26 maj 2022

”Sämre än någonsin”

Svealands kustvattenvårdsförbund har till syfte att tillhandahålla ett regionalt system för miljöövervakning av Svealands kustvatten. Varje år publicerar förbundet en sammanfattning av miljötillståndet i kustvattnet från Dalälvens mynning i norr till Bråviken i söder. Årets rapport presenterades vid ett seminarium den 20 maj, där de två huvudtalarna var Jakob Walve, miljöanalysfunktionen vid Stockholms universitet, och Henrik Svedäng, Östersjöcentrum, Stockholms universitet.

Både Walve och Svedäng har också bidragit med avsnitt i årssammanställningen, och det är en dyster bild som tecknas. Inte minst hur klimatförändringarna påskyndar den negativa utveckling på syrehalt och artbestånd som övergödningen orsakar. 

Förbundets syremätningar 2021 visar två huvudtyper av syrebrist, säsongsmässig och permanent, och Jakob Walve framhåller allvaret.

– Situationen är sämre än någonsin vad gäller den permanenta syrebristen, konstaterar Walve. 

Jakob Walve föreläser om situationen i Östersjön.

Förstärker övergödningens effekter

Det finns flera orsaker till förändringarna. En orsak är inflöde av syrefattigt djupvatten, en annan att övergödningen ger ökad tillväxt av bland annat alger, som när de bryts ner kräver stora mängder syre. Övergödningsproblematiken har varit känd länge, men det som numera också står tydligt är att klimatförändringarna påskyndar övergödningens negativa effekter.

– Varmare vatten gynnar vissa arter och ger längre säsong för cyanobakterier och ökad syretäringshastighet, dvs att hastigheten i nedbrytningen ökar när temperaturen ökar. Därtill har varmare vatten sämre syreupptagningsförmåga, säger Walve.

Alla djur, både landdjur och vattenlevande, behöver syre. Med syrebrist minskar den biologiska mångfalden, och i Östersjön finns till och med helt döda zoner. De nya mätningarna visar att Östhammarsfjärden har särskilt låg syrehalt, och att problemet generellt förskjutits i Östersjön till den svenska kusten.

– Räknar man ihop syreskulden som byggts upp ser man att det som hänt sedan millennieskiftet är att situationen förvärrats kraftigt i västra Östersjön, så att läget nu är värre där än i östra Östersjön, säger Walve.

Industrifisket pressar ekosystemen

Men det är inte bara övergödning och klimatförändringar som hotar Östersjöfisken, utan också industrifisket. Henrik Svedäng har länge varnat för hur överfiske hotar att medföra att artbestånd kan kollapsa. Till årets rapport har han gjort en historisk analys över hur fiskbeståndet fluktuerat över tid.

– Den historiska utvecklingen är viktig för att sätta förändringar i större kontext, och jag har därför tittat på utvecklingen av fiskbeståndet under längre tid. Har det blivit sämre eller minns vi enbart de goda åren, tar de för givna och jämför med dessa? säger Svedäng.

De historiska uppgifterna visar att torskbeståndet kommer och går, men att den akuta strömmingsbrist som uppkommit under 2010-talet är ny.

– Begreppet lustorsk fanns även på 1800-talet, en torsk som bara har huvud och smal kropp, säger Svedäng.

Från delar av fiskeribranschen ifrågasätts dock Svedängs forskning, och tonen är stundtals hård. En journalist som bevakat både mellanöstern och östersjöfisket konstaterar att motsättningarna är långt större vad gäller fisket, sammanfattar en seminariedeltagare det låsta läget.

Niclas Malmberg