Produktionen av kött- och mejeriprodukter ökar i EU och enligt Greenpeace senaste rapport används hela 71,2 procent av unionens jordbruksmark till djurindustrin – en industri som beräknas få runt 30 miljarder euro i subventioner till följd av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Förhandlingarna kring en ny reformerad CAP för det kommande decenniet pågår för fullt mellan medlemsländerna och i parlamentet. Reformpaketet innehåller flera förbättringar på miljöområdet men lämnar mycket att önska, menar ledande miljöorganisationer som WWF och Greenpeace.

Animalieproduktion i EU: Överkonsumtion och allt intensivare uppfödning

Forskningen talar ett allt tydligare klarspråk; konsumtionen av kött- och mejeriprodukter måste minska om vi ska lyckas hålla oss inom ramen för vad planeten klarar av. Djurproduktion tar enorma landytor i anspråk och är generellt sett ett ineffektivt sätt att producera mat jämfört med att odla mat direkt för humankonsumtion. Över 80 procent av världens odlingsmark används inom djursektorn men den står endast för 18 procent av det globala kaloriintaget, enligt en omfattande studie publicerad i Science och som tittat på tiotusentals gårdar i över 100 länder.

I EU står djurhållningen för mellan 12-17 procent av de totala utsläppen av växthusgaser, vilket motsvarar hälften av utsläppen från transporter inklusive flyg. Konsumtionen av kött, ägg- och mejeriprodukter i EU är idag dubbelt så hög som det globala genomsnittet.

Den industriella djuruppfödningen ger upphov till fler problem än de klimatrelaterade; övergödning, luftföroreningar,vattenbrist, avskogning och antibiotikaresistens är andra miljöproblem som förknippas med det expansiva och industriella djurjordbruket.

Köttproduktionen ökar kontinuerligt inom unionen samtidigt som antalet gårdar minskar. Djuruppfödningen koncentreras till allt större och intensivare gårdar medan små- och medelstora djuruppfödare tvingas lägga ned. I vissa länder har den här trenden tagit extrema uttryck; nära 100 procent av grisarna som föds upp i Italien och Danmark föds upp på industriella jättegårdar (produktion över € 500 000 euro/år). Samma sak gäller anläggningar för fjäderfä i Nederländerna, Danmark och Spanien.

Merparten av åkermark används för djurfoder

Även om djuren koncentreras till allt mindre ytor krävs det stora arealer för att producera deras foder. I Greenpeace rapport “Feeding the Problem” hänvisar de till statistik från EU-kommissionen som visar att 71,2 procent av jordbruksmarken inom EU används för djurproduktion. Av detta är endast en liten del naturbetesmark med höga naturvärden – merparten består av åkermark som även lämpar sig för odling för humankonsumtion. 

Av den odlingsbara åkermarken används 63 procent för att producera djurfoder. Eftersom det är mer effektivt ur näringssynpunkt att odla mat direkt för humankonsumtion så innebär ett skifte till mer växtbaserad kost att en stor del av jordbruksmarken skulle kunna frigöras för annat bruk. Den skulle exempelvis kunna tas ur bruk och läggas i träda, med stora mervärden för klimat och biologisk mångfald. Ett skifte mot metoder med mindre fokus på kortsiktig avkastning och en ökad andel småskaligt och varierat jordbruk är också något som möjliggörs när efterfrågan på djurfoder minskar. 

EU har genom sin budgetpolitik en stor makt att påverka hur jordbrukssektorn ser ut i unionen. Hittills har den gynnat storskalig och koncentrerad djuruppfödning, men det är möjligt att tänka sig en framtid där helt andra värden prioriteras. 

CAP – Den gemensamma jordbrukspolitiken

Varje år går en tredjedel av EU:s totala budget – €58 miljoner euro – till att finansiera detta miljömässigt ohållbara jordbruk. EU:s gemensamma jordbrukspolitik, förkortat CAP, infördes i början på 1960-talet som ett sätt att stimulera det europeiska jordbruket och säkra tillgången till inhemskt producerad mat genom omfattande subventioner. 

CAP delas in i två pelare. Den första innehåller olika former av inkomststöd till lantbrukare, främst genom det kontroversiella gårdsstödet. I praktiken innebär det att jordbrukaren kompenseras för sin åkermark per hektar, oavsett vilken mat den producerar eller om den producerar någon mat överhuvudtaget. Greenpeace hävdar i sin rapport att mellan 69 och 79 procent av bidragen från den första pelaren går till foderproducenter och djuruppfödare. Alltså mellan 28 och 33 miljarder euro.

