Pandemin, och i synnerhet Sveriges hantering av den, har präglat samhällsdebatten under lång tid. Var den svenska linjen ogenomtänkt? Bör myndigheterna rekommendera munskydd eller ej? Hur rustade är vi inför en andra våg?

Något som det talas mindre om, i alla fall från politiskt håll, är varför vi får dessa sjukdomsutbrott från första början. Forskningen talar sitt tydliga klarspråk; det är vår usla hantering av djuren – oavsett om det är i form av osanitära djurmarknader, långdragna levandetransporter eller industriell köttproduktion – som är den i särklass största riskfaktorn för uppkomsten av pandemiska virus och resistenta bakterier.

En majoritet av alla infektionssjukdomar som plågat människan har sitt ursprung i djurriket, och allt tyder på att ett skifte mot mer växtbaserad kost skulle minska risken för framtida pandemier. Det framgår bland annat av en stor litteraturgenomgång av forskare vid FN som publicerades häromveckan. Ändå är det knäpptyst från politiker och beslutsfattare i frågan. 

Om Folkhälsomyndighetens uppgift är att “skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen”, som det beskrivs, så bör de avråda från allt kött som kommer från industrialiserade pandemifabriker.

En sjuklig industri

Coronaviruset är zoonotiskt – det smittar över artgränsen – precis som majoriteten av de smittsamma sjukdomar som plågat mänskligheten sedan urminnes tider. Sars, hiv, spanska sjukan, influensa, ebola, salmonella – alla dessa har någon gång hoppat från djur till människa.

Stressade djur med nedsatt immunförsvar, bristande hygien och omfattande trängsel gör djurmarknaderna till en grogrund omfattande spridning av infektionssjukdomar. Stora delar av världen förbjuder nu dessa marknader (som det finns gott om även i västvärlden). Men den som tror att det räcker måste tänka om. 

Stressade djur, bristande hygien och trängsel – det är själva företagsmodellen bakom det billiga massproducerade industriköttet. I marknadens iver att pressa priser har djurens välmående rationaliserats bort och reducerats till siffror i ett cyniskt marknadsekonomiskt spel, där stordrift blivit det nya normala.

År 1960 fanns det 3 miljarder kycklingar globalt, idag är den siffran 22,7 miljarder. De sjukligt snabbväxande djuren lever i 35 dagar och har en yta mindre än ett A4-ark att röra sig på. Trängseln, den genetiska likriktningen och den svaga hälsan hos djuren gör dessa fabriker till ett paradis för muterande infektionssjukdomar. Var och en av dessa djur kan ses som provrör i vilka smittoämnen kan föröka sig och mutera, i värsta fall till något katastrofalt.

Bör förebygga nästa pandemi

Hela djurindustrin är sjuk. Förutom att den är moraliskt förkastlig så lägger den grunden för nästa pandemi. En pandemi som kan få covid-19 att se ut som en höstsnuva i jämförelse. 

Den förskräckligt dödliga Fågelinfluensan H5N1 hade en dödlighet på 60 procent, men lyckades lyckligtvis inte smitta mellan människor. Svininfluensan H1N1, tog sig ut ur grisfabriker i Nordamerika och skördade hundratusentals liv för drygt 10 år sedan. Och nötdjuren då? Ja de flesta har väl hört talas om galna kosjukan – en infektiös prion som satte skräck i världen på 90-talet som krävde hundratals människoliv och som ledde att miljontals nötkreatur fick avlivas i förtid.

Produktionen av växtbaserad kost leder däremot inte till uppkomsten av nya farliga virus. Om Folkhälsomyndigheten tar sitt uppdrag på allvar bör de gå ut och aktivt avråda från all typ av massproducerat industrikött. Våra liv hänger på att vi lyckas ställa om till en sundare och mer human matproduktion.

Stefan B. Nilsson, Michael Abdi Onsäter