10 januari 2021
Andreas Jakobsson har skrivit en bok om dumpstring som är en kombination av handbok och reportage. I 13 kapitel letar han sig fram bland sopkärl och potatisåkrar, på jakt efter orsakerna bakom det enorma resursslöseriet i vårt matsystem.
Med utgångspunkt i de reportage han skrev för tidskriften Hunger 2014 har Jakobsson skapat en skrämmande beskrivning av vad som händer bakom kulisserna i ett rikt i-land som Sverige, på samma gång som det är en uppmuntrande förteckning över möjligheterna därav.
Bokens snygga omslag ser ut som det vore en kokbok för vegetariska anarkister, men det är inte enbart den målgruppen som kan ha behållning av boken. Liksom föregångsverken The Art & Science of Dumpster Diving (1992) av den högervridne amerikanen John Hoffman, och Waste (2000) av brittiske akademikern tillika rostbröd-ölbryggaren Tristram Stuart, är detta en bok för nyfikna personer som vill lyfta på förlåten och se vad som finns där att införskaffa.
Svinnlandet utkom år 2015 och gavs ut på Offside Press förlag.
I 13 kapitel letar sig Jakobsson fram: i sopkärlen bakom matbutikerna, i intervjuer på butiksägarens kontor och på potatisåkrar, på jakt efter orsaker till det enorma resursslöseriet i svensk livsmedelsförsörjning.
De första tre kapitlen beskriver hans eget inträde i dumsptringens värld. Sedan följer två kapitel om missuppfattningar kring både ”Bäst Före”-datum och matsvinnets statistik.
Resten av boken varvar stort anslagna samhällsperspektiv med krassa och direkta rapporter från nattliga dumpstringsturer (fynd av bl a gorgonzolaost för 10 000 kronor)
Det blir många angrepp på de svinnökande effekterna av marknadsekonomins mekanismer. Till exempel lyfts tillfälliga kampanjer och produktnyheter fram som marknadsföringsknep för att väcka kundernas intresse, vilket tyvärr leder till ökat svinn.
Den snedfördelade skulden tas upp: hur individer beskylls för att vara den största orsaken till matsvinn genom sin slarviga hushållning. Genom undersökningar av den då tillgängliga statistiken pekar Jakobsson på konstigheter såsom den icke-existerande matavfallsmängden från jordbruk och fiske.
Det storskaliga blir tack och lov uppblandat med författarens konkreta tips på vad som kan göras: Dels på systemnivå; att återinföra skatter på brännbara sopor till exempel. Men även på på lokal nivå; som det härbärge i hemstaden Uppsala som lagar mat på dumpstringsfynd.
Och sist men inte minst på individnivå, när Jakobsson beskriver sitt liv utan utgifter (förutom bostadshyra) inte som modern askes. Snarare icke-konsumtion, vilket inte alls är detsamma. Butikschefen han intervjuar frågor om han gått ned i vikt sedan han börjat dumpstra. Frågan gör honom förvånad. Butikschefen förstår tydligen inte ens själv hur gott man kan leva på ”sopor”.
Personligen har denna bok spelat stor roll för mig. Med sitt uppmuntrande tonläge fick den mig att börja dumpstra och engagera mig i kampen mot matsvinn.
Andreas Jakobsson har även en blogg som heter Dumpstringslyx, som kan läsas av den som är intresserad av att följa svinnlandets slösaktiga logik i realtid.
Olof Tydén
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.