Vilka metoder är mest effektiva för att ändra våra kostvanor och få oss att övergå till en större andel växtbaserat? Frågan belyses i en ny rapport som Konsumentverket har tagit fram. Rapporten är författad av Therese Lindahl och Malin Jonell vid Beijerinstitutet, en av världens ledande institutioner för forskning inom ekologisk ekonomi. 

De två viktigaste aktörerna för att förändra vad vi äter som pekas ut i rapporten är politiken och dagligvaruhandeln. Den politiska nivån utifrån möjligheterna att besluta om ekonomiska styrmedel och vilken kost som serveras på bl a förskolor och skolor; och dagligvaruhandeln utifrån dess möjlighet att arbeta med marknadsföring, utbud och exponering av växtbaserade livsmedel. 

I rapporten betonas att vi idag har god kunskap om hur våra matvanor påverkar miljö och klimat, och att den viktiga frågan nu inte är vad, utan hur skiftet i konsumtionen ska gå till. Syftet med rapporten är därför att dra lärdom från beprövade metoder, och utifrån erfarenheter kring vad som fungerat eller inte fungerat visa på vad som är de effektivaste sätten för att åstadkomma beteendeförändringar.

Den styrning från staten som lyfts fram som särskilt lovande är en uttalad målsättning för vår köttkonsumtion och hårda ekonomiska styrmedel som ger incitament för omställning. De åtgärder från dagligvaruhandeln som lyfts fram som särskilt effektiva är branschöverskridande överenskommelser för att möjliggöra begränsad marknadsföring och minskat utbudet av kött, att arbeta med märkning av matförpackningar samt att underlätta för de underleverantörer och livsmedelsföretag som är villiga att satsa på växtbaserade alternativ. 

– En ensam butikskedja har svårt att gå fram på egen hand, i rädsla att förlora marknadsandelar, säger Therese Lindahl, därför behövs någon form branschöverenskommelse.

Men vem ska vara initiativtagare till en sådan?

– För att det inte bara ska bli någon form av greenwash behövs en extern part, en intresseorganisation eller statlig aktör, som kan följa upp att butikskedjorna lever upp till de åtaganden man gör. 

Rapporten tar avstamp i hur stora förändringar vi måste göra i Sverige vad gäller konsumtion av olika livsmedel. Mer frukt, grönsaker, baljväxter och nötter och mindre kött är utgångsläget. Men hur mycket mindre kött? Här skiljer sig olika rekommendationer åt, från EAT-Lancet-rapportens rekommenderade tak på 200 gram per person och vecka av nöt, lamm och fläskkött till Livsmedelsverkets rekommendation om upp till 500 gram per vecka. Detta dock enbart ur ett hälsoperspektiv, inte ur ett miljö- och klimatperspektiv. 

Svensken välinformerad om köttets klimatpåverkan, men mer insatser krävs

I rapporten identifieras sedan sex breda kategorier av metoder som bedöms ha särskilt stor potential att påverka konsumenter att minska sitt köttätande. De sex är konsumentupplysning, nudging, spridning av goda exempel, utbildning, påverkan av utbudet samt ekonomiska styrmedel. Therese Lindahl betonar att alla dessa delar behövs.

– Det finns redan många exempel på informationsinsatser, och svensken är idag välinformerad om köttets klimatpåverkan. Men utifrån den fortsatt höga köttkonsumtionen kan vi se att det är otillräckligt, det krävs andra insatser också. Men det är inte så att det ensidigt går att exempelvis införa en köttskatt, om den ska få acceptans krävs att folk är välinformerade om köttets klimatpåverkan. 

Med konsumentupplysning avses information om vilken miljö- och klimatpåverkan olika livsmedel medför. Denna information kan ges både på matförpackning eller motsvarande och helt utanför matmiljön. I rapporten lyfts fram att negativ information av typen “köp inte den här produkten, den är sämre för miljön” påverkar konsumenternas beteende mer än positiv märkning. Men Lindahl betonar att en negativ märkning i sig är otillräcklig.

– Det finns en fara att man då lämnar över hela ansvaret på konsumenten, och att det för många ändå är priset som styr. Billigt kött drar folk till butiken.

Från köttnorm till vegonorm

Ett sätt att ändra människors beteenden som får allt större uppmärksamhet, men som begrepp ännu är okänt för många, är så kallad nudging. Nudging handlar om att utforma valsituationen på sätt som uppmuntrar vissa beteenden, men utan förbud eller ekonomiska styrmedel. I rapporten ges några exempel på hur nudging använts eller skulle kunna användas för att minska köttkonsumtionen. Den kanske enklaste metoden är att ha vegetarisk mat som defaultval, och att de som önskar kött måste be särskilt om det – dvs tvärt emot hur det oftast går till idag, där det är den som önskar vegetariskt som måste säga till. 

