Antalet delfiner i Indiska Oceanen kan ha minskat med hela 90 procent sedan 1980. Det visar en ny internationell studie publicerad i tidskriften Endangered Species Research. Tappet är med stor sannolikhet kopplat till den ohållbara tonfiskindustrin i regionen, där användningen av enorma och olagliga fiskegarn (gill nets) sker på utbredd skala. Det krävs nu “akuta och drastiska” åtgärder för att skydda den kvarvarande delfinpopulationen, skriver forskarna bakom studien och de uppmanar till ett skifte mot en mer hållbar fiskeindustri.

I studien analyserades bifångster av delfiner och andra valdjur på 10 olika platser i Indiska Oceanen, varpå en tydligt nedåtgående trend uppenbarade sig; antalet djur hade minskat från 100 000 årligen 2004 till 80 000 idag. Forskarna förlängde sedan kurvan bakåt till 1980 då den storskaliga fiskeindustrin i Indiska Oceanen tog fart på allvar, och fann att delfinpopulationen idag bara är 13 procent av vad den var för 40 år sedan.

Enorma håvar i havet

Det är just garnfisket som är huvudorsaken till den snabba minskningen av delfinbeståndet. Garnen som används är jättelika konstruktioner – upp till 20 meter djupa och ibland flera mil långa – och rör sig likt enorma håvar genom vattnet som fångar allt i sin väg; valar, hajar, havssköldpaddor är exempel på djur som ofta fastnar i nätens framfart genom vattenpelaren. Den absoulta merparten av de djur som fastnar i garnen går en mycket plågsam död till mötes.

FN förbjöd garn som är längre än 2,5 km redan 1992, men trots det används dessa rutinmässigt i världshaven. Enligt forskarna är fisket i Indiska Oceanen “i princip oreglerat”; en tredjedel av tonfisken som fångas här har fiskats med hjälp av denna ohållbara metod.

Officiella data från fiskerierna visar att mer än 4 miljoner små valdjur tagits upp som oönskad bifångst mellan 1950 och 2018. Men enligt Dr Puti Liza Mustika, en av huvudförfattarna bakom rapporten, så rör det sig här troligen om ett stort mörkertal. Länder som Iran och Indonesien rapporterar exempelvis inte ens bifångst, trots att de hör till de länder som fångar mest tonfisk med hjälp av de kritiserade metoden.

Enligt Mustika är det dock viktigt att ta hänsyn till att tonfiskindustrin är en del av en “politisk verklighet” i regionen och är av stor betydelse för de hundratusentals relativt fattiga människor som på olika sätt är beroende tonfisken för mat och inkomst.

“Lösningen måste vara teknologisk, och det måste ske ett skifte mot mer hållbara fiskeredskap”, sade Mustika till The Guardian. “Men att helt förbjuda industrin är inte en lösning för utvecklingsländer”.

Det finns andra sätt att fånga tonfisk som bedöms som mer hållbara, till exempel med spö (pole and line). Det har också gjorts försök med ljusanordningar på garnen som har lyckats minska bifångsterna något.

Hållbar tonfisk?

Den snabba minskningen av delfiner är ännu ett tecken på att den globala efterfrågan på fisk- och sjömat måste minska. Enligt FAO – FNs fackorgan för jordbruk, skogsbruk och fiske – är en tredjedel av världens fiskevatten överexploaterade och därmed ohållbara.Tonfisken är dessutom en toppredator, vilket betyder att den är högst upp i näringskedjan och därför påverkar deras status även läget för många andra arter i haven.

För den som väljer att äta tonfisk är det viktigt att ha koll på att fisken är fångad på ett hållbart sätt så att man inte bidrar till massutrotningen till havs. WWF analyserade 2017 tonfisken i svenska livsmedelsbutiker och fann stora osäkerheter kopplat till ursprung och fiskemetoder. Enligt rapporten är det bara en fjärdedel av den tonfisk som säljs i Sverige som är ursprungsmärkt.

– Det är ofta omöjligt att veta vad det är för sorts tonfisk man köper i butiken, än mindre lita på att den som serveras på restaurang har fiskats på hållbara bestånd. Om de som säljer tonfisken inte kan uppge varifrån den kommer, vilken art det är och hur den fiskats, kan det vara så att man äter en tonfisk som är starkt hotad, säger Inger Melander, sakkunnig inom fiske på WWF, i ett pressmeddelande.

För att vara säker på att man väljer tonfisk som inte utarmar haven kan man välja MSC-certifierad fisk eller fisk som fått grönt ljus i WWF:s fiskguide. I dagsläget har Abba, Ullmo, Garant och ICA tonfiskprodukter som är certifierade enligt MSC.

Michael Abdi Onsäter