5 september 2022

Under valrörelsen har i alla fall en klimatfråga hettat till – energipolitiken. Men utgångspunkten har varit den motsatta – oro kring stigande elpriser. Det är en oro som populistiska partier gör vad man kan för att rida på, genom att sprida myter om att elpriserna i Sverige är exceptionellt höga, att Sverige importerar el och att det pga elbrist i Sverige till och med nu dras igång oljepannor för att producera el. 

Exporterar mest

Verkligheten är den rakt motsatta. Sverige har under första halvåret 2022 varit det land i EU som exporterar mest el. Detta efter att den tidigare ledande elexportören Frankrike haft stora problem med kärnkraften, som enbart kunnat producera hälften av den egentliga kapaciteten. Av de 16 TWh som Sverige exporterat under halvåret är Finland den absolut största köparen, med en import från Sverige på hela 7 TWh.

Den bild många har att det är elbrist i Sverige är således helt skev. Och lika skev är vanföreställningen att Sverige har höga elpriser relativt situationen i andra länder. Verkligheten är även här den motsatta – Sverige har lägst eller bland de absolut lägsta elpriserna i inte bara EU, men även om Norge räknas med.

Att situationen är värre någon annanstans är dock en klen tröst, och människors rädsla för höga elräkningar är något både Moderaterna och Socialdemokraterna försöker slå mynt av genom att föreslå subventioner som håller hushållens elkostnad nere. Men den som har en smula insikt i marknadsekonomiska teorier vet att lägre pris ökar efterfrågan.

Det Moderaterna och Socialdemokraterna går till val på är alltså en politik som förvärrar situationen på elmarknaden, då man med precision motverkar incitament till att hushålla med el eller genomföra energibesparande investeringar. Det hela är symptomatiskt i en tid där mer av allt är ledord och där man blundar för de begränsningar i vilka naturresurser vi rent naturvetenskapligt har att hålla oss inom. Energipolitikens viktigaste uppgift borde istället vara att minska energislöseriet. Inte i första hand pga situationen i Sverige, men för att stötta andra länder – och då inte minst Ukraina.

Måltavla i krig

Det ukrainska kärnkraftverket Zaporizjzja inte bara ockuperas av ryska styrkor, men det används också som skydd för ryska militära aktiviteter, i vetskap att Ukraina inte kan angripa ryska baser vid kärnkraftverket utifrån de enorma risker det skulle innebära. Med en effekt på 5,7 GW är Zaporizjzja det största kärnkraftverket i Europa, och innan kriget stod det för ungefär en femtedel av Ukrainas elproduktion. Ryssland arbetar nu för att leda om denna elproduktionen till ryska områden, vilket om det lyckas skulle innebära ett dråpslag mot Ukrainas elbehov, och även drabba länder dit Ukraina idag exporterar el, däribland Polen, Rumänien och Slovakien.

Om energibesparande åtgärder är en av energipolitikens viktigaste pelare, är utbyggd förnybar elproduktion den andra. Långt smartare än att subventionera fortsatt energislöseri är att subventionera utbyggnaden av sol- och vindkraft, exempelvis genom att rikta stöd som gör att fler tar tillvara den möjligheten som redan finns att gå in som andelsägare i vindkraftsproduktion.

Att gå med i ett vindkraftkooperativ är den enklaste lösningen för de hushåll som vill ta kontroll över vad man betalar för sin el, eftersom den som äger egen elproduktion motsvarande den egna elanvändningen inte blir lika känslig för ändringar i spotpriset på el. Något som gör att inte alla redan väljer en sådan lösning är förstås att det samtidigt förutsätter en initial investeringskostnad.

Rekord i vindkraftstopp

Om staten stod för exempelvis 30 procent av investeringskostnaden skulle många hushåll tordas ta steget och köpa vindkraftsandelar. Utöver att det drastiskt skulle minska hushållens elkostnad, i och med att ingen del av elpriset då går till något elbolags vinst och då kostnaderna vid tidpunkter med höga elpriser kompenseras av att också intäkterna från såld el ökar, skulle det öka takten i vindkraftsutbyggnaden.

Vill vi öka elproduktionen för att bland annat kunna möta en fortsatt elektrifiering av transportsektorn, är utbyggd vindkraft det i dagsläget snabbaste sättet att klara det på. Och ju fler som går in med investeringar för utbyggd vindkraft, ju snabbare kan utbyggnadstakten ske. Att vinsterna från elproduktionen går direkt till privatpersoner istället för till stora elbolag kan samtidigt bryta den negativa utveckling vi ser idag med stora opinioner mot vindkraftsprojekt.

Faktum är att aldrig tidigare har så mycket vindkraft stoppats som 2021, då 78 procent av alla ansökta vindkraftverk på land fick nej pga lokala opinioner mot vindkraft, vilket var en ökning från 38 procent år 2020. Och ledande parti i att rida på den missnöjesvågen har varit Moderaterna, som därmed direkt stoppat elproduktion runt om i landets kommuner som annars skulle ha varit på plats idag.

Att se någon annans vindkraftverk i fjärran kan förstås kännas trist, men ser man ett vindkraftverk man själv är delägare i, och vet att här får jag fossilfri el som håller ner mitt eget elpris, är vyn en annan. 

Niclas Malmberg