Sverige har historiskt varit en föregångare inom teknisk innovation. Det borde därför ligga väl till för vårt land att ta ledningen i utvecklingen av ”Grid 2.0” – ett flexibelt, effektivt och smart elnät. Den frågan har dessvärre varit helt undanskymd i debatten hittills, skriver Anders Wijkman, ordförande i EU:s innovationsprogram Viable Cities och Alberto Mendez, vd för elteknikföretaget Plexigrid.

Under det senaste decenniet har elnätsavgifterna i Sverige ökat betydligt, främst beroende på omfattande investeringar i utbyggnad och underhåll. Dessa kostnader överförs till konsumenterna, vilket kraftigt driver upp hushållens totala elkostnader. Trots detta har energidebatten helt fokuserat på valet av energikällor, såsom kärnkraft eller förnybara energikällor.  

För att effektivisera elnäten och minska kostnaderna för konsumenterna skulle investeringar i teknologier för nätförbättring (”Grid Enhancing Technologies”) spela en avgörande roll. Dessa teknologier syftar till att öka kapacitetsutnyttjandet i distributionsnäten och därmed ett långt mer effektivt elsystem. 

Under innevarande veckor diskuterar regering och opposition hur elektrifieringen av energisystemet skall gå till. För att fatta rätt beslut om elsystemets utformning måste olika alternativ analyseras på lika villkor – där säkerhet, ekonomi och miljöpåverkan vägs mot varandra. Man bör därvid inte utgå från en förutbestämd teknik och sedan konstruera en plan för dess genomförande. 

För att kunna fatta ett optimalt beslut för framtiden bör följande förutsättningar gälla:

• Beslutsprocessen måste vara teknikneutral. Ingen teknologi bör ges förtur utan en rättvis jämförelse. Nätets utformning måsta vara en central fråga i sammanhanget.
• En oberoende expertkommission bör tillsättas med representanter från bland annat näringslivet, löntagarna, miljörörelsen samt riksdagens partier. Uppgiften bör vara att göra en grundlig analys av olika alternativa el-framtider. Resultatet bör sedan föras ut till bred debatt bland medborgarna.

Kärnkraft är utan tvekan ett alternativ med både för- och nackdelar. Men sättet på vilket regeringens förslag drivits fram lämnar mycket i övrigt att önska. Riskerna både vad gäller tekniken, kostnaderna och påverkan på elmarknaden i övrigt har bagatelliserats – trots stark kritik mot förslaget i remissomgången. Alternativa lösningar har över huvud taget inte studerats.

Regeringens förslag går bland annat ut på mycket omfattande statliga lån med konstruerat låg ränta och en så kallad prisgaranti – det vill säga ett politiskt bestämt elpris som ska gälla i 40 år. Kostnaden för skattebetalarna blir mycket hög. Att på detta sätt skjuta över kostnader från elräkningen till skattsedeln ger en missvisande bild av den verkliga kostnaden. Risken är att Sveriges konkurrensfördel med internationellt sett låga elpriser förbyts i sin motsats.

I jämförelse är vind- och solkraft redan idag kostnadsmässigt konkurrenskraftiga utan statliga subventioner. Där tillkommer visserligen vissa extra kostnader för elnätet och balanshållning. Men som Svenska Kraftnät påpekat kräver även kärnkraft reservkapacitet som medför extra kostnader, till exempel för att hantera plötsliga reaktorstopp. 

En elförsörjning som i huvudsak bygger på förnybara källor kan balanseras genom en kombination av:

• Sveriges unika vattenkraftstillgångar.
• Efterfrågeflexibilitet från hushåll och företag, vilket innebär att del av elkonsumtionen kan läggas till tider då efterfrågan är relativt sett låg. 
• Energilagring, till exempel i form av batterier eller pumpkraft.
• Kraft på begäran – det vill säga snabbt startbara kraftverk (till exempel gasturbiner drivna av biogas eller vätgas) som endast används ett mindre antal timmar per år, vid extrema väderförhållanden.

Olika studier, bland annat av Energimyndigheten, visar att en sådan mix skulle kunna ge en elproduktion med nära 100 procent förnybar energi och 100 procent leveranssäkerhet, till en betydligt lägre totalkostnad än ett system där ny kärnkraft ingår. Över tid har kostnaderna för förnybar energi och energilagring därtill sjunkit ytterligare, och teknologier för flexibel elanvändning utvecklats snabbt. 

En annan aspekt rör den alltmera instabila värld vi lever i. Exemplen tornar upp sig där kraftverk och elnät hackats, saboterats och även attackerats i krig. Studier inom bland annat Nato pekar på att decentraliserade energisystem – där flexibilitet och intelligens är viktiga komponenter – framstår som både säkrare och mer motståndskraftiga. 

Utbyggnaden av elsystemet handlar, som framhållits ovan, inte bara om elproduktion. Behovet av investeringar i det konventionella elnätet uppskattas till cirka 400 miljarder kronor fram till 2030 och upp till 1 000 miljarder kronor fram till 2045.

Nya studier från bland annat ACER (European Union Agency for the Cooperation of Energy Regulators) visar att alternativet, det vill säga en modern och intelligent elnätsinfrastruktur som kan samverka i realtid med miljontals elbilar, värmepumpar och flexibla elförbrukare, skulle kunna minska de totala distributionskostnaderna med upp till 40 procent jämfört med dagens system.

Ungefär 10 procent av dessa besparingar skulle gå till att finansiera   moderniseringen av elnätet. Det gör att kostnaderna för nätet i framtiden skulle kunna bli ungefär 30 procent lägre, vilket vore en stor vinst för samhällsekonomin och för både hushåll och företag. Moderniseringen skulle också minska behovet av ny elproduktion.

Sverige har historiskt varit en föregångare inom teknisk innovation. Det borde därför ligga väl till för vårt land att ta ledningen i utvecklingen av ”Grid 2.0” – ett flexibelt, effektivt och smart elnät. Den frågan har dessvärre varit helt undanskymd i debatten hittills.

Rader av studier visar att ett elsystem byggt på sol, vind och vattenkraft samt en förlängning av driften för dagens reaktorer – i kombination med en modernisering av näten och åtgärder för flexibel användning och lagring – är långt billigare och snabbare att genomföra än det stora kärnkraftsprogram som regeringen vurmar för.