Sverige har genomgått två stora förändringar de senaste årtiondena. Den ena är invandringen, en förändring som diskuterats rejält och som kommer att fortsätta debatteras. Det andra är förändringen är den från ett solidariskt samhälle till ett girigt samhälle. Den aspekten har inte debatterats alls.

Några år innan millenieskiftet bestämde politikerna att Sverige skulle byta inrikting. Tidigare hade målsättningen varit att så många som möjligt skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Vi införde fri skola, fri vård och bra pensioner. Nu bestämde sig politikerna för att vi istället skulle tänka mer på oss själva.

Sverige skulle drivas av girighet. Ju mer giriga och själviska människorna blev, desto bättre skulle det gå för Sverige. För att åstadkomma rätt nivå av girighet så monterade man ner pensionssystemet och gjorde om skolan och vården så att bara rika människor gynnades. Folk skulle bli så rädda för att bli fattiga att de skrämdes till den önskade graden av girighet. Man gjorde också om bostadsmarknaden så att bara folk med höga inkomster kunde efterfråga ett bra boende. Bit för bit plockade man bort det som hade gjort Sverige till ett hyfsat jämlikt ställe och ersatte det med system som straffade fattiga människor hårt.

Om ni inte har förstått det är det så det nya pensionssystemet fungerar: har du levt ett liv i fattigdom ska du straffas när du blir gammal med ännu värre fattigdom.

Efter ett par årtionden med girighet som drivkraft för Sverige har resultaten kommit in, och de ser ut så här:

Sverige är idag ett olyckligt samhälle. En av tio svenskar äter medicin mot depression. Andelen unga med psykiska problem ökar också. Den nya marknadsskolan har inneburit att Sverige sjunker på rankingen över utbildning, att våra unga blir allt mindre bildade.

Samtidigt ökar korruptionen i samhället.

Folk skyller det ökade gängvåldet på invandringen, men troligen har den andra stora förändringen av Sverige – att vi numera bara ska tänka på oss själva – också haft ett finger med i spelet.

Man behöver inte vara vänster för att inse att Sverige behöver en omsvängning av politiken. Vi kan inte fortsätta att göda girighet och egoism med den naiva tron att det ska skapa ett bra samhälle. Om Sverige ska börja fungera igen måste vi börja bry oss om varandra.