När jag gick i skolan tog vår lärare ut oss på promenad i ett av öns naturreservat. Skolledningen tyckte att det var bra att vi lärde oss om naturens betydelse för hälsa och välmående. I naturreservatet karvade mina klasskamrater in sina initialer, och diverse obscena budskap, i en av de hundraåriga ekarnas bark. Kvistar knäcktes, tuggummi slängdes och bark slets loss. Lärarna ryckte på axlarna. ”De kommer att göra det ändå, och så många har ju karvat innan. Det är deras sätt att uppskatta skogen på.” Tio år senare tar jag en promenad i ett annat naturreservat, där kommunen har haft ett annat tillvägagångssätt för att nå de unga. Jag kommer på mig själv med att läsa varje liten genial skylt som placerats ut för att få barn att tidigt uppskatta skogen för det den är; En del av oss.