22 februari 2021

Några kalla vinterveckor och debatten om svensk elförsörjning är igång igen med full kraft. Det talas om elbrist och u-länder. Men faktum är att Sverige aldrig exporterat så mycket el som nu. Att låta några få timmar med nettoimport styra energidebatten osar populism, skriver Niclas Malmberg och Olivia Andrén i en analys.

Vi har i år för första gången på länge haft en vinter där snön breder ut sig över nästan hela landet, och med temperaturer som på sina håll varit 7-8 grader lägre än normalt för årstiden. I Nattavaara sjönk temperaturen ända ner till -39,7 grader i januari. Trots det dignar våra bord och utbudet i affärerna av färsk frukt och färska grönsaker. Och trots att vi i ett historiskt perspektiv importerar livsmedel som aldrig förr, ser vi inte många tidningsrubriker om vad all denna import har för klimatpåverkan, eller ens om hur sårbar den gör oss. Skulle vi ens överleva om importen ströps en kall vintermånad, när naturen inte ger oss någon föda, och när vi sedan länge slutat att hålla beredskapslager?

Men vi är inte bara ett importerande land. Även under smällkalla vinternätter exporterar vi musik, bilar, möbler, kullager, förpackningar och andra varor. Men framför allt exporterar vi elektricitet. En elexport som bidrar till att tränga bort kolkraft i Polen och rädda Finland från den elbrist landet har, efter att ha förlorat många år och mycket pengar på kärnkraft som blivit försenad i decennier.

Kring vår elförsörjning ser vi däremot plötsligt en strid ström populistiska tidningsrubriker. Gravt vilseledande sådana, som häpnadsväckande nog talar om import av el. Sant är att i ett sammanhängande elnät kan flödet gå åt båda håll. Sant är också att det finns enskilda timmar där Sverige varit nettoimportör av el. Men även i kallaste vintern är Sverige sammantaget nettoexportör. Det är således inte bara perspektivlöst att vinkla korta perioder av import som ett problem – det är gravt vilseledande.

Vad som däremot skulle vara ett problem vore om vi isolerade vårt elnät, på det sätt som nu skapat kaos i Texas, där man samtidigt som kylan fått gaskraftverk i delstaten att stå stilla saknar möjlighet att klara elbehovet genom elimport från andra delstater, då man som enda delstat valt att stå utanför det i övrigt gemensamma elnätet.

Från nettoimportör till stor nettoexportör

Men det är inte bara okunniga redaktörer som vinklat uppgifter om elmarknaden felaktigt. Än mer oroväckande är att hälften av partierna i Sveriges riksdag, och därmed en stor andel av våra beslutsfattare, utifrån minuter eller timmar av import manifesterar en total okunskap om energifrågan och kräver utbyggd kärnkraft. Ett utslag av extremt motstånd mot frihandel eller nationalism som kommer att följas upp med krav på förbud av import av livsmedel, kläder, medicin och andra förnödenheter? Eller snarare ett utslag av ren populism, där man egentligen vet att man har fel, men tänker att allmänheten nog inte har koll och att det är en okunskap som går att dra politisk nytta av? 

Det finns ingen ekonomi i att starta om avställda reaktorer, och än mindre bygga nya kärnkraftverk. Det vet kraftbolag som E.ON och Vattenfall, men tydligen finns riksdagsledamöter och partiledare som inte litar på experterna. 

Ovanstående graf (framtagen av David Eickhoff på Axpo Nordic) visar hur Sveriges import/export av el förändrats de senaste 20 åren. Staplarna uppåt visar dagar av import, staplarna nedåt visar dagar av export. Från ett läge där vi 2003-2004 tvingades importera el de allra flesta dagar har vi kommit till en situation där vi i princip alltid är nettoexportörer. Och detta samtidigt som några kärnkraftsreaktorer avvecklats i takt med att de inte längre uppfyllt de ökade säkerhetskrav som ställts internationellt i kölvattnet av katastrofen i Fukushima, och då ägarna bedömt att det med de låga elpriserna är omöjligt att räkna hem de investeringskostnader som skulle krävas för att nå upp till säkerhetskraven.

För det är så att i takt med att Sverige ökat elproduktionen har också elpriserna sjunkit. Och det som resultat av att när kärnkraft har ersatts av billigare förnybar elproduktion ger det också lägre elpriser för elanvändarna.

Elen billig i ett längre tidsperspektiv

Man vänjer sig snabbt vid det som är billigt, eller gratis. Så till den milda grad att det som under kalla vinterdagar nu kallas för dyr el egentligen fortfarande är billig i ett längre tidsperspektiv. Men visst, tider när efterfrågan på el ökar mer än produktionen, ökar också spotpriset. Och det är i grunden något positivt, eftersom det gör att de elanvändare som kan styra om sin användning till andra tider på dygnet kan ges incitament att göra det, och på så sätt plana ut effektbehovet. Att elintensiv industri agerar smart och drar ner produktionen när elen är som allra dyrast är varken något nytt eller något anmärkningsvärt. Det är företagsekonomiskt smart, och något man gjort i alla tider. 

Samtidigt som vi i Sverige har både internationellt sett låga elpriser, så låga att elintensiva verksamheter dras till Sverige, och inte tvärtom som många hävdar. Det är faktiskt så att serverhallar och batterifabriker anläggs i Sverige just för att vi har tillgång till billig och ren el, samtidigt som vi i princip alla dagar året om kan exportera koldioxidfri el som hjälper till att trycka bort kolkraft på kontinenten. Men även om vi har en omfattande elproduktion i Sverige och god tillgång på el finns det all anledning att hålla nere effektbehovet.

Miljön är inte betjänt av en elproduktion som inte är till nytta. Och det låga elpriset i Sverige ställer faktiskt till ett problem här: det minskar incitamentet för energibesparingsåtgärder. Även smärre åtgärder blir svåra att räkna hem när elen är så billig.

Syntetisk svängmassa kan ge stabilitet

Effektfrågan handlar dock inte bara om att inte ha onödigt stor miljöbelastning från produktionen, den handlar också om att ha leveranssäkerhet och hålla en stabil frekvens. Men inte heller detta är ett argument för mer kärnkraft. Även vindkraften har möjlighet att bidra till stabilitet. Precis som turbinerna i vattenkraften har en svängmassa som kan utnyttjas för att hålla frekvensen stabil, kan vindkraften förses med en syntetisk svängmassa, dvs. system som noterar frekvensändringar i elnätet och anpassar effekten från vindkraftverket utifrån frekvensen.

Om frekvensen sjunker kan ett tillfälligt motstånd läggas på generatorn, så att den utmatade effekten ökar lite mer än vad vinden egentligen bidrar med för stunden, för att sedan kompenseras genom att ta ut mindre effekt. Även om tekniken ännu är ny och oprövad i Sverige har den stor potential genom att vindkraften då inte längre är en flödande energikälla som levererar el utifrån hur mycket det blåser, oavsett om vi behöver elen eller inte, utan precis som vattenkraften blir en energikälla där vi kan styra om flödet i tid, utifrån behovet.

Kanske har Greta Thunbergs ord – lyssna på forskarna – aldrig varit mer relevant än i den pågående energidebatten.

Niclas Malmberg, Olivia Andrén

’