Nyligen tilldelades FN:s livsmedelsprogram, WFP, Nobels fredspris för dess arbete mot den globala hungern. Samtidigt menar Emile Frison, expert på hållbara livsmedelssystem, att kampen mot matbristen kräver en helt ny syn på hur maten produceras.

För mycket fokus på ris och majs

Emile Frison arbetar med hållbarhet och biologisk mångfald inom jordbruket och är medlem av expertpanelen IPES-Food. Han betonar för IPS att WFP:s arbete varit viktigt i kampen för att hantera coronapandemins effekter.

Men samtidigt säger han att det också krävs mer långsiktiga lösningar för att bygga upp mer hållbara system för produktionen av mat. Och att den frågan måste få större fokus.

– Men det finns alltid en nödsituation som leder bort människor från att tänka långsiktigt.

Emile Frison påpekar att det på global nivå redan produceras tillräckligt med mat för att föda alla människor på jorden, och fler därtill. De stora problemen är snarare den bristande fördelningen av mat, samt frågor som handlar om orättvisor och matens kvalitét.

– Detta är de viktiga frågor som måste lösas om vi verkligen vill hitta långsiktiga lösningar på problemen med hunger och fattigdom.

Han menar att världens matproduktion under de senaste 50 åren i allt för stor grad varit inriktad på viktig kaloririk basmat, som ris, vete och majs. Enligt honom är detta viktigt för att få fram kalorier – men det behövs mer för att människor ska kunna äta en näringsrik och hälsosam mat.

– Biologisk mångfald inom jordbruket är helt avgörande eftersom det skapar en mångfald av bland annat mineraler och vitaminer. Men det leder också till jordbruk som är mer hållbara i ett miljöperspektiv, säger han.

Mångfald stärker systemen

Emile Frison menar att den utveckling som pågått de senaste 50 åren, med fokus på vissa grödor, skett på bekostnad av mångfalden. Det moderna jordbruket har enligt honom lett till ett användande av konstgödsel som i sin tur skadar jorden – medan de så kallade monokulturerna har blivit normen.

– Samtidigt har växtsjukdomarna blivit allt fler, vilket kräver allt mer bekämpningsmedel. Och det är en situation som inte är hållbar på längre sikt, säger han.

Emile Frison säger att produktionen av mat minskar i de områden där stora mängder av gödningsmedel och bekämpningsmedel används.

I stället menar han att det behövs miljöer där mångfalden i naturen fungerar som ett skydd – eftersom problemen inte blir lika omfattande när det finns en mångfald jämfört med i storskaliga monokulturer.

– Vi måste tänka om kring hela produktionssystemet och med hjälp av mångfalden skapa miljöer där inte naturen längre bekämpas, utan vi i stället efterliknar den, säger Emile Frison.

Han säger att det avgörande är att skapa ekologiska jordbrukssystem som drar lärdomar av naturens egna funktioner.

Men enligt Emile Frison handlar det också om att skapa rättvisare jordbruk, där de problem som världens bönder möter bemöts i samarbeten med dem – och inte genom tekniska lösningar som skapats i laboratorier.

Han menar att det går att dra många lärdomar av de effekter som coronapandemin haft på världens matproduktion. En är hur sårbara länder som till stora delar är beroende av importerad mat är.

– En annan är att i områden där det bedrivs en diversifierad produktion närmare konsumenterna, och där det finns direkta länkar mellan producenter och konsumenter, så har matproduktionen varit mycket mer hållbar. Över hela världen har vi sett hur bönder fått direktkontakter med konsumenter, bland annat via nätbaserade lösningar, säger Emile Frison.

Samira Sadeque, IPS