20 maj 2022
Efter att bland annat ha fokuserat på problematiken kring vår tids stora sockerkonsumtion i de uppmärksammade böckerna Ett sötare blod och Det sötaste vi har, är Ann Fernholm nu aktuell med den nya boken Fejkmaten, där hon tar ett mycket brett grepp över livsmedelsfrågan.
Och det är ingen munter läsning – Fernholm konstaterar frankt att språket mist sin betydelse i matbutikerna, då livsmedelsbranschens benämningar på olika produkter inte har något med det faktiska innehållet att göra.
– Om det står att något innehåller frukt, behöver det inte alls vara frukt utan kan vara ett sirapssött juicekoncentrat. Det som säljs som ”naturgodis” behöver inte innehålla en enda naturlig komponent, utan kan vara vanligt godis. Ordet ”grovt” kan pryda bröd som bara är lite mindre dåligt än den sämsta limpan. Hälsofilen behöver inte vara hälsosam alls, utan kan vara en sockervärsting. Så vi kan inte lita på orden i butiken, säger Ann Fernholm.
I boken listar Fernholm de hundra vanligaste ingredienserna i våra livsmedel. Och det som tydligt framgår är att i dagens ultraprocessade livsmedel handlar det mesta om olika tillsatser utan näringsinnehåll. Bland de hundra vanligaste ingredienserna finns inte mindre än sju former av rent socker, sju former av ren stärkelse och 26 olika tillsatser med E-nummer.
– Det största problemet med tillsatserna är att de går att använda för att dölja att maten inte innehåller några riktiga råvaror. Livsmedelsindustrin kan exempelvis skapa en guacamole som endast innehåller 1,5 procent avokado med hjälp av förtjockningsmedel, färgämnen och aromer. Samma sak gäller modern vegomat. Det går att konstruera något som liknar en ost, men som består av vatten, kokosfett, stärkelse, aromer och färgämnen. Det är extremt näringsfattig mat, säger Fernholm.
Ann Fernholm. Foto: Eva Lindblad
Listan över de vanligaste ingredienserna är framtagen med hjälp av en databas där majoriteten av alla svenska livsmedel finns registrerade. Bokens poäng är inte att alla tillsatser är skadliga i sig, utan att de tränger undan näringsriktiga livsmedel. För att tydliggöra problematiken använder Fernholm begreppet frånsatser, dvs allt det som försvinner ur livsmedlen när råvarorna ultraprocessas.
– Vi kan ta majs och potatis som exempel. I stället för att använda de hela råvarorna när de tillverkar mat, extraherar industrin fram endast stärkelsen från majsen och potatisen. Övriga delar av dessa råvaror blir ofta djurfoder. I dessa restprodukter finns vitaminer, mineraler och antioxidanter som vår kropp behöver. Men den moderna livsmedelsindustrin utnyttjar den rena stärkelsen och skapar sedan ett glutenfritt bröd eller kantarellsoppa med det som bas. Det blir också väldigt näringsfattig mat, säger Fernholm.
Boken bygger delvis på ett stort antal öppna brev som Ann Fernholm har riktat till livsmedelsindustrin, där hon parallellt har anmält deras produkter som vilseledande, och stundtals också vunnit juridiska segrar.
– Många företag har då hävdat att de följer lagstiftningen, men det har i vissa fall visat sig vara fel. Ett exempel är när jag anmälde havredrycksproducenter som påstått att sockret i havredrycken är naturligt, trots att det egentligen består av nedbruten stärkelse. När livsmedelsinspektörerna beslutade att förpackningarna behövde ändras, fixade många producenter till detta. Oatly däremot överklagade beslutet. Så olika företag har reagerat olika, säger Fernholm.
Niclas Malmberg
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.