Vad är det som växer och växer utan att kräva någon gödning eller konstgödsel? Som i princip kan odlas överallt? Som ger jorden kväve istället för att kräva det? Som kan lagras i det oändliga utan att tappa sitt höga näringsinnehåll? Som ger oss i princip allt vi behöver – vitaminer, proteiner, mineraler och fibrer, utan tillstymmelse till kolesterolet vi alla bör undvika och som alla animalier är fyllda av?

Svaret är förstås – bönor, bönor och åter bönor, i alla former, färger och arter som finns under rubriken ”baljväxter”. Bönor har odlats i Mellanamerika och mellanöstern i minst 7 000 år men kom till Europa först på 1500-talet med de hemvändande upptäcktsresandena som letat efter sjövägen till Indien, som fann en ”ny” kontinent och som tog med sig både potatis och de mångfärgade bönorna när de vände hemåt igen. Båda enorma succéer, särskilt för fattiga människor som mest levde på gröt – även om bönorna tog lite längre tid på sig än potatisen för att verkligen slå igenom.

Men då hade ”fava-bönan”, bondbönan, som odlats i främre Orienten sedan 6 000 f kr, redan säkerställt den västerländska civilisationens framtid och framväxt enligt författaren och historikern Umberto Ecco, när den efter krig och hungersnöd nådde vår kontinent och fick livsandarna att börja spira igen hos en utmattad, utsvulten, nästan utdöende för-medeltida europeisk befolkning. De fick livsandarna att spira och gav kraften att fortplanta sig och bruka jorden igen och banade vägen för renässansens mästerliga konstverk, musiken, poesin och himmelska katedraler – vårt europeiska kulturarv!

Fast än äldre är ur-linsen, den gröna, runda, platta linsen som rätt trakterad är hur delikat som helst – människans första domesticerade gröda, vårt första steg på jordbrukandets väg, de tidigaste spåren finns i Grekland och är mer än 11 000 år gamla. Och enligt den amerikanske historieprofessorn Ken Albala var det just den till synes oansenliga lilla linsen som säkrade mathållningen för de tidiga bönderna och som därmed fick vår civilisation att födas och bli till – inte köttet!

Tyvärr fick bönor och baljväxter tidigt en stigmatiserande aura av fattigdom, vilket gjort att sociala klättrare genom sekler alltför ofta valt bort bönorna till förmån för kött som tyvärr förknippats med makt, välstånd och inflytande och…manlighet. Samtidigt som bönan av kristna auktoriteter sågs som syndiga, som afrodisiaka, genom att den i sig själv bär fröet till nya bönor, och därför bannlystes i vissa religiösa kretsar. Kanske även för kraften den gav också till ”vanligt folk”…?

Nu är det dags för bönorna att rädda oss igen. Men nu handlar det inte om Europa, utan om hela världen och mänskligheten! De har hela tiden funnits intill oss och närt oss och hållit markerna levande. Låt oss göra bönor och linser synonymt med ”mat” istället för kött, som i Indien och på Kuba. Och låt oss dyka rätt in i bönornas magiska, färgskimrande värld som bara väntar på oss. Så hyllar vi våra mest utbredda, tålmodiga och generösa vänner, samtidigt som vi låter djuren leva och håller ökningen av jorden medeltemperatur under 1,5 grader. Det som vi måste göra för att klara klimatet och framtiden!

Maria Sandblad

Frilansskribent, tidigare jazz-recensent och musikjournalist för Dagens Nyheter. Har skrivit  två böcker om Kuba och tillbringat långa perioder i Indien. Vegansk kostrådgivare med baljväxter som specialitet.