Många av oss konsumenter är inte medvetna om hur vår mat egentligen produceras. Storskaliga djurfabriker, enorma monokulturer, läckage av näringsämnen och klimatgaser, skogsskövling och flitig användning av fossila bränslen – vardag i det moderna industrijordbruket. 

Ännu färre vet hur mycket mat som slängs av butiker, grossister och producenter. Enligt en internationell studie utförd av SIK gick 1,3 miljarder ton ätlig mat till spillo globalt år 2010 i matförsörjningskedjans alla steg. Det motsvarar en tredjedel av den globala matproduktionen för mänsklig förbrukning. Samtidigt lider ca 850 miljoner människor av svält, den främsta dödsorsaken i världen. Om svinnet i livsmedelskedjan halverades skulle mat tillräcklig för att försörja en miljard människor räddas.

FN: Halvera matsvinn till 2030 

FN:s Globala mål i Agenda 2030 har tagit fasta på ovan nämnda statistik. En del i mål 12, att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, lyder: Till 2030, halvera det globala matsvinnet per person i butik- och konsumentledet, och minska matsvinnet längs hela livsmedelskedjan, även förlusterna efter skörd. 

FN är noga med att skilja på förluster av mat i olika delar av logistikkedjan. Mat som förgås i logistiken (efter skörd) kallas “Food loss”, medan mat som går till spillo hos distributörer och konsumenter kallas “Food waste”. I utvecklingsländer beror oftast svinnet på bristfällig förvaring och hantering av matprodukterna tidigt i försörjningskedjan. 

I utvecklade länder sker det mesta svinnet i distributions- och konsumtionsledet. Detta beskrivs av Food Waste Index, som håller på att sammanställas av FN-organet UNEP (UN Environment Programme). I den ovan nämnda studien om 2010 års globala matsvinn medtas alla led från skörd till och med konsumtion. 

Systemfel orsakar svinn 

Vi skriver år 2020 och matsvinnet börjar uppmärksammas i medierna. TV, dagspress och radio rapporterar om dumpstrare som lever gott på så kallat matavfall. Vad är då anledningen bakom matsvinnet i ett rikt land som Sverige? 

Som alla dumpstrare vet är ägg ett vanligt fynd i butikernas sopkärl under nattliga besök. Ofta ligger där ett tiopack med lite kladd i ena hörnet från ett sprucket ägg. Paketet har kanske fått en stöt i butiken. Det enklaste för butikspersonalen är då att slänga hela förpackningen, inklusive nio hela ägg. Men ibland hittas ett helt 12-pack intakta ägg i samma sopkärl. I det fallet har Bäst Före-datumet gått ut. Som tur är duger sådana ägg för konsumtion ytterligare två månader enligt Livsmedelsverket. EU-regler gör gällande att ägg skall märkas med Bäst Före-datum inom 28 dagar från värpning. Detta kan ju vara relevant i Sydeuropa där ägg vanligen förvaras okylda och kan innehålla salmonella. Men i Sverige är ju situationen den motsatta. Salmonella är väldigt ovanligt och svenska ägg kan ätas råa enligt branschorganisationen Svenska ägg. 

Ett annat vanligt fynd i butikernas sopkärl är flerpack av frukt och grönsaker. Så fort en av de ingående frukterna har börjat mögla slängs hela förpackningen. I detta sammanhang kan ytterligare en särskiljning göras: Oundvikligt kontra onödigt matavfall. Den mögliga frukten är exempel på den förra kategorin, medan dess kamrater i förpackningen är onödigt matavfall. 

Självklart kan inte livsmedelsindustrin, butiker eller hushåll klandras för att en del oundvikligt matavfall uppkommer i hanteringen, men däremot borde det onödiga matavfallet uppmärksammas och motarbetas. Tyvärr anses det alltför arbetsintensivt och tidskrävande att ta vara på de fräscha delarna av ett flerpack. Matsvinnet kan minskas om butikerna upphör med flerpack av frukt och grönt. En svensk undersökning visar att ungefär en fjärdedel av hushållens matsvinn är kopplat till förpackningsstorleken. 

Snedvriden statistik 

När det gäller siffror för matsvinnet i Sverige hänvisar många till Naturvårdsverket. Deras senaste rapport visar att det år 2016 uppstod nästan 1,3 miljoner ton matavfall i Sverige och att 75 procent uppstod i hushållen. Det innebär att jordbruk, fiske, livsmedelsindustri, butiker, storkök samt restauranger endast står för en fjärdedel av Sveriges matsvinn. Matavfall hos grossisterna inkluderades inte i rapporten. Bilden tecknas av en välfungerande logistikkedja med internationellt föredömligt lågt svinn, som levererar matvaror till de mest slösaktiga hushåll. 

Rapporten uppskattar livsmedelsbutikernas matavfall till endast 30 000 ton. När nu butikskedjan Lidl, som står för 5 procent av marknaden, redovisar sitt matsvinn för verksamhetsåret 2018/2019 uppgår avfallsmängderna till 6400 ton. Om butikskedjan är representativ för livsmedelsbutiker i allmänhet skulle butikernas totala svinn uppgå till 130 000 ton årligen. 

Ett annat problem är att det oundvikliga matavfallet från hushållen inkluderas i rapporten, men inte det från industrin. Hushållens bortkastade kaffesump, apelsinskal m.m. får alltså klä skott för den statistik som krymper matbutikernas svinn till mindre än en fjärdedel av vad det rimligen kan uppskattas till. 

Vad bör göras? 

För de utvecklade länderna gäller att ändra både producenternas och konsumenternas beteende. Vid sidan av sina förtjänster leder den fria marknaden också till en stor ineffektivitet när det gäller att försörja världen med mat. En ökande världsbefolkning förvärrar problematiken med bristande resursutnyttjande i ett redan hårt ansträngt livsmedelssystem. År 2050 uppskattas jordens befolkning uppgå till 9,7 miljarder. Hur ska jordbruket kunna försörja alla? En god början är att sluta slösa med ätbar mat. 

Olof Tydén