Varje dag kastar livsmedelsaffärerna stora mängder livsmedel, där bäst före datum har gått ut eller är på väg att gå ut. Detta trots att ”bäst före” inte innebär att maten är dålig därefter. Ett sätt att minska detta gigantiska matsvinn är dumpstring, dvs att ta till vara den mat som butikerna har kastat. Ordet dumpstring kommer från engelskans dumpster diving, och innebär att ta om hand om saker som har kastats.

Mattias Goldmann, idag hållbarhetschef på Sweco, och under sin tid som VD för Fores utsedd av Aktuell hållbarhet till miljömäktigast i Sverige, är en av dem som har prövat på att dumpstra. I februari gav han sig tillsammans med en vän ut en vardagskväll i Stockholm för att testa på dumpstring.

– Det var viktigt för mig att bättre fatta hur stort matsvinnet i butiksled är, som en del i faktainsamlingen för min kommande bok ”De sju dödssynderna och hur vi räddar klimatet genom att begå dem alla.” Synden frosseri kan ju bli en positiv drivkraft om vi bättre tar till vara allt som annars skulle ha slängts, säger Mattias Goldmann.

Det visade sig inte vara några svårigheter att på relativt kort tid få ihop en riklig mängd mat som butikerna slängt. Efter drygt två timmar hade de fått ihop tre överfulla Ikeakassar med mat, gissningsvis till ett butikspris av ungefär en tusenlapp.

– Då ratade vi ändå oerhört mycket, till exempel allt kött och allt som var slängt individuellt utan förpackning, som brödet som bakas i butiken. En del var fina delikatesser, och mycket var av fin kvalitet, med kanske en dålig mandarin med i nätet, eller ett flak av kesoburkar där en var trasig, säger Mattias.

Några dagar senare gjorde Mattias en ny snabb dumpstring i norska Voss.

– På fem minuter fick jag ihop middag, frukost och fika, och en jättebukett tulpaner som fick pryda det lite tråkiga AirBNB-boendet.

Det som ändå hindrar många från att själva dumpstra är en känsla av att det inte är riktigt socialt accepterat. Men det var inget som Mattias märkte av, varken från butikspersonal eller förbipasserande.

– Vi valde att dumpstra tidigt på kvällen, medan butikerna fortfarande var öppna, just för att visa att detta inte är ljusskygg verksamhet, berättar Mattias. Vi höll oss strikt till dumpstringens uppförandekod: Lämna stället minst lika snyggt som när du kom, forcera aldrig något som är låst och ta bara vad du kommer att använda eller är säker på att du kan ge bort. Därmed behöver ingen bli förargad och butikens kostnader för avfallshantering minskar. De vi mötte från butikerna var helt ointresserade av oss, och av förbipasserande var det en som tipsade om några soptunnor som vi annars hade missat.

Trots den stora mängd mat som enkelt går att få tag på, är det inte alla basvaror som lämpar sig för dumpstring.

– Paradoxalt nog får man för mycket ”fina” varor när man dumpstar; basvaror med lång hållbarhet slängs däremot nästan aldrig; mjöl, socker, salt… Andra basvaror som toapapper är också nästan omöjliga att dumpstra. Men man får en mer varierad kost som dumpstrare än om man som jag ibland har rätt dålig fantasi kring vad som ska lagas idag, säger Mattias.

Vad som gäller juridiskt kring dumpstring tycks dock vara oklart. För ett år sedan gick Ann Lundgren, jurist och lärare i straffrätt vid Umeå universitet, ut i ett svt-inslag med påstående att det som är slängt i en container ändå är i någons besittning och därför inte lovligt att ta. Men Mattias ger en mer optimistisk bild. 

– De flesta jurister är överens om att dumpstring inte är olagligt; butikerna har ju slängt det man tar. Ingen enda person har heller någonsin dömts för dumpstring. Men beter man sig illa som dumpstrare, är det förstås straffbart med både inbrott och nedskräpning.

Mattias ser inte heller att det finns någon risk att dumpstringen slår undan benen för livsmedelskedjorna ekonomiskt.

– I nuläget är ju inte problemet att det är för många som dumpstrar, utan att för få tar till vara vad butikerna slänger. Blir dumpstrarna fler, blir detta ganska självreglerande; då räcker inte det som slängs lika långt för var och en. Dessutom ligger det nära till hands att kompletteringshandla i samma butiker som man dumpstrar. Först ser man vad man hittar, sen vad som behövs för att det ska bli en komplett måltid. Men jag hade önskat att butiken sålt ut detta billigt istället!

För egen del har Mattias fått blodad tand, och känner att han har gjort klimatnytta genom att ta sådant som annars skulle ha slängts.

– Jag överväger rentav att bli ”dumpstervegan”, så att jag av klimatskäl bara äter veganskt utom om jag hittar annan, dumpstrad mat. Då är det bästa jag kan göra för klimatet att äta den. Men jag tjänar okej och vill vara säker på att jag inte tar mat från andra som velat gå i samma container – är det så, så avstår jag.

Niclas Malmberg