Det stora hotet mot Europa finns i Europa. Sa J D Vance och ledande politiker i Europa blev kränkta.

I föreläsningar inför valet till EU-parlamentet sa jag samma sak.

Men det jag, till skillnad från Vance, pekade på var de bruna krafter som växer fram, hur klyftorna ökar, hur kapitalet tillåts gå på tillväxtjakt utan hänsyn till medborgarna, hur medvetenheten om klimatet faktiskt tunnas ut.

Hotet består av mycket sådant som Vance gillar…

Hans slutsats var inte så dum, men hur han motiverade den var som om räven kritiserar räven för att rävar käkar höns.

Hela den rödgröna skaran

Hela den rödgröna skaran, liksom den liberala, talade inför EU-valet om hur högerkrafterna, inte sällan med rasistisk underton, växer fram i Europa. Ibland i en väv där också vänsterkonservativa skapade sig utrymme.

Plötsligt när Vance säger att hotet mot Europa finns i Europa – även han menar något annat – så blir europeiska politiker skogstokiga, kränkta, bittra. Vi utgör sannerligen inte något hot för oss själva…

Efter nästa val till EU-parlamentet kan EU se helt annorlunda ut. Med ministerråd där sådana som Le Pen och hennes vänner dominerar.

Inte troligt?

Inte troligt säger kanske du… Det hade du förmodligen sagt om någon för femton år sedan sagt att den svenska riksdagens justitieutskott skulle ledas av en kille som gick med i sitt parti då detta var öppet nazistisk.

Det hade du förmodligen sagt för bara några år sedan om någon sagt att en svensk regering skulle tillsätta en landshövding som skrivit rasistiska mejl och dömts för förtal. (Carina Ståhl Herrstedt, SD, ny landshövding för Gävleborgs län.)

Vi sitter på det sluttande planet. Vänjer oss vid det. Normalisering av det som tidigare ansetts som udda sker i rasande takt.

Kort sagt kan man väl säga att det på många sätt är illa ställt i såväl EU och USA som i Ryssland och lite varstans i övrigt.

Och till detta kommer Mello.

Tack för idag, slut för idag.