Under Ekarna är namnet på en Facebooksida där fakta kring ekollon som livsmedel förs fram. Eldsjälen bakom sidan heter Ola Schubert, och han ser stora fördelar med att återföra ekollon som stapelvara i det svenska köket.

• • • • Ekollon har fungerat som en basgröda för många olika kulturer genom historien. Ekarnas mångfald med över 500 unika arter och egenskaper att kunna anpassa sig till och växa på många olika platser i världen har möjliggjort detta. Eken som art är resilient och anpassningsbar vilket är en enorm fördel när vi ser till de utmaningar vi står inför. Grödan växer på träd som kan leva i hundratals år. De kan således ge oss föda samtidigt som de binder kol, producerar syre, bygger och binder matjordar samt bidrar till biologisk mångfald både i livet och långt efter de har dött, säger Schubert.

Ekar växer i hela den tempererade delen av jorden. I Sverige finns skogsek upp till Dalälven och bergek utmed kusterna i Götaland. Eken kan leva i tusen år och skogseken börjar bära ekollon efter bara några år. Det är alltså lång avkastningstid på ekollon. Trots det ratas nöten av de flesta i Europa. Men i vissa matkulturer står den ännu på menyn.

Det som gör ekollon lite problematiska som livsmedel är att man måste få bort de bittra och giftiga garvämnena innan man kan gå vidare och ta tillvara nöten i övrigt. Men urlakningsprocessen behöver inte vara svår. Det kan göras så enkelt som att först mala nöten till mjöl, sedan fylla ett kaffefilter med ekollonmjöl, sätta filtret under en droppande kran och vänta några timmar tills mjölet inte längre är beskt. Därefter kan mjölet användas till det mesta; bröd, pannkakor och pajer förstås, men också som ingrediens i en vegofärs till spaghettin. 

Även om ekollon inte finns i en levande matkultur i vår del av världen används nöten i högsta grad i andra länder. I Korea görs till exempel både ekollontofu (dotori muk) och ekollonnudlar (dotori guksu), och i Nordafrika finns en tradition att göra couscous på ekollon. Utgrävningar visar att ekollon tidigare också använts i Europa, och har varit viktiga i matlagningen i det tidiga Mesopotamien.  Varför i Korea men inte i Europa?

• • • Exakt varför är inte helt lätt att med säkerhet veta, i delar av Korea har man bevarat en urgammal tradition som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Sådana traditioner finns lite varstans i världen, främst då i nordamerika men även i Mellanöstern. Troligtvis så har användningen av ekollon fasats ut pga jordbrukets framfart. Det kan man rätt tydligt se i Europa men också i Nordamerika där en del ekollonkulturer motsatte sig jordbrukets spridning. Flera olika ursprungsfolk har fört vidare traditionerna fram till idag även om de inte äter ekollon i lika stor utsträckning som då, säger Schubert.

Men har ekollonen någon chans att återupptäckas i Sverige? Kanske har de fått lite hjälp på traven de senaste åren utifrån att Phil Philipp Weiss bok Nötodlarens handbok 2022 utsågs till ”Årets encyklopediska praktverk” med motiveringen ”En otroligt fullskalig sammanfattning av mer om nötter än de flesta kan ta till sig”, där också ekollonen ryms under ett eget kapitel. Och att det rent näringsmässigt finns goda skäl att använda ekollon i matlagningen råder inga tvivel om, då nöten både är rik på fibrer, fetter, viktiga mineraler som fosfor, järn, kalium, kalcium och vitamin A, B6 och E. Men är det tillräckligt för att göra ekollon populära?

• • • Jag tror att det främst krävs tid och kunskapsspridning. Det tog fransmännen 300 år innan de accepterade potatisen som ätbar gröda. De var övertygade om att potatisen spred sjukdomar som exempelvis spetälska och den ansågs vara grismat. Ekollon har en likvärdig stämpel idag. Jag tror att ekollon kommer att bli en viktig gröda i framtiden, men det handlar mycket om att förändra vårt synsätt, säger Schubert.

Andra fördelar med ekollon är att de torkade kan förvaras i åratal, och att fröna inte tycks ta upp vare sig avgaser, pesticider eller andra föroreningar. Den som äter ekollon kan alltså plocka ren mat mitt inne i en storstad.

• • • Nötträd och även fruktträd i allmänhet har förmågan att skydda frukten från skadliga ämnen och för inte över dessa genom träden. Avgaser med mer kan däremot finnas på skalen, säger Schubert.