I vår vardag behöver vi livsmedel. Som moderna civiliserade människor är det brukligt att gå till en mataffär och plocka ut varor bland ett enormt utbud som vi sedan tar med hem. Men vilka konsekvenser – osynliga för oss – får detta beteende när vi inte längre har insyn i livsmedelskedjan?

Vad är en bra mataffär?

Är det en butik där bra mat kan köpas; en butik där kunden kan köpa billiga livsmedel; eller en handelstransaktion där en bra affär görs på matvaror?

Om vi tar det sista synsättet är den första frågan vilka som är parter i transaktionen. Enklast anges butiken å ena sidan och kunden å andra sidan. I gängse ekonomisk teori är allt annat externaliteter: bonden som levererar spannmål; djuren som slaktas för att bli smörgåspålägg och så vidare. Det finns förstås ytterligare länkar i denna kedja, som känner av konsekvenser av vår konsumtion: Skog som avverkas för att frigöra åkermark eller ekosystem som störs av storskalig livsmedelsproduktion, som när pollinerande insekter försvinner på grund av monokulturer. Och när vi utarmar denna livsmiljö är det väl oundvikligt att vi själva är förlorare? Vinnaren kvarstår: ett ekonomiskt (även maktpolitiskt?) system som vi har satt oss i tjänst hos.

Vi kan titta på ett exempel på bondens morotsproduktion. Hälften av de färdiga morötterna sorteras bort av handeln på grund av estetiska krav; morötterna skall vara raka och inte ha några utstickande ”syskon” t ex en dubbel morot. Motsvarande siffra för isbergssallad: 65 procent. 

En kapplöpning mot botten

Aldrig tidigare har vi svenskar lagt så lite av våra pengar på mat; i genomsnitt ca 13 procent av inkomsten [Olofsson & Öhman 2012]. När kunder i matbutiker ständigt jagar de billigaste priserna, omvittnat av kvällspressens löpsedlar om ”billigaste matkassen” och dylikt, gör förstås matbutikerna allt de kan för att vara konkurrenskraftiga. Lågpriskedjor som Lidl är ju ett vinnande affärskoncept.

Samtidigt som butikerna förmedlar ett brett utbud av billiga livsmedel till uppskattande kunder, skapas problem i ett större sammanhang. Konkurrerande matbutiker driver på matsvinnet när varje butik eftersträvar att vara en ”one stop shop”, där alla kundens inköp kan göras under ett tak. Konsekvensen blir ett överdrivet stort utbud i var och en av butikerna. Till exempel över hundra sorters bröd i hyllorna hos en matbutik.

En del av butikernas marknadsföringsstrategi är kampanjer på vissa varor, eller “spännande” nya varor som t ex ädelost med kolasmak. Butikerna vill gärna vara med på producenternas reklamtåg, men räknar inte med bortfall av andra konkurrerande varors försäljning.

Butikerna bedriver storskalig försäljning av produkter med generösa marginaler för matsvinn. Matbutikernas svinn mäts i hundratusentals ton. Många personer lever gott på detta överflöd genom dumpstring av butikernas sopkärl, och många fler skulle kunna försörja sig så!

Brännheta frågor

Ett rent förkastligt beteende hos matbutikerna rör hanteringen av ”osäljbara” varor. Så fort emballaget blir lite skadat måste hela förpackningen slängas, inklusive innehåll. Och det kastas givetvis i ett kärl för brännbara sopor, tillsammans med lysrör. På bilden ovan syns hur en matbutik i Stockholm sorterar sina sopor: Plasthyllor i kärlet för brännbara sopor istället för i ordentlig plaståtervinning. Billigare för butiken, sämre för miljön.

Enligt en anställd gäller det varor som egentligen skall returneras till centrallagret. Men eftersom brännbara sopor inte längre beskattas är det ju världens enklaste sak att bara hiva i allt möjligt oönskat avfall i detta kärl och stänga locket. Istället för att returnera varan till centrallagret för ompaketering, eller – hemska tanke – att sälja varan till reducerat pris.

Rationella kunder?

Hur ser då den andra parten av handelstransaktionen, d v s kunden, ut? Klassisk ekonomisk teori betraktar henne som en rationell konsument som tar hänsyn till alla marknadens tillgängliga alternativ och träffar ett avvägt beslut i produktvalet. En sådan figur kallas av beteendeekonomen Richard Thaler för “Econ”. I kontrast till denna figur beskriver Thaler “Human”, en irrationell, generös, spontan varelse. Som gärna följer med sin flock, och går och handlar i de stora matbutikerna, eftersom “det är så man gör”. Detta illustreras väl av coronapandemins hamstring av toalettpapper.

I skuggan av klimatförändringarna måste vi lära oss att ändra (läs: begränsa) våra konsumtionsvanor. Ett första steg är att vi tänkande individer bryter loss från flocken och prövar alternativ. Behöver vi kunna köpa sydamerikansk avokado mitt i juletid? Vi konsumenter kan ju rycka undan det ekonomiska stödet till matbutikerna.

Vilka alternativ finns?

Nu är det länge sedan det svenska jordbruket kunde försörja befolkningen. Statlig utdelning av livsmedel har prövats många gånger tidigare, men under 1900-talet har facit inte varit särskilt gott i jämförelse med marknadsekonomiska varianter.

Att vi konsumenter tar initiativet och själva finner bättre metoder att skaffa vårt dagliga bröd. Kanske näthandel med lösvikt? Det enklaste är ju att börja dumpstra. Eller att använda sig av matsvinnsfördelning såsom Karma, Too Good to Go eller Resq Club, för den som ogillar skuggig aktivitet.

Olof Tydén