När vi pratar om klimatförändringar hamnar koldioxid oftast i fokus. Men det finns andra växthusgaser som är ännu kraftfullare – och som i hög grad kommer från vår djurhållning och produktion av kött och mjölkprodukter. De två viktigaste är metan (CH₄) och lustgas (N₂O). Tillsammans utgör de en stor global utmaning både för klimatet och för miljön.

Metan – kort livslängd men enorm effekt

Metan finns bara kvar i atmosfären i ungefär tio år, men under den tiden är gasen över 80 gånger starkare än koldioxid när det gäller att värma upp planeten (FAO). Det gör metan till en av de mest akuta växthusgaserna att minska om vi vill bromsa den snabba uppvärmningen. En minskning skulle snabbt få effekt.

Den största källan är idisslare som kor, får och getter. I deras magar pågår en process som kallas enterisk fermentering, där mikrober bryter ner maten och producerar metan som djuren rapar ut. Globalt sett står jordbruket för ungefär 40 procent av alla metanutsläpp som orsakas av människor – och det mesta kommer från djurhållning (FAO).

Metan bidrar dessutom till att bilda marknära ozon, en luftförorening som både skadar människors hälsa och minskar skördarna i jordbruket (EEA).

Lustgas – dubbelt hot

Lustgas är inte lika känd men lika problematisk. Den blir kvar i atmosfären i över 100 år och är nästan 300 gånger starkare än koldioxid som växthusgas (RFF). Till råga på allt bryter den också ner ozonskiktet, som skyddar oss mot farlig UV-strålning.

Lustgas bildas när kväverika ämnen i djurens gödsel och urin bryts ner av mikroorganismer i marken. Ju fler djur, desto mer gödsel – och desto större utsläpp.

1,5 miljarder nötkreatur – enorma utsläpp

I världen finns omkring 1,5 miljarder nötkreatur – och antalet ökar fortfarande. Efterfrågan på kött och mejeriprodukter gör att djurhållningen fortsätter att växa, särskilt i utvecklingsländer där konsumtionen stiger snabbt.

Konsekvenserna märks inte bara i klimatet. Gödsel som läcker ut i vattendrag bidrar till övergödning och syrebrist, vilket hotar fisk och andra vattenlevande organismer. Skogsområden omvandlas till betesmark eller foderodling, vilket leder till förlust av biologisk mångfald.

Vad behöver göras?

Den mest effektiva åtgärden för att minska utsläppen av metan och lustgas är att minska efterfrågan på kött och mjölkprodukter. Ju fler djur som föds upp, desto större blir utsläppen – oavsett hur effektiv tekniken är.

I länder med hög köttkonsumtion – som i västvärlden, inte minst Sverige – skulle en mer växtbaserad kost få stor betydelse. Att äta mindre nötkött och lamm, som har de största utsläppen per kilo, ger störst effekt. Att byta ut delar av animaliskt protein mot vegetabiliskt protein, som främst finns i baljväxter och spannmål, skulle minska både utsläpp, övergödning och markanvändning.

En sådan förändring har också hälsofördelar. Forskning visar att kost med mycket fullkorn, baljväxter och grönsaker minskar risken för hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Samtidigt kan en minskad kött- och mejerikonsumtion frigöra mark som i stället kan användas till mer hållbar livsmedelsproduktion eller till att återställa skogar och våtmarker – vilket ytterligare binder koldioxid.

Metan och lustgas från djurhållning är mer än bara en detalj i klimatfrågan – de är centrala pusselbitar. Metan driver på den snabba uppvärmningen här och nu, medan lustgas stannar i århundraden och samtidigt skadar ozonskiktet. Att minska dessa utsläpp genom att förändra vår konsumtion ger flera vinster: en snabb lindring av klimattrycket, en mer hållbar miljö och bättre folkhälsa.

Källor

• FAO (2023). Methane and climate change. Länk
• FAO (2023). FAO Actions for Reduction of Methane (FARM). Länk
• European Environment Agency (2022). Methane, climate change and air quality in Europe. Länk
• Resources for the Future (2022). Agricultural Greenhouse Gas Emissions 101. Länk