Även om klimatförändringarna slår globalt påverkas olika områden olika snabbt. I områden där klimatet redan kan sägas vara extremt kan förändringar vara ödesdigra, oavsett om det handlar om att torra områden blir ännu torrare eller att varma områden blir ännu varmare. Ett område som är särskilt utsatt är fjällvärlden som vi känner den idag. FN:s 1,5-gradersmål är sedan länge passerat i de svenska fjällen. Vintrarna är numera 3 grader varmare än vad vintrarna var för 40 år sedan.

I takt med att temperaturen ökar blir tidigare karga områden attraktiva för nya arter. Och arter som anpassat sig till ett liv i en karg miljö, men inte klarar konkurrensen mot de nya arterna, trängs undan. Ett exempel är hur rödvargen nu kommer allt högre upp i fjällvärlden och där tränger undan fjällräven. Ja, rentav dödar den mindre släktingen och tar dess lyor. Fjällräven väger 3-4 kg, rödräven det dubbla. Så i en kamp mellan de två är fjällräven chanslös.

Men klimatet förändras inte bara i termer av högre medeltemperaturer. Snön i fjällvärlden är inte längre vad den brukade vara. Vinterregn gör att hårda lager bildas på snön, vilket ställer till det för ett annat av fjällens djur: lämlarna. Plötsligt har lämlarna fått svårt att söka skydd under isolerande snö, och kan inte föda upp sina kullar i håligheter i snön. Och med färre lämlar blir fjällens rovdjur utan sitt viktigaste bytesdjur, vilket utarmar övrigt djurliv.

Trädgränsen rör sig snabbt uppåt i fjällen. På hundra år har den stigit med 200 meter i vissa områden. Kalfjället trycks undan allt mer och kan ha försvunnit helt om hundra år. Förändringen är mycket negativ för renarna. När skogarna blir tätare konkurreras lavarna ut av arter som trivs bättre i skugga, som mossa. Redan nu kan man konstatera att marklavarna är på återgång i fjällen. Och renarna tappar därmed tillgång till sin viktigaste vinterföda. Att klimatförändringarna gör att renarnas tillgång till näring förbättras under vår, sommar och höst, är till föga glädje när man har svårt att alls hitta mat under vintern.

Redan för mer än tio år sedan insåg många renskötare att klimatförändringarna var ett hot mot näringen. I en djupstudie i hur förutsättningarna för renskötseln förändrats över tid lyftes då att vädrets växlingar blivit mer extrema med plötsliga hårda regn eller snöfall och allt mer brännande vårvintersol och längre, varmare och blötare höstar, samtidigt som de stabila perioderna på vintern mer eller mindre försvunnit och ersatts av temperaturväxlingar på mer än 20 grader på ett dygn. Plötsligt var det inte längre isar på de vattendrag där man var van att kunna föra renarna, vilket skapat nya barriärer. Förändrade årscykler i form av tidigare vårar och senare vintrar hade också gjort att kunskap som traderats över generationer inte längre stämde med verkligheten, och många renskötare uttryckte tvivel på möjligheten att anpassa sig till förändringarna.

Med minskad rennäring och färre renar påverkas också den biologiska mångfalden i fjällvärlden, då renarnas betning är positiv för artrikedomen. Riksdagen har i miljömålet Storslagen fjällmiljö formulerat målet ”Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.” Men med nuvarande utveckling konstaterar Naturvårdsverket att klimatförändringarna utgör ett allt större hot mot fjällens känsliga miljöer och att vi därför inte når målet.