29 april 2021

För att klara klimatkrisen krävs mer än bara minskade utsläpp. På Nordic DAC group ser man framför sig storskaliga anläggningar som aktivt suger in en del av det kol som mänskligheten släppt ut sedan den industriella revolutionen. Än så länge är tekniken dyr, men förespråkare hoppas på ett prisfall likt det som skett för sol- och vindkraft de senaste åren.

DAC står för Direct Air Capture, en ny teknik för att fånga in koldioxid ur luften, som sedan antingen kan lagras eller användas i olika industriella tillämpningar. Med sin slogan “We capture the carbon you can´t cut” har Nordic DAC Group som vision att innan 2030 ha ett stort antal anläggningar igång för att fånga in koldioxid ur luften. Varje anläggning kan fånga in 1 000 000 ton koldioxid per år, vilket motsvarar den kolinlagring 40 miljoner träd ger. Och det på ett sätt som på lång sikt faktiskt är säkrare än att plantera träd, anger Finn Eriksson, hållbarhetsutvecklare på företaget.

– Det finns en övertro på att trädplanteringar räcker som kolinlagring. Skogarnas ekosystem är viktiga att värna, och vi behöver fortsätta både plantera träd och skydda skog, men skogar kan få andra ägare, de kan drabbas av bränder eller insektsangrepp och vad händer med kolinlagringen då? DAC är säkrare, kolen binds i tusentals år, säger Finn Eriksson.

Tar hand om historiska utsläpp

Man kan skilja mellan två typer av infångning av koldioxid, CCS och DAC. Med CCS (Carbon capture and storage) fångas koldioxiden in direkt vid en utsläppskälla, till exempel en fabrik eller ett värmeverk. Med DAC tas koldioxiden upp ur luften var som helst. Medan CCS är teknik för att minska koldioxidutsläppen, är DAC teknik för att faktiskt reducera den koldioxidhalt som finns i atmosfären. Den koldioxid som fångas in kan sedan komprimeras till vätska för att lagras i underjordiska hålrum, eller användas för att tillverka exempelvis plast, stål och betong.

– Den stora styrkan med DAC är att den kan användas var som helst för att tackla svåråtkomliga utsläpp, men också för att ta om hand våra historiska utsläpp, säger Eriksson.

Att slanga ner vätska i de hålrum som bildas vid oljeutvinning är inte nytt, utan något oljeindustrin gjort i decennier för att trycka upp den sista oljan. Och metoden har visats tillförlitlig, koldioxiden kommer ligga kvar permanent i tusentals år. 

– På Island mineraliseras koldioxiden på ett par år av det stora trycket och blir stabil över mycket lång tid, säger Eriksson. 

Med CCS (Carbon Capture and Storage) fångas utsläppen in direkt vid en utsläppskälla som här vid Värtaverket. (Bild: Stockholm Exergi)

Om den infångade koldioxiden istället används för någon industriell tillämpning vill Finn Eriksson däremot inte använda begreppet negative emission.

– Då kan man tala om att man producerar koldioxidneutrala produkter, men man bidrar inte till negativa utsläpp. I det stora sammanhanget är det inte alls tillräckligt, men ger cirkulär ekonomi, säger Eriksson. Det är enorma volymer kol som måste förvaras, men det är många som inte inser det utan tror att vi nu kan göra nya plaster av all koldioxid som utvinns ur luften. Men vi har 200 års koldioxidutsläpp som vi måste ta hand om. 

Skifta fokus från trädplantager

Både USA och EU har de senaste åren satsat stora pengar för att få fart på teknologin, och hundratals forskargrupper tittar på olika aspekter av DAC, utifrån en insikt att det inte räcker med att reducera utsläpp, utan att vi faktiskt måste minska koldioxidhalten i atmosfären. Nordic DAC Group arbetar med att bygga upp teknikens “ekosystem”, genom att träffa och informera politiker, de teknikleverantörer som finns i branschen, och de stora företag som skulle kunna vara aktuella för att investera i anläggningar. 

– Vi har träffat omkring 30 av Sveriges största företag, och för diskussioner om hur de ser på tekniken och om de kan köpa in, så konversationen är igång och det handlar om olika branscher, som transport, bank, livsmedel och teknologi, säger Eriksson.

Ambitionen är bland annat att få företag att rikta över från exempelvis klimatkompensation i form av att plantera träd, utifrån ståndpunkten att det är rimligt att den kolinlagring som är mer långsiktigt stabil också måste få kosta mer. Och Finn Eriksson ser en ljusning genom att det i många stora företag ingår i stabsagendan att reducera utsläppen, helt enkelt eftersom det är både vad kunderna och den egna personalen vill.

Att ensidigt fokusera på trädplantering som klimatkompensation kan vara en riskabel väg att gå, menar Finn Eriksson (Bild: Grafkom)

– Särskilt inom kunskapsdriven industri är medvetenheten stor att de för att kunna attrahera den unga generationen måste arbeta med frågorna, säger Eriksson.

Finn Eriksson hoppas på samma utveckling för DAC som vi sett för förnybar energi de senaste åren, där utvecklingen i det närmaste exploderat sedan det blivit kommersiellt gångbart att investera i sol och vind.

– När den råa kapitalismen tar vid kan det till och med gå snabbare än vad utbyggnaden av sol och vind gör nu, säger Eriksson.

Men han är samtidigt ödmjuk kring att det än så länge är teknik som ligger i sin linda, och där priset för varje ton infångad koldioxid därför är mycket högt, kanske 600-900 euro.

– Men att tänka bort de här möjligheterna vore att ge upp och underskatta tekniken. Säger man att vi först ska börja med att reducera utsläpp och sedan titta på andra tekniker kommer det att vara för sent. Det kommande tio åren är den time slot vi har, vi måste agera nu och det är vi som har råd som måste gå före. Det handlar ytterst om vår förmåga att samarbeta globalt, säger Eriksson.

Niclas Malmberg

Se även: Ny anläggning för biokol kan vara på plats 2022

Se även: Ledare: Kritiken mot taxonomin är välförtjänt – biobränslen inte långsiktigt hållbara