4 juni 2021

Snart kan det bli aktuellt med antibiotikamärkning av köttprodukter på butikshyllorna. Regeringens utredning är ett led i arbetet mot den dödliga och ökande antibiotikaresistensen i världen, men den får inte föreslå någon form av antibiotikaskatt. “Det är orfånkomligt att frihandeln driver på missbruk av antibiotika”, säger KRAV-bonden Claes Littorin, som hellre hade velat se importtullar eller förbud.

En av de största utmaningar mänskligheten står inför är antibiotikaresistens, att allt fler bakterier blir resistenta mot antibiotika. Och något som driver den här utvecklingen är djurindustrin i många länder, där antibiotika ges i fodret till samtliga djur i förebyggande syfte, istället för att ges individuellt till djur som blir sjuka. 

Enligt WHO dör redan cirka 700 000 människor/år av antibiotikaresistenta infektioner, och till år 2050 räknar man med en ökning till 10 miljoner per år, när vi står utan botemedel mot vanliga infektioner som lunginflammation och andra sjukdomar som vi idag har vant oss vid att kunna bota.

En konkurrensfördel för svenska bönder

Som ett led i kampen mot antibiotikaresistens tillsätter regeringen nu en utredning kring krav på märkning av hur mycket antibiotika som har använts i djuruppfödningen. I uppdraget ingår även att kartlägga svenska aktörers insatser för minskad antibiotikaanvändning inom djurhållningen globalt, analysera insatsernas effektivitet och lämna förslag till åtgärder som skulle utveckla Sveriges arbete ytterligare för en ansvarsfull och minskad antibiotikaanvändning inom djurhållningen. Utredningen, som är ett resultat av det så kallade Januariavtalet mellan regeringspartierna Miljöpartiet och Socialdemokraterna samt Centerpartiet och Liberalerna, får däremot inte föreslå några former av antibiotikaskatt. 

I dagsläget märks kött enbart med ursprungsland, vilket mot bakgrund av den väldigt stora skillnaden i antibiotikaanvändning mellan olika EU-länder i och för sig ger vägledning i hur mycket antibiotika som används – men enbart under förutsättning att man som konsument har koll på antibiotikaanvändningen i olika länder. Direkt märkning av antibiotikaanvändningen gör det därför enklare enklare för konsumenter. 

I Sverige finns förbud mot att ge antibiotika till friska djur, vilket innebär att antibiotikaanvändningen i Sverige är låg i förhållande till hur situationen är i många andra länder. Ett undantag är kycklingindustrin, där koccidostatika används rutinmässigt.

En antibiotikamärkning är därför samtidigt en konkurrensfördel för svenska köttproducenter, varför utredningen välkomnas av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Men röster höjs också om att utredningsuppdraget är för tandlöst. 

“Kompenserar för dålig djurhållning”

– Det är ett steg i rätt riktning, en god tanke, men kommer inte att göra tillräcklig skillnad, säger ekobonden Claes Littorin.

Claes Littorin har bedrivit KRAV-godkänt lantbruk sedan 1996, och har i dagsläget ca 80 nötdjur, som vistats ute på grönbete april-november. Med god djurhållning följer låg antibiotikaanvändning, i genomsnitt ett djur vartannat år kan behöva antibiotikabehandling på Littorins gård – så långt ifrån att slentrianmässigt ge djuren antibiotika i fodret som man kan komma.

– Ju längre söderut vi kommer i Europa, desto större är antibiotikaanvändningen, och vad det handlar om är att man försöker kompensera för dålig djurhållning, säger Littorin.

Även om många svenska konsumenter vill äta kött från djur som inte slentrianmässigt ges antibiotika menar Littorin att enbart införa en märkning blir en halvmesyr, då många konsumenter utgår från priset när de handlar, och det i ännu högre grad när man äter på restaurang. 

– En effekt av coronapandemin, när folk ätit mindre på restaurang och mer hemma, är att vi har sett ökad konsumtion av svenskt kött. När man lagar mat själv vill man ha svenskt kött, men på restaurang är man inte lika noga, säger Littorin.

Antibiotikaanvändningen i EU skiljer sig kraftigt mellan medlemsländerna

Folkhälsa mot frihandel

Istället för enbart märkning förespråkar Littorin importtullar på antibiotikakött, för att få upp priserna i konsumentled, eller att importen helt enkelt stoppas.

– Det är ofrånkomligt att frihandeln driver på missbruk av antibiotika. Det är bra om man försöker påverka på EU-nivå och globalt, men jag har svårt att se annan lösning än tullar för det kött som inte lever upp till de krav som ställs på djurhållning i Sverige, eller att vi säger att det inte får komma in på den svenska marknaden alls, säger Littorin.

Men tullar eller importförbud, det går väl inte att kombinera med medlemskap i EU?

– Det finns alltid saker som står mot varandra, här står folkhälsoperspektiv mot frihandel. Vi har sett folkhälsoperspektivet trumfa den fria rörligheten när det gäller coronapandemin, varför inte också det när det gäller antibiotikaresistens? Även om det inte är så att vi blir direkt sjuka av antibiotikaanvändningen i köttindustrin, så blir det svårare att bota sjukdomar när antibiotikaresistensen breder ut sig, säger Littorin.

Littorins förslag är en tydlig klausul som gör det möjligt att kunna stoppa eller begränsa produkter av folkhälsoskäl.

– Det är bättre att reglera handeln. Även om medvetenheten om antibiotikaresistens finns i Sverige, kommer plånboken avgöra vilket kött man köper för väldigt många, och när det kommer till pris tävlar inte svenskt naturbete på rättvisa villkor med antibiotikadopat kött från storskalig djuruppfödning, säger Littorin. 

Sverige och Finland är de EU-länder som har i särklass lägst antibiotikaanvändning till livsmedelsproducerande djur. De största antibiotikaanvändarna finns i Cypern, Italien, Spanien, Tyskland och Ungern. Ett sätt att minska antibiotikaanvändningen är därför att undvika halloumi från Cypern eller italiensk ost och skinka. 

 Utredningen, som leds av Ann Lindberg, ska presenteras senast 30 juni 2022

Niclas Malmberg

Se även: Djurindustrins antibiotikaanvändning ökar resistensen – ett hot även vid virusutbrott

Se även: Köttskatt i Sverige? Så tycker politikerna