Ska vi klara klimatet behöver överkonsumtionen försvinna snarast. De flesta är faktiskt positiva till att sänka sin materiella levnadsstandard för miljöns skull och 3 av 4 kan tänka sig köpa färre saker. Så varför händer det inte?

Jag ser främst tre skäl (utan rangordning):

1-2. Reklamskaparna har länge haft råd att köpa till sig den bästa kunskapen om hur människor lockas till konsumtion, samt haft enorma resurser att sprida sina budskap.

En del i det är att säljarna vet att de inte behöver övertyga alla hela tiden. Det räcker att locka dig 1 % av tiden så är du av med dina pengar sedan. Det nya är att digital reklam nu kan skräddarsys efter just dina intressen och du kan shoppa allt möjligt direkt i mobilen. Med andra ord är de två skälen här ökade påtryckningar och ökad tillgänglighet.

3. Vi har mer pengar än någonsin att shoppa för. Fram till 70-talet valde politikerna att ta ut den ökade produktiviteten i både högre löner och kortare arbetstid. Sedan dess har alla framsteg gått till högre löner, högre vinster och högre investeringar för att tjäna ännu mer pengar i framtiden. Pengar som förr eller senare konsumeras.

Därför behöver vi som samhälle välja kortare arbetstid istället för högre löner, kombinerat med åtgärder för låginkomsttagare. Vi kan också på olika sätt försvåra skuldsättning till följd av köphets.

Åtgärder

Av dessa tre främsta orsaker till att vi lockas till överkonsumtion handlar alltså de två första om ny teknik (individanpassad reklam och möjligheten att shoppa allt möjligt direkt på internet), vilket är politiskt svårt att stoppa. Vissa begränsningar kan dock åstadkommas politiskt, som att förbjuda telefonförsäljning (som även den snart lär ske genom AI).

Den tredje orsaken, ökad köpkraft istället för ökad fritid, kan dock i högsta grad regleras politiskt. Halva svenska folket är positiva till sex timmars arbetsdag. Skatter, ransonering och basinkomst är andra politiska verktyg, men för att de ska kunna genomföras i så stor utsträckning att det blir ett systemskifte, så behöver parallellt ett kulturskifte växa fram med förnöjsamhet som ledstjärna.

För idag förväntas vi skämmas om vi nöjer oss med de kläder och prylar vi har. Denna skam är så osynliggjord att den ännu inte ens har ett namn. Så låt oss kalla det nöjdskam. Mer är inte samma sak som bättre, och rikedom är inte att äga mycket utan att sakna lite. Om du inte övertygas av denna gamla insikt i text, så låt oss ta det i toner.

Många som länge valt klimatsmart mat har på grund av begränsat utbud nöjt sig med mat som är bra nog i smaken, av solidariska skäl. Men nu utvecklas klimatsmart mat så snabbt att skiftet till hållbar mat kan ske nästan utan förnöjsamhet.

Samma utveckling är dock svår att se för konsumtion i stort. Så istället för köphetsande reklam som kulminerar med Black Friday kan vi bygga ett samhälle som istället ägnar all denna reklams resurser till att sprida förnöjsamhet. Då når vi inte bara hållbarhet, utan även välmående.