Hoppa till huvud innehåll

Mat och Klimat

Kycklingindustrin göder en resistent tarmbakterie som kopplas till spridd tarmcancer

Tycker du om denna artikel?

Forskare vid Oxford har läst av arvsmassan hos 2 747 bakterier från kycklingar och vilda fåglar. Den industriella uppfödningen både formar om bakterien Campylobacter jejuni och hjälper den att sprida sig. Det är den bakterie som orsakar mest magsjuka i världen.

Efter år 1900 har den hoppat från höns till vilda fåglar ungefär hundra gånger oftare än före hönsen blev tamdjur. Och det angår oss alla, eftersom de varianter som trivs hos kyckling oftare bär på gener för antibiotikaresistens.

Forskarna jämförde arvsmassan hos 2 747 bakterier med prover från 1979 till 2024. Utifrån det räknade de ut hur bakterien har rört sig mellan olika djur bakåt i tiden. En reservation är viktig. Hoppen är beräknade utifrån arvsmassan, inte utifrån när de skedde. Mönstret är rekonstruerat, inte uppmätt.

Från 1960 växte de kycklinganpassade varianterna kraftigt, samtidigt som världens kycklinguppfödning ökade. Antalet kycklingar i världen är sju gånger så stort som på 1960-talet och ligger i dag på svindlande 31 miljarder djur, ungefär 70 procent av all fågelvikt på jorden.

En datormodell illustrerar en möjlig förklaring. Stora och tätt packade besättningar kan fungera som svampar som suger åt sig smitta. De tar upp mängder av bakterievarianter, förstärker dem och driver upp både förekomsten och dubbelinfektioner. Blir en besättning stor nog kan varianter från vilda fåglar klara sig på egen hand bland hönsen, trots att de är dåligt anpassade. De kycklinganpassade varianterna bar dessutom oftare på gener för antibiotikaresistens, samt gener kopplade till stresstålighet, metallhantering och rörlighet.

Redan i dag är sjukdomsbördan stor. Gastroenterit, alltså en inflammation i mage och tarm, orsakas oftast av virus, bakterier eller parasiter och kan ge diarré, kräkningar och magont. I Storbritannien står campylobacter för mer än 3,5 gånger så många fall varje år som alla andra övervakade livsmedelsbakterier tillsammans. Enligt WHO håller besvären oftast i sig tre till sex dagar, med diarré, ofta blodig, samt magont, feber, huvudvärk och illamående. I sällsynta fall kan infektionen följas av ledinflammationen reaktiv artrit eller nervsjukdomen Guillain-Barrés syndrom.

Bakterien som kopplats till spridd tarmcancer

En annan studie i Cell Host & Microbe från december 2024 riktade blicken rakt in i tumörerna. Där hittade forskarna påfallande mycket campylobacter i de ursprungliga tumörerna hos patienter vars cancer senare spred sig. Bakteriens gift, cytolethal distending toxin, verkar via en känd signalväg i cellerna. Delar av mönstret syntes i mänsklig tarmvävnad och i små tumörer som odlats fram i labb från patienternas egen vävnad.

Men här gäller det att gå försiktigt fram. Studien visar inte att kyckling orsakar tarmcancer. Den visar inte heller att en vanlig infektion kan få en cancer att sprida sig hos människor. Fyndet i tumörerna är ett samband, inte ett bevis. Varifrån bakterierna kom undersökte studien aldrig, så någon koppling till maten går inte att dra.

Styrkan i PNAS-studien är det stora genommaterialet, med prover från 1979 till 2024, i kombination med datormodellen. Svagheten är att bakteriers släktträd är svåra att tidsbestämma när arvsmassan byts flitigt mellan varianterna, något som forskarna själva påpekar. Modellen är en förenklad bild, inte en spådom. Och fyndet hos cancerpatienterna är ett samband, inte ett bevis.

Vad detta betyder i vården

Campylobacter hör till de vanligaste orsakerna till akut magsjuka hos patienter som söker vård. Kycklingkött är en av de vanligaste smittkällorna. Att byta ut kycklingen mot baljväxter, grönsaker, frukt och fullkorn stänger just den dörren. Men det stänger inte alla, för campylobacter sprids också via annan mat, vatten, djurkontakt och råvaror som smittar varandra i köket.

Källor

  • Kyne OJ, Penman BS, Kelly DJ, Sheppard SK. Accelerating Campylobacter zoonosis in the Anthropocene. Proc Natl Acad Sci U S A. 2026;123(32).

https://doi.org/10.1073/pnas.2609969123

 

Åsikter och kommentarer

Dina åsikter och kommentarer är viktiga för Mat & Klimat!

Vi vill gärna veta vad du tycker.

Skriv till oss:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tycker du om denna artikel?

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa