12 mars 2021

En mångmiljonsatsning från forskningsrådet Formas ska tiodubbla den svenska sjömatsektorn, göra den mer hållbar och bryta vårt stora importberoende. Ett nytt forskningscentrum ska bildas som ska ta sig an hela den underutnyttjade värdekedjan. Det ska handla om allt från digitalisering och effektiviseringar, till forskning kring system för fisk- och algodling.

Sveriges sjömatssektor anses vara underutvecklad i förhållande till våra grannländer. Enligt Kristina “Snuttan” Sundell, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid GU, importerar vi 72 procent av all sjömat som äts i Sverige. För odlad fisk är den siffran 90 procent, varav den största delen är lax från Norge.

– Vi måste ta vårt ansvar och öka Sveriges stora potential och utveckla vår egen försörjningskapacitet när det gäller sjömat. Detta kommer också leda till ökad lokal produktion av hälsoriktig mat och fler jobb i kust- och landsbygdssamhällen, säger hon i ett pressmeddelande.

Tydligt forskningsfokus 

Bildandet av centrumet sammanfaller med FN:s decennium för havsforskning, där en “hållbar produktion av sjömat” lyfts som ett sätt att mätta en växande befolkning, utan att ta ny odlingsbar mark, färskvatten och andra naturresurser i anspråk.

Det är mot denna bakgrund som det statligt finansierade forskningsrådet Formas nu investerar 48 miljoner i en centrumbildning för sjömat i Sverige. Det nya centret ska fungera som en knutpunkt där forskningen, näringslivet och det offentliga kan mötas och delta i olika projekt för att driva sektorn framåt. Visionen är att tiodubbla den svenska produktionen och fördubbla andelen svenskt som vi konsumerar.

– Vi har tittat på vad forsknings- och innovationsbehoven är för att få igång den svenska sjömatsmarknaden. Det kommer omfatta primärproduktionen – alltså odling och fiske, men även kedjan på land. Målet är att få till en hållbar och säker kedja, säger Friederike Ziegler, senior forskare på forskningsinstitutet RISE, som deltar i centrumbildningen.

Huvudsökande för projektet är KTH, men det är en mängd olika aktörer inblandade, bland annat Chalmers, Göteborgs Universitet, IVL, SLU, Uppsala Universitet, RISE, Innovatum,flera regioner och en lång rad stora och små företag i sjömatssektorn.

Centrumbildningen har ett tydligt forskningsfokus. Satsningen inleds med 5 doktorand- och 4 postdoktor projekt som kommer att ta fram ny kunskap inom sjömatssektorns olika delar. Det ska bland annat handla om fisk- alg och musselodling, hälsa och välfärd hos de odlade organismerna, hållbara foder, underutnyttjade arter inom fisket, processtekniker, digitalisering, cirkulär ekonomi och sjömatens hälsoaspekter samt konsumentbeteende. KTH leder arbetet kring hållbarhet med en doktorand som ska titta på sektorn ur systemnivå.

Från foder till människomat

En viktig del av projektet handlar om att öka andelen av fisken som går direkt till humankonsumtion, istället för att bli foder till fiskodlingar eller annan djurproduktion. Det finns inga större möjligheter att öka mängden fisk som tas upp ur havet, berättar Friederike Ziegler, men det som tas upp kan användas på ett bättre sätt. Idag går en stor del av svenska fångster till foder – men i forskningen kring processtekniker ska man titta på möjligheten att göra livsmedel av råvaran direkt.

– Det är väldigt mycket sill och skarpsill som blir foder idag. Om man skulle öka andelen som går till människor något – antingen som ingrediens eller egen produkt – skulle det genast leda till en stor förbättring.

Men för att öka primärproduktionen krävs även en omfattande satsning på vattenbruk – det vill säga odling av vattenlevande organismer. Idag importerar vi som sagt merparten av den odlade fisken från vårt grannland i väster, och den miljardindustri som växt fram där kring laxodlingen har sina utmaningar.

Ur kassodlingarna läcker näringsämnen som lokalt kan förorena kustmiljöer, särskilt om odlingarna placeras i områden med för lågt vattenutbyte. Problem med parasiten laxlus har ökat under senare år till följd av resistens mot de medel som tidigare använts och man har nu gått över mer till att bekämpa parasiten med icke-kemiska metoder. Nya metoder som biologiska och mekaniska har sina egna utmaningar, till exempel kring djurvälfärd.

Den här typen av havsbaserad fiskodling är dock inget alternativ för Sverige, tror Friederike Ziegler.

– Vi har inte riktigt den typen av vattenområden med hög vattenomsättning som exempelvis Norge har. Här är det förmodligen mer rimligt med slutna system, som kan placeras antingen i vatten eller i bassänger på land. Det finns också t ex kraftverksdammar som blivit näringsfattiga där en måttlig ökning av närsalter inte bedöms göra någon skada.

Schematisk bild över landbaserad fiskodling. Illustration: Smögen Lax

Ett litet vattenbruksland

Även i Norge växer landbaserad odling, berättar hon. Fördelen med slutna system är att man har större kontroll över miljöerna både inne i odlingen och i omgivningen samt flöden dem emellan. Istället för att näring läcker ut i omgivningen, kan man separera och ta tillvara resurserna i andra verksamheter. Just cirkulariteten är en viktig del av forskningen som kommer äga rum i det nya centret.

– Vi kommer i ett delprojekt lett av SLU titta på hur man bäst kan återföra näringen och använda den i lantbruket för att odla nya foderråvaror. Det är en teoretisk möjlighet, men sedan ska det vara möjligt ekonomiskt och praktiskt också. I den här komplexa världen är det mycket som ska falla på plats för att det ska bli konkreta resultat, säger hon.

Sverige är ett relativt litet vattenbruksland, men i Sotenäs kommun har arbetet med att anlägga Europas största anläggning för landbaserad laxodling just påbörjats – en miljardsatsning som ska kunna ge 100 000 ton lax om året när det står klart.

Odlad lax är ett betydligt mer klimatsmart alternativ än exempelvis nötkött, men långt mer belastande än vegetariska livsmedel som baljväxter, alger eller spannmål. Liksom i matdjursproduktion överlag är det foderproduktionen som ger upphov till den största delen av utsläppen.

– Laxfiskar kräver åtminstone en del marint foder för att må bra (idag runt en tredjedel av fodret) och det gäller att detta kommer från hållbara fisken. Andelen marint foder har minskat rejält sedan 90-talet, och man har ersatt det med vegetabilier som vete, majs, raps- och soja. Men om sojan kommer ifrån länder där regnskog skövlas för att få ny jordbruksmark, som till exempel Brasilien, så medför det helt andra miljöutmaningar, säger Friederike Ziegler.

I forskningsinstitutet RISE klimatdatabas uppges att odlad norsk lax har ett klimatavtryck på ungefär 6 kg CO2e, medan siffran för sill är 0,8 kg – jämförbart med kikärter och spaghetti. Enkelt uttryckt beror det på produktionssättet- sill fiskas i ett mycket energieffektivt fiske, medan laxodling kräver både foder (som delvis består av sill), anläggning, drift och underhåll av odlingen.

Centrumet för Blå Mat ska även titta på förutsättningarna för att odla alger och musslor på stor skala. Dessa så kallade lågtrofiska arter har en mycket låg eller till och med positiv miljöpåverkan och kan ätas direkt av människor och/eller användas som ingredienser i mer hållbara foder för fisk. Mer om det här.

Fiskarnas välfärd i fokus

Det finns också en oro att fiskarna i det växande vattenbruket utsätts för lidande under sina liv. I ett policydokument som forskaren och fiskvälfärdsexperten Albin Gräns tog fram för SLU Future Foods 2019 beskrivs hur fiskarnas välfärd varit en underprioriterad fråga för myndigheter och bland allmänheten i stort. Det beror, tror han, delvis på att det är svårt att bedöma fiskars stress, lidande och välfärd då de saknar många av de beteenden som signalerar detta. Det saknas helt enkelt evidensbaserad information som kan ligga till grund för riktlinjer för en etiskt försvarbar fiskodling.

– Specifikt för de landbaserade systemen är utmaningen den okunskap som finns kring vad som cirkulerar runt i vattnet (hormoner, metaboliter etc.) och hur det påverkar fiskarnas hälsa och välfärd, säger han till Mat och Klimat.

Hälsa och välfärd hos de odlade organismerna är centralt för forskningen i Blå Mat, förklarar Kristina “Snuttan” Sundell. Centrumet samlar experter från GU och SLU med mångårig forskningserfarenhet inom stress, hälsa och välfärd hos fisk i odling, såväl som i det vilda. De två doktorandprojekt som leds av parterna, inom cirkulära foder och landbaserade, fler-arts produktionssystem, kommer därmed att ha de odlade organismernas välfärd i fokus.  

– De nya odlingssystem och foder som utvecklas för ökad miljömässig hållbarhet måste utvärderas med avseende på de odlade djurens hälsa och välfärd. I slutna system har man bra möjligheter att kontrollera odlingsmiljön för fiskens. Här kommer delar av forskningen att fokusera på utveckling av sensorer för att mäta viktiga vattenkvalitetsparametrar och vidareutveckla kontrollsystem för att automatiskt kunna hålla dessa på rätt nivå i systemen med hjälp av bl.a. artificiell intelligens.

– Marina råvaror, från till exempel odling av lågtrofiska arter, har näringsprofiler som har stor potential att fungera bra för fisken. Forskningen inom Blå mat kommer också att fokusera på landbaserade cirkulära foderingredienser, som mikroorganismer och insekter och möjligheter att producera dessa med för fiskarna rätt näringsämnesprofiler. Även ämnen som kan stimulera fiskarnas hälsa genom att stärka deras barriärer och immunförsvar mot infektioner är i centrum, säger hon.

Michael Abdi Onsäter

Se även: 3D-printad lax snart i europeiska butiker

Se även: Det våras för alger – “början på en ny industri”