Den andra och mindre pelaren är det så kallade landsbygdsprogrammet som ska gynna en hållbar utveckling i lokalsamhället och verka för en levande landsbygd. 

CAP och gårdsstödet i synnerhet har kritiserats hårt under åren. Dels är politiken problematisk ur ett fördelningsperspektiv; det finns idag inget maxtak vilket har lett till att storskaliga och redan etablerade jordbruksföretag har tilldelats en oproportionerligt stor andel av bidragen – runt 80 procent av pengarna har gått till den rikaste femtedelen av markägarna. 

Det finns även anklagelser om korruption. New York Times kunde i en uppmärksammad granskning avslöja att Ungerns och Tjeckiens presidenter har gynnat sig själva och sina närstående genom att utnyttja bidragen för personlig ekonomisk vinning.

Från miljörörelsen handlar kritiken främst om att CAP har gynnat den som bedriver industriellt jordbruk med kemikalieintensiva monokulturer samtidigt som den slagit ut småskaliga aktörer. De miljömässiga villkoren har varit för svaga, menar de, och specifika öronmärkta bidrag för hållbarhetsprojekt har lyst med sin frånvaro.

Nytt CAP på gång, ökade ambitioner på miljöområdet

EU-kommissionen lade sommaren 2018 fram ett reformpaket för jordbrukspolitiken för perioden 2021-2027. Förslaget innehåller flera delar som välkomnas av kritiker och miljörörelsen. Det införs för första gången ett tak som innebär att inget jordbruksföretag kan få mer än €100 000 euro i bidrag per år. Stödet till små- och medelstora jordbrukare ska öka och bara de som bedriver lantbruk som yrke ska få stöd.

Miljömässiga villkor införs och varje land är skyldig att ta fram så kallade “eco-schemes” som ska vägleda lantbrukare i sin omställning mot ett mer hållbart jordbruk. Enligt förespråkarna kommer så mycket som 40 procent av stödet i den framtida jordbruksbudgeten vara kopplat till klimatnytta.

Miljörörelsen riktar kritik: “förlorat tillfälle”

Miljörörelsen är dock långt ifrån nöjd. WWF har kritiserat förslaget som de menar är ett “förlorat tillfälle” att göra de övergripande och långtgående reformer som krävs för att jordbruket ska bli hållbart. Greenpeace är inte heller nöjda. Enligt dem innehåller förslaget dessutom delar som är direkt kontraproduktiva.

Mat och Klimat kontaktade Sandra Lamborn, kampanjledare för mat- och jordbruksfrågor i Greenpeace, för att ta reda på mer:

“Förslaget presenterar ett CAP med en väldigt annorlunda utformning än dagens, men tyvärr ser vi att man i förslaget misslyckats med att ta chansen att skapa ett CAP som arbetar för klimatet, miljön och folkhälsan”, skriver hon.

Det som hon ser som mest problematiskt är det ökande nationella självbestämmandet i förslaget. Länder som redan idag ligger dåligt till vad gäller djurvälfärd och miljötänk riskerar att bli ännu sämre framöver. 

“Det hade mycket väl kunnat vara en bra strategi, om man i förslaget hade med nödvändiga minimikrav som skyddsåtgärder för att skydda folkhälsa, miljön och klimatet. Istället förutsätter förslaget endast ett fåtal gemensamma åtaganden som på miljösidan tyvärr både är för svaga och luddiga för att kunna ge någon faktisk förbättring.”

Dessutom behålls det kritiserade gårdsstödet. Den andra pelarens miljöåtgärder stärks, men anslagen till den minskar med 28 procent. Animalieproduktionen nämns inte explicit.

“Förslaget om den gemensamma jordbrukspolitiken tar inte heller hänsyn till miljö- och hälsoeffekterna av Europas intensiva kött- och mejerisektor. Greenpeace kräver en minskning med 50 procent av den globala kött- och mejeriproduktionen fram till 2050 för att skydda klimatet, miljön och folkhälsan.”

Det föreslagna reformpaketet har försenats ett år på grund av den utdragna Brexit-processen och kommer således inte bli aktuellt förrän 2022. Förhandlingarna kommer att pågå en tid framöver.

“Vi kommer fortsatt arbeta hårt för att våra krav implementeras i nya CAP, nästa mål är parlamentets avgörande förhandlingar i början av 2020. Delar av parlamentet har visat sig lyhörda för miljörörelsens krav och stöttar våra nyckelfrågor.”