I dessa tider av restriktioner kring resande är det många fått upp ögonen för det arbete som går att utföra hemifrån. De digitala möten som många under lång tid lyft som alternativ till resor har plötsligt blivit verklighet, vilket i sin tur har lett till minskade utsläpp och trängsel samt mer tid i vardagen. Med all den restid som man därmed slipper är det inte ett osannolikt antagande att intresset för digitala möten som alternativ till fysiska träffar kommer att bestå även efter det att restriktionerna släpper.

Minskar utsläpp och frigör ytor

Minskat resande har en direkt koppling till minskade utsläpp. Men hur stor är potentialen?

Av de 5 miljoner människor som var i arbete i Sverige januari 2020 har drygt 50 procent bedömts arbeta med saker som går att utföra på distans. Om dessa 2,5 miljoner människor arbetar hemifrån i alla fall 2 dagar i veckan innebär det att 10 miljoner arbetsresor i veckan försvinner. Drygt hälften av de som pendlar till jobb använder bil, med i genomsnitt 27 km till jobbet, enkel väg. De 1,25 miljoner som bilpendlar skulle alltså tillsammans kunna minska körningen med 135 miljoner kilometer. Omräknat i koldioxidekvivalenter skulle det innebära en minskning av utsläpp med över 16 000 ton i veckan.

Vid sidan av de direkta miljöeffekter som minskad jobbpendling innebär finns också indirekta effekter. En sådan som uppmärksammats är det minskade behovet av kontorsytor. Medan aktiemarknaden generellt påbörjat en återhämtning efter coronaraset har fastighetsbolagen inte hängt med i samma uppgång. En förklaring som givits är just att behovet av kontorsytor framöver kan komma att minska. Centrala kontor i storstäderna kan därmed inte längre räkna med att kunna ta ut samma kvadratmeterhyra från hyresgästerna. En mer långsiktig utveckling kan vara att centrala kontorsytor framöver omvandlas till bostäder, vilket både skulle minska trycket på bostadsmarknaden, och ha en positiv miljöeffekt i form av minskad produktion av nya fastigheter.

Mer tid för gröna aktiviteter

En annan indirekt effekt av den tid som frigörs när färre behöver lägga många timmar i veckan på att arbetspendla är ett ökat intresse av att odla, baka och laga mat från grunden. En person som fått bättre resultat av sin odling denna vår är Malin Aldal.

– Jag brukar försöka odla lite, men det brukar inte alltid bli så bra utfall. Kanske är det den där dagliga tillsynen som nu hunnits med som resulterat i att alla tomatfröna blivit till massor av plantor i år, säger Malin Aldal.

En annan person som utökat sina odlingar i år är Sigurdur Hafthorsson, delvis tack vare att ha fått mer bättre förutsättningar när arbetspendlingen minskat, men också tack vare att tillfälliga odlingslotter skapats på mark som inte ska byggas förrän om några år, där han nu odlar tomater, jordgubbar, zucchini, morötter, sockerärtor och blomkål.

– Tanken på att odla har funnits med mig länge men jag har inte haft gröna fingrar och alltid prioriterat ner det. När jag flyttade till Rosendal 2018 hörde jag talas om att det kanske skulle startas odlingslotter. Jag tänkte att det är läge att börja när det är så nära, så att man inte behöver cykla över halva stan. 2019 startades sedan lotterna och jag ställde mig i kön och fick en. I år blev det en självklarhet att fortsätta, jag passerar lotten på väg till förskolan där sonen nu har börjat och jag jobbar hemma nu, så det är inte så svårt att ta lite tid och kika till lotten. 

Två indirekta effekter av minskad arbetspendling kan på så sätt samverka. Med minskat behov av kontorsytor, kan stadsförtätningen dämpas, och förutsättningarna förbättras att erbjuda odlingslotter till de som är intresserade. 

Blir förändringen bestående?

Att fler till del tillgodoser det egna grönsaksbehovet med egna odlingar innebär inte bara minskade transporter, utan också minskad sårbarhet och minskat beroende av importerade livsmedel. Men är detta bara en tillfällig effekt, eller kan de som har fått upp ögonen för möjligheten att jobba hemma behålla sådana rutiner?

– Jag kommer definitivt att vilja jobba mer hemma även efter att restriktionerna släpper. Restiden är inte så svår för mig, 10-15 minuter med cykel till Uppsala centrum, men trots den ringa restiden påverkar det besök på odlingslotten och att hämta och lämna på förskolan, det blir mindre stressigt, konstaterar Sigurdur.

Och även odlingen är något han kommer att hålla fast vid. 

– Odlingen har definitivt gett mersmak och jag kommer att fortsätta odla så länge jag har en odlingslott inom ett kort avstånd, 5-10 minuter med cykel max. Blir det längre än så eller någonstans som det är ”ur vägen” finns det en risk att det blir mer av ett stressmoment, säger Sigurdur.

Niclas Malmberg