I sin nya årsrapport föreslår Klimatpolitiska rådet att någon form av prissättning på jordbrukets klimatutsläpp av metan och lustgas utreds och införs. Rådet lyfter också styrmedel på konsumentsidan som differentierad moms på livsmedel (”köttskatt”) för att främja klimatsmarta val.

Klimatförändringarna kräver handling i alla samhällssektorer. I sin årsrapport, publicerad i Stockholm den 20 mars 2025, identifierar Klimatpolitiska rådet jordbruket som en sektor där omställningen släpar efter. En central slutsats i rapporten är att nuvarande politik är otillräcklig och att kraftfullare styrmedel behövs. Rådet lyfter särskilt fram behovet av att utreda och införa någon form av prissättning på jordbrukets utsläpp av metan och lustgas, samtidigt som man diskuterar styrmedel på konsumentsidan som differentierad moms på livsmedel – något som i debatten ibland kallas ”köttskatt” – för att främja klimatsmarta val.

Vem ligger bakom rapporten och varför?

Rapporten är framtagen av Klimatpolitiska rådet, ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan som årligen utvärderar regeringens klimatpolitik i förhållande till de klimatmål som beslutats av riksdag och regering. Syftet är att granska om politiken är verkningsfull, peka på behovet av ytterligare åtgärder och bidra till en faktabaserad klimatdebatt. Årets rapport fördjupar sig i jordbrukets klimatomställning, en sektor vars utsläpp inte minskat i takt med andra och där rådet sedan 2019 efterlyst en tydligare strategi.

Jordbrukets klimatpåverkan och potential till förändring

Jordbrukets utsläpp kommer främst från metan (djurhållning) och lustgas (mark/gödsel), samt fossila bränslen. Dessa samlade utsläpp var 11,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2023.

Rapporten visar att det finns potential att minska utsläppen med omkring 25 procent till 2045, även med ökad svensk matproduktion. Detta kräver både effektivare produktionsmetoder (som metanreducerande fodertillsatser) och strukturella förändringar i vad som produceras, inklusive en ökad andel växtbaserade livsmedel. Just förändringar i vad som produceras ger störst effekt, men kräver matchande kostomläggning hos konsumenterna.

Politiken räcker inte till – prissättning och andra lösningar

Rådet menar att dagens politik saknar tillräckliga incitament för klimatåtgärder i jordbruket. Särskilt pekar man på avsaknaden av en effektiv prissättning av de biologiska utsläppen av metan och lustgas, vilket gör att förorenaren inte betalar och incitamenten att minska dessa utsläpp är svaga. Även subventioneringen av fossil diesel motverkar omställningen. Brist på tydlig målbild, kunskapsluckor och svag efterfrågan på klimatsmarta livsmedel är andra hinder.

För att driva på omställningen föreslår rådet flera styrmedel:

• Prissättning av metan och lustgas: Helst genom ett EU-gemensamt klimatstyrmedel för jordbrukets biologiska utsläpp, exempelvis ett utsläppshandelssystem. Om det dröjer bör nationell prissättning övervägas, utformad så att den tar hänsyn till jordbrukarnas lönsamhet (t.ex. via återbetalning).
• Styr konsumtionen: Genomför åtgärder som differentierad mervärdesskatt på livsmedel, dvs en form av ”matskatteväxling” som skulle kunna liknas vid en köttskatt, stärkta informationsinsatser och använda offentlig upphandling för att premiera hälsosam, klimatsmart mat.
• Fasa ut dieselsubventionen: Verka för en snabb utfasning av skattenedsättningar för fossil diesel, med lämplig kompensation till jordbrukarna för att undvika negativ påverkan på lönsamheten.
• Stärkta stöd och riskdelning: Förstärk och effektivisera stöd till samhällsekonomiskt effektiva klimatåtgärder och utforma riskdelningssystem där staten tar en del av risken för större klimatinvesteringar.
• Tydlig strategi och bättre data: Ta fram en målbild och strategi för jordbrukets klimatomställning i samverkan med berörda aktörer och förstärk arbetet med metodutveckling och dataunderlag för att kunna kvantifiera effekten av klimatåtgärder.

Slutsats: Jordbrukets klimatomställning kräver ny politik

Klimatpolitiska rådets rapport understryker att jordbrukets klimatomställning är både nödvändig och möjlig. För att frigöra potentialen krävs dock en betydligt mer aktiv och målinriktad politik än idag. En central del i den verktygslåda som rådet förespråkar är att införa ekonomiska styrmedel som sätter ett pris på jordbrukets utsläpp av metan och lustgas, helst på EU-nivå men vid behov nationellt. Detta, i kombination med åtgärder för att styra konsumtionen, där en skatteväxling på mat, som ibland beskrivs som en köttskatt i den offentliga debatten, är tillsammans med utfasning av fossila subventioner och riktat stöd avgörande för att Sverige ska nå sina klimatmål och för att säkra ett konkurrenskraftigt och hållbart svenskt jordbruk för framtiden.