Den stora ojämlikheten i världen skördar minst 21 000 människoliv per dag, enligt Oxfam. Liksom flera tidigare studier visar en ny rapport från hjälporganisationen att klimatförändringarnas effekter slår särskilt hårt mot de redan fattiga.
Missväxt och klimatflykt
Oxfam uppger att deras uppskattning över hur många som varje dygn dör på grund av de globala orättvisorna är försiktig. Rapportförfattarna slår även fast att den tilltagande klimatkrisen är en av de främsta drivkrafterna bakom ojämlikheten i världen.
Den rikaste procenten människor i världen – runt 63 miljoner människor – står enligt Oxfam bakom mer än dubbelt så stora utsläpp av växthusgaser som de över tre miljarder fattigaste världsmedborgarna.
Samtidigt är det de fattiga och marginaliserade som drabbas hårdast av klimatkrisens konsekvenser – i form av översvämningar, torkor, skogsbränder och stormar. Detta vid sidan av den missväxt som orsakas av ett förändrat klimat, och de stigande matpriser som blir konsekvensen.
Befolkningar i fattigare länder löper enligt Oxfam fem gånger högre risk att tvingas överge sina hem på grund av extrema väderfenomen, jämfört med invånare i höginkomstländer.
Under de senaste tio åren har extremväder varit den främsta anledningen till att människor tvingats bort från sina hem, och antalet klimatrelaterade katastrofer har tredubblats under de senaste 30 åren.
Covid har förstärkt orättvisorna
Enligt FN har 1,23 miljoner människor omkommit i samband med klimatrelaterade katastrofer under de senaste två decennierna, medan ytterligare 4,2 miljarder människor har drabbats av effekterna.
Oxfam konstaterar att ojämlikheten har förödande konsekvenser – och att pandemin har förstärkt orättvisorna. Under covidkrisen uppges världens tio rikaste män ha fördubblat sina gemensamma förmögenheter. Detta samtidigt som många har dött i covid-19 eftersom de inte har fått tillgång på vaccin – eller av andra sjukdomar, då de inte haft möjlighet att betala för privat vård.
Världsbanken har samtidigt konstaterat att fyra av fem som lever under fattigdomsgränsen bor på landsbygden, och att hälften av de fattiga är barn. I de flesta regioner är fattigdomen mer utbredd bland kvinnor.
