Mat och Klimat

Tycker du om denna artikel?

När tonerna från Evert Taubes “Änglamark” ljuder från pianot fylls salen av frid och sommar. Kören sjunger den välbekanta texten, och jag slås av hur många brännande ämnen en enda vers kan rymma. Vår älskade svenska visa är än idag högaktuell, och den presenterar smidigt de samtal som vi borde föra, bland annat det om “Jorden vi ärvde och lunden den gröna”. Hur högt värderar vi egentligen våra vilda blommor och våra lokala pollinatörer?

WWF har belyst att endast en procent av de svenska ängarna finns kvar. I och med vår omställning till ett storskaligt jord- och skogsbruk minskade arealen ängsmark kraftigt under 1900-talet, och detta påverkar våra pollinatörer på ett förödande sätt. Ängsmarker har en stor biologisk mångfald med många växter som kan samexistera, vilket gör att många olika arter av insekter kan överleva och hitta sin specifika livsmiljö. Ängens blommor är livsviktiga för våra pollinatörer, exempelvis bin och fjärilar, då nektar är flygbränsle och pollen en proteinrik föda, inte minst för binas larver.

Så som ängarna är vitala för våra pollinatörer, är våra pollinatörer vitala för oss, påpekar Naturvårdsverket. Vildbin, fjärilar, steklar, skalbaggar, och blomflugor, bland andra, skapar ett fungerande ekosystem och gör att vår livsmedelsförsörjning fungerar. Även kombinationen av olika arter inom pollinatörer är kritisk för en fullbordad pollinering. Dessa små liv kompletterar varandra, vilket gör det än viktigare med ängar där en biologisk mångfald kan leva.

Bebyggelse är ytterligare ett hot mot vår biologiska mångfald. Skog och ängsmark försvinner när nya bostadsområden, moderna gallerior, och efterlängtade garage uppförs. Vi behöver göra det vi kan för att bevara och skapa mer ängsmark. En kommun som dragit sitt strå till stacken är Växjö kommun som har valt att låta gräsmattorna blomma, istället för att klippa ner dem under tidig sommar. I slutet av sommaren slår de istället gräset, vilket gör att de flesta växter har hunnit blomma och satt sina frön. Växjö kommun har även investerat i en slåttermaskin med upptag som kan föra bort de avslagna växterna, vilket gynnar ängsmarken långsiktigt. De har även satsat på att informera kommunens invånare om de blommande gräsmattorna och vikten av vilda pollinatörer genom att bland annat placera ut skyltar. Kommunen omvandlade redan år 2010 en grusplan till ett mycket lyckat “bi-paradis” genom sådd, och plantering av ängsväxter och blommande buskar.

Det är få människor som inte uppskattar det romantiska i en blomstrande sommaräng, trots detta tenderar många kommuner att fokusera mer på omvårdnaden av stadens blomkrukor än stadens gräsmattor och potentiella ängar. Gräsmattorna klipps gärna korta med gräsklippare tidigt under sommaren, för att kommunen ska ge ett vårdat intryck, men finns det någonting mer värdefullt och vackrare än en gräsmatta som blivit till en vildvuxen äng full av färg och liv? Finns det någonting mer svenskt?

I många gräsmattor växer just de växter som behövs för den biologiska mångfalden, och att göra någonting så litet som att bevara gräsmattornas blommor till sensommaren kan göra en stor skillnad, både för våra pollinatörer och för vår kulturmiljö. Det finns många svenska visor som beskriver vikten av vårt kulturarv och våra svenska ängar, bland andra “Sjösalavals” och “Uti vår hage”. De skarpa orden i “Änglamark” från filmen Äppelkriget (1971) sammanfattar det vackra och livsviktiga i vår natur, som vi ofta tar för givet:

“Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill Jorden vi ärvde och lunden den gröna Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill Låt dem få leva, de är ju så sköna”

Nedan följer en länk som leder till Naturvårdsverkets tips för kommuner som vill hitta och bevara värdefulla miljöer och på så vis hjälpa våra vilda pollinatörer:

Hjälp våra vilda pollinatörer – för kommuner

 
Åsikter och kommentarer


Dina åsikter och kommentarer är viktiga för Mat & Klimat!

Vi vill gärna veta vad du tycker.

Skriv till oss:

Tycker du om denna artikel?

SENASTE NYHETERNA

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa