5 januari 2021
Vi blir allt fler människor på jorden och våra matvanor blir allt mer resurskrävande. De senaste månaderna har det publicerats flera rapporter som visar att det globala matsystemet måste förändras i grunden för att motverka klimatförändringarna och begränsa massutrotningen.
I september släpptes WWF:s Living Planet Report som tar tempen på den biologiska mångfalden och tillståndet för vilda populationer i världen. Årets upplaga visar en kraftig minskning av vilda ryggradsdjur globalt – en “skrämmande läsning”, enligt generalsekreterare Håkan Wirtén:
– Trenden går käpprätt åt fel håll och pressen på naturresurserna ökar. Kurvan över världens populationer av ryggradsdjur visar på en genomsnittlig minskning på hela 68 procent för de undersökta bestånden av fåglar, fiskar, däggdjur, grod- och kräldjur mellan 1970 och 2016. Den största negativa påverkan är förlust av livsmiljöer, som avskogning och storskalig markomvandling för jordbruk, säger han i ett pressmeddelande.
Enligt Louise Carlsson, biolog och naturvårdsexpert på WWF, är populationer i sötvattensmiljöer värst drabbade och har minskat med i snitt 84 procent. Orsakerna är flera, men främst rör det sig om överfiske och försvinnande livsmiljöer när kraftverksdammar byggs ut. Runt 85 procent av våtmarkerna på planeten har dessutom försvunnit, skriver författarna. Våtmarker är viktiga klimatreglerare och spelar en avgörande roll i många ekosystem.
– Med ett tydligt fokus på både djärvare och mer ambitiösa bevarandeinsatser och en medveten omställning av till exempel produktion och konsumtion av mat, går det att bromsa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030, säger Louise Carlsson.
Rapporten tas fram av Zoological Society of London i samarbete med WWF och släpps vartannat år.
Ytterligare en studie, publicerad i Nature Sustainability, visar på behovet av ett nytt matsystem. Enligt forskarna kan så mycket som 90 procent av alla landlevande djur ha förlorat hela eller delar av sin livsmiljö år 2050, som en konsekvens av den expanderande livsmedelssektorn.
– Vi måste förändra vad vi äter och hur maten produceras, om vi ska kunna skydda vilda djur på en global skala, sade David Williams, en av forskarna bakom rapporten.
Studien, som leddes av forskare från universiteten i Leeds och Oxford, visar att det framförallt är ekosystemen i Afrika söder om Sahara och Sydamerika som är hotade av det expanderande jordbruket.
För att förhindra utvecklingen krävs omfattande reformer i det globala matsystemet – med allt från minskad köttkonsumtion och matsvinn, till åtgärder som ökar skördar och effektiviteten. Forskarna har tagit fram en flexibel modell som är anpassad efter olika regioners sociala och naturliga förutsättningar.
I västvärlden är det nödvändigt att minska köttkonsumtionen och äta mer grönt, medan det inte är en åtgärd som rekommenderas för regioner med svag ekonomi och otrygg livsmedelsförsörjning. Ett sådant exempel är Afrika söder om Sahara, där det istället är av yttersta vikt att öka skördarna och effektivisera produktionen så att mindre ny mark behöver tas i anspråk.
– Vi behöver göra allt det här, ingen åtgärd är tillräcklig på egen hand. Men med global koordinering och snabbt handlande bör vi kunna producera nyttig och fullvärdig mat till världens befolkning, utan storskaliga förluster av naturliga miljöer, sade forskaren Michael Clark till The Guardian.
Se även: Digitalisering kan förvandla Afrikas jordbruk
Men det expanderande matsystemet är inte bara ett hot mot ekosystemen och den biologiska mångfalden. De växthusgaser som livsmedelssektorn ger upphov till ökar stadigt och kan ensamt leda till en temperaturhöjning på 1,5 grader till år 2060 – även om alla fossila bränslen fasas ut. Det visar en ny rapport framtagen av universitetet i Oxford.
Jordbrukets utsläpp är inte främst fossila, utan består av lustgas (N20) – främst från gödsling, metan (CH4) från idisslande djur och risodlingar, samt koldioxid från obevuxen åkermark. Världens befolkning växer och äter i snitt mer klimatskadlig mat som kött och mejeriprodukter, vilket leder till att dessa utsläpp ökar.
För att råda bot på problemen föreslår även dessa forskare åtgärder som minskad animaliekonsumtion, minskat matsvinn och bättre gödslingsmetoder. På så sätt kan vi minska jordbrukets klimatavtryck men bibehålla eller öka mängden mat som produceras. Om åtgärderna genomförs på ett bra sätt kan de till och med leda till negativa utsläpp genom kollagring och rewilding.
Nyligen presenterade Naturvårdsverket statistik för det svenska utsläppsåret 2019. Utsläppen av växthusgaser minskade med 2,4 procent och följer en lång trend av minskade utsläpp inom landets gränser, men minskningen sker inte i alla sektorer.
– Utsläppen från jordbruket kommer ligga kvar på den nivån som vi har idag – eller kanske till och med öka – i och med att vi samtidigt har en livsmedelsstrategi om att öka självhushållningen i Sverige, säger Jonas Allerup, klimatanalytiker på Naturvårdsverke.
Enligt LRF finns det dock andra faktorer som påverkar utfallet
– Det går inte att jämföra två extremår. 2018 hade vi den extrema torkan, samtidigt som 2019 var ett rekordår. Man måste också ta hänsyn till att jordbruket är en sektor som också binder kol, säger LRF:s förbundsordförande Palle Borgström till SVT Nyheter.
Sveriges territoriella utsläpp minskar med tiden, men det går för långsamt. För att nå nettonollutsläpp till 2045 krävs en genomsnittlig minskning med 6–10 procent, då krävs att alla sektorer ställer om och i högre takt än idag.
I våras tog näringslivet fram en färdplan för ett fossilfritt lantbruk, på uppdrag av initiativet Fossilfritt Sverige. I den tar de bland annat upp behovet av stöd till biogas och biodiesel som en viktig del av omställningen.
Se även: Färdplan mot fossilfritt lantbruk – Stort fokus på biobränslen
Michael Abdi Onsäter
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.