Att sprida goda exempel anges vara viktigt för att stärka människors uppfattning om att deras eget beteende faktiskt spelar roll och bidrar till verklig förändring. I rapporten betonas att det råder en köttnorm, och för att få ett normskifte identifierar man behovet av dels tydliga politiska signaler och dels att nyckelaktörer sprider goda exempel, t ex i form av att manliga elitidrottare äter växtbaserad mat. En metod för att få ett paradigmskifte som lyfts fram är att inte använda begreppet “vegetariskt” utan istället begreppet “växtbaserat”, för att betona att man väljer, inte väljer bort. 

Praktiska färdigheter har pekats ut som en barriär när det gäller en övergång till mer växtbaserad kost. Utbildningsinsatser riktade till kockar inom offentlig sektor lyfts därför fram som en viktig metod i rapporten. Här finns redan exempel på kommuner som satsat på fortbildning, till exempel Helsingborg. Varje dag serveras cirka tre miljoner måltider i svenska skolor, sjukhus och vårdinrättningar, så rent volymmässigt finns potential till en omfattande omställning här – men det är ändå bara toppen av isberget. Med mer vegetarisk mat i skolan skapas också vanor som barn och ungdomar kan bära med sig hela livet.

I rapporten anges att tidigare forskning inte visar att medveten konsumtion ofta varit en primär motor för större miljöförbättringar på samhällsnivå. En slutsats är därför att dagligvaruhandel och restaurang måste ”ta beslut” åt konsumenter genom att helt enkelt minska utbudet av extra miljöbelastande produkter. Även här finns positiva exempel, så som återförsäljare som enbart saluför ekologiska bananer, eller endast miljömärkt fryst vildfångad fisk. Detta innebär samtidigt en risk att kunder väljer att handla någon annanstans. Med branschöverenskommelser, där handeln går samman kring gemensamma ställningstaganden, minskar enskilda näringsidkares risk.

Miljöskatt på kött – rätt väg att gå?

Slutligen framhålls ekonomiska styrmedel som en av de viktigaste metoderna för att få människor att ändra sina konsumtionsvanor. I rapporten pekar man på att framgångsrika system med ekonomiska styrmedel finns bland annat i form av sockerskatt i Mexiko, Sri Lanka, Portugal, Storbritannien och Irland, som givit signifikanta effekter på människors konsumtionsval och därmed också hälsa. Däremot finns få exempel på hur skatter kan utformas för att komma till rätta med de miljöproblem som köttproduktion medför.

Hur stor skulle en miljöskatt på kött behöva vara för att ge önskat resultat? I rapporten pekar man på en studie från 2015 som visar att för att spegla de negativa miljö- och klimateffekter som uppkommer från utsläpp av växthusgaser, kväve, fosfor och ammoniak i produktion av nöt, fläsk, kyckling och mejeriprodukter skulle priset på nötkött behöva öka med 33 procent, fläskkött med 11 procent, kyckling 9 procent och mjölk 22 procent.

– Men vi är inte riktigt redo för en köttskatt i Sverige än, utformningen måste utredas, säger Lindahl. Vad ska beskattas? Vilka kommer minska sin köttkonsumtion? Hur ska intäkterna användas? 

En modell liknande den i Kanada med en koldioxidskatt som återbetalas lika till alla medborgare tror Lindahl inte är det mest optimala.

– Om du ger tillbaka pengar till hushållen vet du inte hur de används, de kan exempelvis användas till att köpa kött.

Istället framhåller hon möjligheten att reducera priset på grönsaker och växtbaserade produkter som ett bättre alternativ.

– Vi äter för lite grönsaker idag. Ett sätt att ändra på det kan vara att skatt på kött används för att finansiera sänkt moms på annan mat. Ett annat sätt är att använda intäkterna i form av ett omställningsstöd till jordbruket. Det som skulle behövas är en utredning kring ett helt styrmedelspaket, där man kombinerar märkning med skatt.

En del i ett sådant paket menar Lindahl kunde vara en obligatorisk klimatmärkning.

– Man kan tycka att konsumentens rätt att veta vilken miljöpåverkan en produkt har borde vara lika självklar som rätten att veta vilket näringsinnehåll en produkt har.

Niclas Malmberg