Vill du veta vilka väldigt långtgående idéer det finns för mer biologisk mångfald, kryddat med spektakulära fakta? Då har du kommit till rätt artikel!

Forskare bedömer att biologisk mångfald är det stora globala miljöproblem som är längst ifrån hållbarhet. Av större djur är det idag arten människa som dominerar planeten, och inom arten människa har vissa individer likt gudar fått så mycket makt att dom kan ödelägga hela planeten med kärnvapen.

Det är lätt att peka på olika syndabockar för denna utveckling, men jordens rikedom av arter hotas nu av en sjätte massutrotning. Dvs motsvarande katastrof har redan hänt fem gånger innan mänskligheten ens fanns. 

Den här gången är det främst mänsklighetens fel, men frågan är om det kunde gått annorlunda? Hur realistiskt är det att mänskligheten aldrig upptäckt vilka fantastiska saker man kan göra med olja, osv? Hur realistiskt är det att alla alltid skulle sagt: Om vi upptäcker något fantastiskt nytt, låt oss först forska några hundra år på alla möjliga långtidseffekter innan vi börjar använda det!

Nej, konstant förändring är oundvikligt, så den hållbarhet vi eftersträvar är relativ. Vi måste acceptera viss miljöförstöring, dels eftersom vi varken kan eller bör styra allt, men också för att människor inte lär vilja glömma alla uppfinningar som givit oss makten att nyttja naturresurser i stor skala och därmed kunna ha bekvämare liv. Så utmaningen blir hur alla bäst kan få tillräckligt inom planetens gränser. Kanske genom basinkomst och ransonering?

Vi vet att vi måste sluta slösa och snarare tänka: Hellre en till växt än tillväxt. Men ju svårare och mer akut läget blir, desto större lär öppenheten bli för mer riskabla nya drastiska åtgärder. Potentialen är enorm. Tänker vi tillräckligt långsiktigt kan planeten blomstra minst lika mycket igen, om än med delvis andra arter än dom vi har nu. 

Det finns en rad vilda idéer om det vilda livet på jorden. Uppräkningen som följer tar inte ställning till vad som är klokt eller inte, utan redogör bara för olika idéer.

Vissa vill återintroducera arter, som det vilda oxdjuret visenten som inte längre finns i Sverige. Andra försöker återskapa utdöda arter, men det är bara möjligt med DNA som inte är för gammalt, dvs inga dinosaurier od. Intensivt arbete pågår också för att stoppa invasiva arter från att ta sig in i och förstöra befintliga ekosystem. Genom att döda sådana djur kan många andra djur räddas, men det tar emot för vissa som annars inte dödar djur. Att äta mördarsniglar har heller inte blivit så populärt än. 

En mer extrem idé är att massproducera nya arter med ny genteknik som Crispr. Oklart dock hur dessa arter ska passa in i ekosystem, även med framtida AI-hjälp.

En ännu vildare idé är att kombinera naturens rättigheter med expansion i rymden, dvs inte bara rädda den biologiska mångfald vi har, utan på sikt sprida den till andra planeter som inte har liv än. Tanken är både ökad mångfald och att livet på jorden tids nog dör ut oavsett vad vi gör, senast när solen expanderar om miljarder år.

Utilitarister har invänt att vi först måste bli säkrare på att dom arter vi sprider känner mer lycka än lidande. Vissa som tror att det är mer lidande än lycka i naturen vill utifrån det bokstavligen gradvis omprogrammera hela naturen. Andra nöjer sig med att genom asfalt od förstöra så mycket vild natur som möjligt…

För expansion i rymden krävs kapacitet motsvarande mänsklighetens. Utifrån denna argumentation blir människan den viktigaste arten, i kontrast till dom som anser att det bästa för den biologiska mångfalden vore om mänskligheten försvann.

Ett annat argument för människan är att vår kunskap, kapacitet och moral kan fortsätta utvecklas till gagn för andra arter också. Kanske har vi bara sett början av mänsklighetens existens. Kanske är vi som ett barn som ännu inte hunnit utvecklas till att hjälpa mer än vi får hjälp. Kanske blir nuvarande miljöförstöring bara en parentes i mänsklighetens historia, följt av mycket längre tid av att göra gott, så att  det sammanlagda ekologiska handavtrycket från mänskligheten blir artsmart.

Dom fem tidigare gånger som dom flesta arter på jorden dött ut på relativt kort tid, så återfick jorden varje gång motsvarande mängd och mångfald av liv. Det tog förvisso miljoner år, vilket är extremt länge jämfört med tidshorisonten i dagliga nyheter och börsbolagens kvartalsrapporter. Men jämfört med evig tid som dom flesta tycks tro på, så är ju även miljoner år oändligt lite – som att sova och sedan vakna upp fräsch till en ny dag full av liv.

Så det finns inte bara många olika vägar framåt, det finns också många olika sätt att tänka. Det var inte länge sedan som mänskligheten ens insåg att naturen inte är ett oändligt skafferi och att mänsklighetens utrotning faktiskt är ett möjligt scenario.

Både i naturen och tekniken har vi startat förändringar som vi inte längre kan stoppa, bara bromsa och anpassa oss till. Så är det något vi vet om framtiden är det att stora förändringar väntar, vad vi än gör.

Vi vet att vi befinner oss i ett extremt läge, vilket manar till extrema åtgärder. Men det finns också oändligt mycket vi inte vet och det manar till ödmjukhet.

För att klara denna balansgång behöver vi tid. Passande nog frigörs mycket tid när vi räddar arter genom att göra mindre. När vi slutar jobba hårt för att köpa nytt hela tiden. Vi kan också ägna mindre tid åt det ytliga, och istället gå på djupet i eftertanke och agerande, som i effektiv altruism. 

Vissa åtgärder är lika galna som dom låter, så det gäller att välja rätt och våga ompröva. Ju längre vi väntar, desto svårare kommer det bli att påverka, så låt oss agera NU.

Separat faktaruta:
Om mänskligheten försvinner så lär faktiskt kycklingben efter dom cirka 60 miljarder kycklingar vi dödar varje år, bli en av dom tydligaste fossila lämningarna efter antropocen – den föreslagna nuvarande geologiska tidsålder som markerar tiden då mänskligheten totalt dominerade planeten.