är realiteter i dagens värld. Det är självfallet inte så att klimatkrisen har orsakat demokratins kris, och krisen för demokratin har ju heller inte gett upphov till klimatkrisen. Men de två förstärker varandra på ett mycket olyckligt och illavarslande sätt.

Läget i världen är i dag sådant att alla goda krafter skulle behövas för att målet om maximalt 1,5 graders uppvärmning jämfört med förindustriell tid ska kunna uppnås. Men denna ödesfråga för oss själva, för de yngre generationerna och inte minst för de redan nu drabbade utvecklingsländerna – Indien, Bangladesh, Sierra Leone, Mocambique o s v – avfärdas numera med en axelryckning. Ja, som om det inte vore vårt bord.

Det engagemang och den rätt massiva uppslutning som fanns sommaren 2018, då Sveriges skogar brann, är bara ett minne blott. Vi ska sannerligen inte längre hänge oss åt ”självplågeri” för att tala med olyckan Jimmie Åkesson. Men Greta Thunberg och ”Fridays for Future” var, och är, inga självplågare. De är unga ansvarsmedvetna själar, i dag kämpande i motvind.

Vill det sig illa kan de största europeiska länderna – Storbritannien, Frankrike och Tyskland – inom ett eller ett par år vara prisgivna åt auktoritära regimer. Det måste inte gå så illa, men risken finns. Vi i Sverige kan, i september i år, få en Tidö-regering 2,0, ännu värre än den nuvarande.

Man bör notera att ”den store tänkaren i Vita huset” på fullt allvar hävdar att talet om en klimatkris är ren bluff. ”Drill, baby, drill.” Det är fullkomligt häpnadsväckande. Det säger mycket om tillståndet i dagens värld att en sådan pajas, och fullblodspsykopat, numera är återvald president i Amerikas Förenta Stater – och att det går 13 på dussinet av hans sort på olika håll.

Jag upprepar själva kärnpunkten i detta inlägg: Demokratins kris och klimatkrisen betingar och förstärker varandra och tycks leva i ett slags symbios. Det bör man hålla i minnet för att kunna handla rationellt.