Det finns få män att referera till som goda ledare. Men det finns en som imponerar – FN:s generalsekreterare António Guterres. Han hymlar inte om att vi lever i en värld präglad av medveten förstörelse.

När IPCC kom med sin rapport i februari 2022, där de konstaterade att risken för oåterkalleliga klimatförändringar är större än vad forskningen tidigare har trott och att tidsfönstret för att anpassa oss till klimatförändringarna håller på att stängas,  konstaterade FN:s generalsekreterare António Guterres att ”Bristen på ledarskap är kriminell. De största förorenarna gör sig skyldiga till mordbrand i vårt enda hem”. Och han fortsatte ”Rapporten är en karta över mänskligt lidande och en domedagsliknande anklagelse över ett misslyckat klimatledarskap”.

Vid Klimatkonferensen COP15, FN:s nyckelkonferens för biologisk mångfald, i Montreal, sade han bl.a.: ”Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen” och sedan ”Vårt bottenlösa begär efter okontrollerad och ojämlik ekonomisk tillväxt har gjort mänskligheten till ett massutrotningsvapen.” Han förklarade att ”Utan naturen är vi ingenting”, och riktade sig bl.a. till multinationella företag som ”fyller sina bankkonton samtidigt som de tömmer vår värld på dess naturliga gåvor och gör ekosystemen till troféer för vinst”. Dessutom fördömde han det faktum att rikedom och makt ligger i händerna på ett litet antal extremt rika individer.

Detta fenomen, hävdade FN-chefen, motverkar naturen och majoritetens verkliga intressen: ”Till skillnad från miljardärernas vilseledande drömmar finns det ingen Planet B.” Han beskrev, med en hänvisning till de mänskliga kostnader som förknippas med förluster av biologisk mångfald, mänskligheten som de som ”behandlar naturen som en toalett” och ”begår självmord med fullmakt”.

Vi behöver alla vara lika tydliga. Inte minst politiska ledare. Men här är det tomt. En öronbedövande tystnad kan man säga. Men frågan blir viktigare och viktigare i takt med att forskarnas rapporter duggar tätare och tätare. Nu senast ett larm om att Golf-strömmen inte längre kan värma oss. Minus 20 grader kan bli det nya normala här. Visserligen om 100 år men tiden går fort. Det handlar om våra barn och barnbarn.

Larmrapporterna kring klimatet borde föra med sig en total omvärdering av vad det är vi ska syssla med och vad vi ska lägga pengar på. I Sverige men också i EU. Vi måste tänka om, ställa om och fördela om. Makt och pengar. Lokalt, regionalt och globalt. Det svenska försvarets huvuduppgift borde omedelbart deklareras att vara att klimatsäkra Sverige. EU:s militära samarbete – både trupper och forskning och teknikutveckling – måste ställas om och inrikta sig på samma sak. På samma sätt borde det vara självklart att NATO:s kapacitet ställs om till en internationell kraft för att snabbt möta de globala humanitära katastrofer som nu radar upp sig. Och –  vi behöver kriminalisera kriget!

Vi behöver faktiskt ta civilisatoriska steg framåt. Vi har gjort det förut så det är klart att vi kan göra det igen. Vi har tagit avstånd från våld som verktyg för att uppfostra våra barn. Vi har kriminaliserat mäns våld mot kvinnor. Det betyder inte att våldet har försvunnit men det accepteras inte som det ”normala”. Vi har kriminaliserat flera typer av miljöbrott i en särskild miljöbalk. Det finns en växande internationell rörelse för en implementering av begreppet Ekocid. Det utgör storskalig miljöförstöring som innebär omfattande skada på, förstörelse av eller förlust av ekosystem eller livsmiljöer. Kriget får sådana konsekvenser, massivt!  Det borde dessutom vara självklart att ekonomin underordnas hållbarhetsmålen och att människans och jordens säkerhet går före snäva nationalistiska intressen, definierade i krav på territoriell militär säkerhet.

Och visst vore det väl rimligt att vi förbjuder privat-jet och att vi slutar att flyga på charterresor. Eller?

(artikeln har även publicerats på www.schyman.se och i Feministiskt Perspektiv)