Att undvika plöjning och liknande jordbearbetning skulle kunna minska jordbrukets klimatpåverkan globalt med upp till 30 procent. Det visar en ny studie, publicerad i vetenskapstidskriften IOP Science.  

Maten står för en dryg fjärdedel av de globala utsläppen av klimatgaser. Utsläppen kommer bland annat från nötkreatur som släpper ut metan via sin matsmältning, gödselmedel på åkrarna som ger utsläpp av lustgas och metan och fossildrivna traktorer som släpper ut koldioxid. Men att bearbeta jordbruksmark på andra sätt än plöjning har alltså också en stor potential att minska utsläppen från matsektorn. 

I det konventionella jordbruket plöjer bonden marken innan hen sår, men det är möjligt att undvika det steget. Författarna av studien skriver att ”nollbearbetning kan spela en avgörande roll för att både minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt öka markkolbindningen och därmed bidra till att mildra klimatförändringen”. 

Att plöja utsätter kol som är begravt i jorden för syre från luften, vilket gör att mikrober kan omvandla kolet till koldioxid. I den processen bildas också en del metan och lustgas, som är betydligt starkare klimatgaser än koldioxid. Men det är utsläppen av koldioxid som innebär den största klimatpåverkan som konsekvens av plöjning.

Mer kollagring och rikare mikroliv

Gårdar över hela Storbritannien studerades. I stället för att plöja placeras fröerna i borrade hål i jorden. Endast en maskin behövs för att borra de små hålen för sådd som krävs och den körs över fältet bara en gång under säsongen. 

Fälten utan plöjning hade färre och mindre luftfickor och därför släpptes mycket mindre koldioxid ut. De porer i jorden som behövdes skapades av daggmaskar och rötter, som trivdes bättre när jorden inte plöjdes. Och det faktum att rötterna behövde växa djupare på jakt efter vatten är en fördel när torka blir vanligare under klimatförändringarna. På gårdarna där man inte plöjde ackumulerades mer kol i jorden och ju längre marken lämnades ostörd desto mer kol lagrades. 

Den matjord som bearbetats plöjningsfritt (vänster), har färre luftfickor och mindre öppna kontaktytor, vilket i sin tur innebär minskat läckage av CO2

Större effekt med tiden

I studien jämförs de totala utsläppen av koldioxid, metan och lustgas från plöjningsfri åkermark och från traditionellt bearbetad mark. Klimatpåverkan från den plöjningsfria marken var 30 procent lägre, med de största minskningarna på de gårdar som hade använt metoden längst, i 15 år.

På sju procent av åkermarken i England används plöjningsfritt jordbruk och många jordbrukare där är oroliga över att en omställning skulle leda till lägre avkastning för dem. Studien visade dock inga väsentliga skillnader i avkastning under de första tio åren efter att en gård övergått till odling utan plogning eller liknande bearbetning. I Sverige uppskattas mellan 10 och 20 procent av åkermarken brukas med plöjningsfria metoder.

Författarna menar att det finns stor potential för plöjningsfritt jordbruk i Europa, eftersom det är så väl prövat. När nya strategier utformas så bör regeringar uppmuntra jordbrukare att byta till plöjningsfritt jordbruk, skriver de. Det skulle både minska utsläppen och samtidigt göra jordbruket mer hållbart mot klimatförändringar.

Se även: Goda förutsättningar att kolinlagringsprojekt blir permanent

Se även: Här frodas mikrolivet – möt bonden som lagrar kol i marken