Att sprida stenmjöl på åkermark har potentialen att suga upp hälften av EU:s årliga utsläpp av växthusgaser, visar en ny stor studie publicerad i Nature. Enligt författarna är det en metod som är ekonomiskt jämförbar med andra sätt att ta upp kol ur atmosfären, och kan till och med ha positiva bieffekter på jordhälsan. Men beräkningarna är än så länge teoretiska och det finns många utmaningar att lösa om det ska genomföras på stor skala.

Förbättrad jordhälsa och negativa utsläpp

Metoden kallas för “förstärkt vittring” och bygger på den kemiska process som sker när mineraler i stenmjölet reagerar med vatten och koldioxid för att bilda karbonater. Kolet transporteras sedan med regnvatten till havet där det slutligen sjunker ned till botten och lagras över mycket lång tid.

Thomas Kätterer är professor vid institutionen för ekologi på SLU och har forskat mycket kring kolets kretslopp och dess interaktioner med olika system i marken. Att suga upp kol ur atmosfären genom vittring är en intressant möjlighet, menar han, men det finns också många frågetecken.

– Metoden i sig är inget nytt, det har varit känt sedan länge att mineralvittring tar upp kol och det har gjorts många studier kring detta. Vad som är nytt i studien är att man inkluderar många faktorer i beräkningarna och kommer fram till ett rimligt pris per kilo koldioxid, säger han.

Studien är den första som analyserar varje lands potential att genom förbättrad vittring minska mängden kol i atmosfären. Om världens tre största utsläppare – Indien, Kina och USA – implementerar metoden kan de enligt studien ta bort upp till en miljard ton koldioxid årligen. Enligt forskarna är det också dessa länder som har störst potential att genomföra det och samtidigt mest att vinna på det, då effekterna av klimatförändringarna börjar bli allt mer kännbara där i form av bränder, extremväder och havsytehöjning.

En positiv bieffekt med att använda stenmjöl på åkermark är att det även skulle kunna leda till förbättrad jordhälsa. Det gäller särskilt i områden med gamla jordar, främst i tropikerna, där marken förlorat sitt näringsinnehåll genom långvarig vittring. Stenmjölet kan även komma att ersätta en del av växtnäring som tillförs via mineralgödsel och den kalksten som många jordbrukare tillför sin mark för att motverka försurning.

– Vi kan i dagsläget inte utesluta någon metod som kan skapa negativa klimatutsläpp. Det är kostnaderna som kommer att avgöra vilka metoder som kommer att få störst genomslag. Den stora osäkerheten för metoden ligger i vittringshastigheten som är svårt att mäta under naturliga förhållanden. Den påverkar priset eftersom bestämmer hur stora mineralpartiklarna kan vara för att få tillräckligt effekt.

Risk för ökad gruvdrift 

Men utmaningarna med att genomföra den här metoden på global skala är enorma. För att komma upp i de siffror som nämns i studien krävs att hundratals miljoner ton sprids över miljontals hektar jordbruksmark. Enligt forskarna är dock metoden med förstärkt vittring ekonomiskt jämförbar med andra sätt att nå negativa utsläpp som exempelvis Bio-CCS, och biokol. Men det krävs långsiktiga fältstudier för att få bättre kännedom om metodens kostnader, konsekvenser och potential.

Ett problem som forskarna nämner är att en stigande efterfrågan på stenmjöl skulle kunna få negativa konsekvenser för klimat och miljö genom ökad gruvdrift. Någonstans mellan 10 och 30 procent av kolupptaget kan ätas upp på det här sättet, skriver de i rapporten. 

Ett annat stort problem är att stenmjölet sällan är fritt från föroreningar. Om stenmjölet ska spridas ut över åkermark krävs att materialet är av mycket hög kvalitet och genomgått förfining och kontroller. Det är både kostsamt och energikrävande.

– Det finns en potential i metoden, förmodligen inte överallt men kanske framförallt där det finns lämpliga rester från mineralindustrin att tillgå och där man har sura jordar med låg näringsinnehåll, säger Thomas Kätterer.

Allt fler forskare är överens om att det inte räcker att endast minska utsläppen av växthusgaser globalt. Det krävs även metoder för att suga upp befintlig koldioxid ur atmosfären för att motverka den eskalerande klimatkrisen. Vilken av dessa metoder som kommer slå igenom återstår att se, men förmodligen kommer det krävas en bred palett av lösningar och samverkan med flera olika samhällssektorer om vi ska ha en chans att klara Parisavtalets målsättningar.

Michael Abdi Onsäter