Den internationella världsvegandagen sammanfaller i år med klimattoppmötet i Skottland. Nu är det viktigare än någonsin tidigare att vi inser situationens allvar och börjar ställa om mot en mer planet- och djurvänlig kost, skriver Maria Sandblad.
Idag, den 1 november, är det Världsvegandagen. En dag som firas av veganer världen över för att motivera och inspirera människor att följa en vegansk livsstil, för djuren och miljön, som det står i Wikipedia. Och som av en gudomlig slump startar förhandlingarna på COP 26 i Glasgow just idag. Invigningen ägde visserligen rum igår – men själva klimattoppmötet, vår sista chans att bromsa in uppvärmningen av vår lilla blå planet i universums utkanter innan det är försent, inleds just denna vegandag, och likt ett bibliskt tecken från skyn förs detta livsviktiga budskap fram precis när det behövs som mest.
För trots att det vi äter står för en tredjedel av utsläppen av växthusgaser (där merparten kommer från djurindustrin), nästan dubbelt så mycket som världens alla transporter, och trots att flera viktiga rapporter pekat ut en omställning av vårt livsmedelssystem till växtbaserat som avgörande för att uppnå FN:s klimatmål, har inget parti, ingen politiker (med några få undantag) gjort den frågan till sin – och det trots att djurindustrin idag släpper ut lika mycket växthusgaser som de fem största oljebolagen tillsammans!
Ändå känner de flesta svenskar inte ens till hur starkt vår köttkonsumtion påverkar klimatet, vilka utsläpp den ger. Och – som det verkar – väldigt få politiker också. Inga utredningar pågår, ingen köttskatt har införts, inga omställningsplaner diskuteras. Kött- och mjölkindustrin i Sverige och EU fortsätter att kvittera ut miljarder i bidrag, och Istället för avveckling planeras för en ökning av produktionen av så kallade ”livsmedelsproducerande” djur i Sverige!
Se även: Svenska kycklingfabriker bidrar till avskogning i Amazonas
Så ofattbart, nästan overkligt, när djurindustrin, som dessutom är den största producenten av metan, en växthusgas med upp till 80 gånger högre uppvärmningspotential än CO2, hotar hela vår framtid! Samtidigt som en avveckling är vårt halmstrå, eftersom metanet har en rekordkort halveringstid och försvinner ur atmosfären efter bara 10 år om den inte fylls på! För CO2 tar det upp till tusentals år.
Det är ett av skälen till varför en omställning till ett växtbaserat livsmedelssystem är så avgörande för klimatet och 1,5-gradersmålet. Dessutom skulle en avveckling av djurindustrin snabbt börja få bort det vi redan släppt ut genom massiv återskogning, ”rewilding”. Andra åtgärder handlar mest om att snabbt minska nya utsläpp. Bara det borde sätta denna avveckling högst upp på agendan för COP 26 och för alla regeringar i de rika och köttproducerande länderna i världen. Men så är det inte.
Och man frågar sig varför. Hur kan denna enorma dödsmaskin som globalt dödar 80 miljarder djur varje år och förstör vatten och habitat överhuvud taget få fortsätta trots att den driver oss mot en klimatkollaps? Hur kan vi vara så snärjda av traditioner att vi, trots att hela vår planet står på spel, framhärdar i vår senkomna vana att äta djur trots att det är en av huvudorsakerna till vårt nödläge?
Hur kan fortsätta att se det som helt naturligt att hålla dessa dödsdömda djur med de fria djurens hela längtan efter fria vidder i sitt dna instängda med sina olycksbröder och systrar, berövade allt, enbart för att bli mat till oss när det dessutom hotar hela vår existens? Hur kan vi undgå att se sorgen i mjölkkons mörka ögon eller den lilla smutsiga grisens oförstående blick i trängseln bland andra smutsig små grisar utan sina mammor? Vi vill äta det vi alltid ätit och inte stöta oss med vänner, väljare, medlemmar – även om det gör oss, klimatet och miljön sjuka. Ändra folks matvanor eller ens röra vid dem… njaaa, helst inte.
Se även: Minskade metanutsläpp – en lågt hängande frukt i klimatkampen
Eftersom metangas har en kort halveringstid skulle en minskning få mycket snabbare klimateffekt än åtgärder som riktar sig mot koldioxid
Så stark är traditionens förblindande makt, och det gäller både politiker och oss andra. Samtidigt så obegriplig när slöjan fallit och den fulla kraften av smärtan från djurens korta, plågade liv och det absurda i att vi äter dem, når fram. Den går aldrig att betvinga. När man väl känt den vill man ägna sitt liv åt att väcka andra till insikt och försöka bidra till att djurindustrin stängs ner och ersätta den med vackra, livsbejakande växtbaserade livsmedel som gör oss friska och samtidigt räddar vår planet.
Få drömmer om en karriär vid slakteriets löpande band. Ännu färre vill över huvud taget skada eller döda ett djur. Vi är herbivorer som dras till det friska, vackra, fredliga, ett rovdjur, en karnivor, dras till sjuka, svaga bytesdjur som är lätta att fälla. Ändå bidrar vi i vår omedvetenhet till att en så våldsfylld industri som djurindustrin upprätthålls, samtidigt som vi bokstavligen äter oss mot vår undergång. Är det verkligen värdigt homo sapiens, den visa människan? Inte alls. Det speglar inte på något vis vårt sanna, känsliga väsen, ofta både gömt och glömt, men som spontant, till varje pris, vill skydda, vårda och värna allt liv.
Det var den slumrande kraften den brittiske pacifisten och visionären Donald Watson ville väcka världen till när han startade veganrörelsen för snart 80 år sedan. Och det är budskapet som Veganska Världsdagen vill förmedla med full kraft idag, ända bort till Glasgow och alla makthavare, innan det är försent. För det är den som kan få oss att inte bara sluta äta kött och börja se djuren som fullvärdiga medvarelser – utan också göra allt annat som krävs för att rädda vår vackra, värnlösa planet från allt som hotar henne. Veganrörelsen och dess utbud växer för varje dag, fantasi och omtanke flödar.
När blindheten ersätts av seende och den förträngda medkänslan som vi alla bär på får blomma ut och förvandlas till handling kan det förändra allt! Och resan mot en växtbaserad värld, bort från klimatkatastrofen till ett mer varsamt och kärleksfullt sätt att leva, den kan börja redan idag.
Maria Sandblad
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.