6 oktober 2021

Nästan hälften av Mexikos vattenkällor är belägna i områden som bebos av landets ursprungsbefolkningar. I takt med att vattenbristen förvärras har också konflikterna om den livsviktiga resursen blivit allt vanligare.

För otomí-folket i staden San Lorenzo Huitzizilapan har tillgången på vatten sedan länge varit beroende av invånarnas gemensamma arbetsinsatser.

– Offentliga tjänster bygger på kollektivt arbete, och vi har alltid tagit hand om skogarna och vattenkällorna, säger Aurora Allende, som ingår i den lokala grupp som ansvarar för att tillgodose behovet av dricksvatten.

Det finns ett tiotal liknande grupper i området som ansvarar för distributionen av vatten, och så har det varit sedan 1960-talet. Aurora Allende berättar för IPS att vattenkällorna finns högre upp i bergen och att det sedan leds ned till staden genom ett antal ledningar.

Hennes grupp ansvarar för att se till att närmare 150 familjer har tillgång till vatten och hushållen betalar varje månad en mindre summa som används för omkostnaderna.

Otomi är en av Mexikos 69 urfolksgrupper, som sammanlagt utgör 17 miljoner av landets 128 miljoner invånare. Ursprungsbefolkningarna anses ha en särskild roll för bevarandet av landets kulturella och biologiska arv, men är samtidigt utsatta för både diskriminering och fattigdom.

Nästan hälften av alla vattenkällor i landet ligger i områden där urfolk bor och det är också i dessa områden som störst nederbörd faller.

Enligt landets lagar har samtidigt den statliga vattenmyndigheten Conagua möjlighet att utfärda rättigheter att bruka vattnet till alla aktörer som begär detta.

Frågan har blivit allt viktigare i takt med att vattenbristen förvärrats i Mexiko, något som lett till att Conagua genomfört restriktioner för vattenanvändningen i flera av landets regioner.

Folkliga samarbeten för att säkerställa tillgången på vatten har därmed också blivit ett sätt för lokalbefolkningarna att försvara rätten till sina vattenkällor – samtidigt som dessa grupper inte uppskattas av Conagua och landets statliga elbolag.

Kritiker menar att vattenfrågan sätter ljuset på hur landets ursprungsbefolkningar behandlas. Conagua har godkänt över 29 000 ansökningar från individer, företag och kommuner om att använda vattenresurser som är belägna på deras marker.

Detta har i sin tur skapat återkommande konflikter i landet.

Mexiko ett av de länder i regionen som är allra värst drabbat av så kallad ”vattenstress”, konstaterar alliansen Aqueduct, som samlar regeringar, företag och organisationer. I år har en omfattande torka slagit hårt mot jordbruket, men också mot vattentillgången i många mexikanska städer.

Samtidigt har Nationella institutet för ursprungsbefolkningar i en rapport dokumenterat hundratals fall av konflikter där lokala befolkningar anser att deras rättigheter över naturtillgångar blivit kränkta.

Ett exempel på konflikterna om vatten är den strid som pågår i kommunen Coyotepec, som ligger i samma region som San Lorenzo Huitzizilapan.

Där har myndigheterna sedan flera år tillbaka försökt överta kontrollen över vattentillgångarna – något som motarbetas av lokalbefolkningen, som sedan 1963 har skött vattendistributionen genom en fristående grupp. Lokalbefolkningen vänder sig mot att myndigheterna nu vill överta kontrollen, eftersom de befarar att vattnet kommer att utnyttjas av de fastighetsbolag som har lanserat olika projekt i närheten av orten.

– Konflikten pågår fortfarande. Vi motsätter oss åtgärderna eftersom det är ett första steg mot en privatisering av vattenservicen. De vill överta kontrollen över vårt vatten, säger en person som är engagerad i kampen, men inte vill bli citerad med sitt namn, till IPS.

Saknas juridiska regler

Organisationer som försvarar människors rätt till vatten menar att övergrepp begås i många orter som Coyotepec – där ursprungsbefolkningarna utgör en majoritet.

Dessa organisationer menar att ursprungsfolken behöver ett starkare juridiskt skydd – i enlighet med den FN-deklaration som slår fast att de har rätt till sina marker och vattenkällor.

– Det saknas juridiska regler som slår fast att skyddet av vattenresurser utgör en del av ursprungsbefolkningarna territorier, säger Claudia Gómez, vid organisationen Advokaternas kollektiv.

Hon menar att lösningen ligger i stiftandet av nya lagar som fastställer lokala befolkningars rättigheter över sina vattenresurser. Samtidigt menar Claudia Gómez att det kommer att krävas andra insatser för att se till att det inte uppstår vattenbrist i andra regioner.