Mat och Klimat

“Peak Phosphorus” - det konventionella jordbrukets undergång?

Vad är “peak phosphorus”? 

“Peak phosphorus” är fosforens motsvarighet till “peak oil”. Det kan beskrivas som den tidpunkt då tillgången på fosfor till överkomliga priser når sin topp och sedan börjar minska. Fosfor kan utvinnas ur organiska källor, t.ex. fågelavföring, men för närvarande är det billigare att bryta den, vilket gör den till en icke förnybar resurs. Problemet är att fosfor utgör en viktig ingrediens i konstgödsel som i sin tur är oumbärlig för konventionell livsmedelsproduktion runt om i världen. 

Känd distribution av fosfor. Källa: ASRASR 

När når vi “peak phosphorus”? 

Tja… “peak phosphorus” är ett hett ämne och debatten domineras av motstridiga undersökningar på både nationell och global nivå. Vissa undersökningar tyder på att det kommer att nås runt 2030 och att den kommer att uttömmas helt och hållet om 50-100 år. Andra förutspår att reserverna kommer att räcka i hundratals år i enlighet med nuvarande förbrukning. En relativt ny undersökning visar att fosforutvinningen i Kina kommer att börja ta slut någonstans mellan 2035 och 2045. EU (förutom Finland) har inga egna fosforreserver som är värda att nämna, utan importerar fosfor från till exempel Marocko. 

Hur länge kommer Marockos fosforreserver att räcka då? Vissa uppskattar 300-400 hundra år, andra hävdar att “peak phosphorus” kommer att nå Marocko betydligt tidigare. Det finns dock många aspekter att ta hänsyn till i den här frågan och det är mycket svårt att förutsäga exakt eftersom att den rena mängden fosfor inte alltid är den begränsande faktorn, utan tillgängligheten. Tillgängligheten i sin tur är beroende av aspekter som ekonomi, internationella relationer, vattenförsörjning och gruvdriftens effekter på klimat och miljö. 

Men sen då..? 

Den goda nyheten är att det finns alternativa sätt att producera fosfor som senare kan användas som gödningsmedel. Det finns också alternativ till att överhuvudtaget använda mineralgödsel! Genom att kombinera holistiska jordbruksmetoder med åtgärder för att förhindra erosion och näringsläckage investerar vi i markens hälsa och säkrar den framtida livsmedelsproduktionen på en och samma gång. Frågan är: Varför vi skjuter upp det? 

Stora mängder fossila bränslen och allvarliga miljöeffekter är kopplade till brytning och produktion av fosfor för mineralgödsel. Även om detta inte är skäl nog för att utforska alternativen slutar alla prognoser (oavsett hur optimistiska de är) med en minskning av fosfortillgången. För en gångs skull har vi möjlighet att agera i tid för att säkerställa en ekonomiskt, socialt och ekologiskt smidig övergång. Framtida generationer kommer att ha tillräckligt att göra med att försöka återställa den biologiska mångfalden och bekämpa klimatförändringarna samtidigt som de försöker undvika krig och konflikter om resurser. Det minsta vi kan göra är att se till att de har tillräckligt att äta. 

Referenser 

Cordell, Dana; Drangert, Jan-Olof; White, Stuart. “The story of phosphorus: Global food security and food for thought”. Global Environmental Change. 2009. 

Lewis, Leo. Scientists warn of lack of vital phosphorus as biofuels raise demands. 2008.

IFDC Report Indicates Adequate Phosphorus Resources Available to Meet Global Food Demands”. 2010. 

Binlin,Li; KB, Bicknell; Alan Renwick Peak phosphorus, demand trends and implications for the sustainable management of phosphorus in China.”. 2019.

SENASTE NYHETERNA

Visited 42 times, 31 visit(s) today

Gilla detta:

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa