5 februari 2022

Beslutet om lagring av vårt kärnkraftsavfall i 100 000 år har gjort att det glimtat till av långsiktighet i media. Kärnkraftsavfallet är inte det enda långsiktiga fotavtryck vi sätter i miljön, men ett av de farligaste för de som kommer i kontakt med det.

Blickar sällan bortom 2100

Kärnkraften ger kanske 100 år av både nytta och skada och sedan 100 000 år av enbart skada. Liknande proportioner gäller även kvicksilver, bly, PCB och en rad andra gifter vi inte kan gräva ner på samma sätt eftersom vi redan spridit de vind för våg. Jämför det med hur ekologisk hållbarhet definieras.

En del av den koldioxid vi människor släpper ut i atmosfären blir faktiskt kvar där i hundratusentals år, det vill säga ännu längre än kärnkraftsavfallet är livsfarligt. Ändå pratar vi väldigt sällan om längre än till år 2100 när vi pratar klimat.

En stor skillnad jämfört med det kärnkraftsavfall som är farligt längst är att det inte behöver vara dåligt att koldioxiden avtar så sakta, eftersom det inte är en exakt nivå av koldioxid som är den stora faran (det har ju varierat historiskt), utan snabba klimatförändringar som människor, djur och natur inte hinner anpassa sig till.

En konsekvens blir att nästa istid lär bli betydligt mindre än annars, eller inte bli av alls. Däremot är det stor risk att vi under dessa hundratusentals år får ett nytt utbrott av en supervulkan, som sveper in jorden i utsläpp som kan sänka den globala medeltemperaturen flera grader i många år.

Men redan om 50 år kan det stundtals bli för hett och fuktigt för att vistas ute ens några timmar i områden där det idag bor miljarder människor. Inte för att klimatet lär hinna skena så mycket på 50 år, utan för att dessa områden är nära den kritiska gränsen redan nu. Det blir som att låsas in i en våtbastu.

När den så kallade våttemperaturen överskrids kan människor inte längre kyla sig genom svett för att hålla kroppstemperaturen vid 37 grader. Vi klarar högre värme än så, men inte i kombination med hög luftfuktighet. Då är det inte bara jorden som får feber utan även människorna. Och feber kan ju döda när det blir för mycket för länge. 

Supervulkaner har förändrat klimatet flera gånger under jordens långa historia.

Inget varar för evigt

Sammantaget lär klimatförändringarna leda till enorma problem som i sin tur förvärrar andra problem, men det är ändå väldigt osannolikt att samtliga människor kommer dö av klimatförändringarna till följd av förbrända fossila bränslen.

Visst kan stora landområden bli öken redan vid de +4 grader vi är på väg mot. Många arter kan inte flytta så lätt och utrotas därför redan nu. Det försvårar även för mänskligheten, men människor har redan anpassat sig till nästan alla landområden på jorden, så även med extrema klimatförändringar så kommer det fortfarande finnas områden där människor kan leva. Och det finns många fler sätt att få mat än genom jordbruk och jakt, vilket inte minst Allfed utforskar.

Så en större risk är att klimatkrisen kräver så mycket att vi utrotar oss på annat sätt istället. Framtidsforskares samlade bedömning är dock att mänskligheten lär överleva det här seklet också och då finns en fantastisk framtid inom räckhåll.

För 300 år sedan hade inte ens den industriella revolutionen börjat. Hur mycket ska då inte hinna hända på 100 000 år? Alla civilisationer hittills har kollapsat och det kommer även den här göra då inget varar för evigt, men det ska mycket till för att all kunskap vi samlat på oss ska gå helt förlorad, så efter nästa kollaps startar vi inte från noll. Istället startar vi då från plus i kunskap och från minus i all miljö vi förstört.

På bara 300 år har mänskligheten genomgått en global industriell och digital revolution. Hur världen ser ut om 100 000 år kan vi kanske inte ens föreställa oss.

Icke-handlingar som varar i 100 000 år

Om några hundra år är det mesta av den koldioxid vi nu släppt ut borta ur atmosfären, men det dröjer alltså hundratusentals år innan allt är borta. Detta beror på ett antal olika processer där det mest avgörande på längst sikt är vittring av berggrunden (silicate weathering). Sedan förlängs förstås det hela ju mer vi släpper ut. Påverkar gör också permafrost, våtmarker, vegetation, med mera. Relevanta studier om detta finns bland annat här, här, här, här och här.

Observera att detta gäller mänskliga utsläpp, en naturlig mängd koldioxid kommer ju vara kvar, annars skulle jorden bli ett isklot.

Ett sätt att se detta är att varje gång du reser/äter/köper så orsakar du klimatpåverkan i hundratusentals år. Ska det då bli ditt längsta avtryck i livet?

Nej, inte om du väljer att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Det vill säga varje gång du INTE konsumerar och varje gång du påverkar politiker eller andra medmänniskor att göra mer för miljön, så begränsar du vår klimatpåverkan i hundratusentals år. Så fokusera minst lika mycket på nyttiga handavtryck som skadliga fotavtryck.

Lycka till!

Göran Hådén