1 januari 2021

”Jag drömmer om ett snällt Nyår…” 

Så kanske man kan sträcka ut den första raden i den kända julsången, den mest sålda singelskivan genom tiderna, som väcker så vackra drömmar till liv. För visst är det så, att vi alla innerst inne längtar efter det som bara är gott, som vill alla väl, som är ömsint, mjukt och snällt som i sagorna vi  bär med oss och som stiger fram extra tydligt en helg som denna.

Ändå vilar nyårshelgen, och våra andra traditionella helger med, egentligen hela vår tillvaro, på ett ständigt närvarande lidande, så införlivat i våra vanor och traditioner att man måste bli djupt berörd för att fjället ska falla, för att vi ska se vad det är vi gör mot några av djuren som evolutionen frambringat och vad vi omedvetet stödjer med det vi äter. Att vi inte har rätt att göra som vi gör mot dem. Att det handlar om levande varelser som du och jag.

För att vi ska förstå att julskinkan är resterna efter liten sexmånadersgris, som istället för att böka runt i jorden, leka och bli ompysslad av sin mamma, levt ett kort, förfärligt liv, instängd i en ofattbar trängsel, stank och mörker. Men som likt en ko som direkt efter födseln togs från sin mamma och slitits ut som ständigt inseminerad mjölkko och som ska bli oxfilé till nyårsfesten. Eller en liten skrämd, förvärkt, groteskt överdimensionerad broilerkyckling ändå, utan flockens stöd och trygghet, framföst mot dörren utan återvändo på alla vis försöker undkomma sitt öde.

De har nämligen, precis som alla andra djur vi använder och utnyttjar inom djurhållningen, samma medfödda känslo- och förnimmelseregister som vi, och precis som hos oss är deras starkaste impuls och drift att leva och överleva.

Vana, vantro och blindhet

Allt vi äter från djurriket som vi kallar för ”mat” kan följas tillbaka till en olycklig varelse som ofta varken sett solen, känt frisk luft, en sommarvind, doften av gräs eller den levande marken under sig; som i sitt DNA fortfarande har samma längtan, samma beredskap och gensvar som de vilda djur och fåglar i djungler, på slätter, stäpper och i skogar de en gång var, men som i föds i fångenskap, för att efter kortast möjliga tid, till så låg kostnad som möjligt, bli färdig att dödas i en omfattning så ofattbar – 80 miljarder djur världen över per år – att det är näst intill omöjligt att ta in. Kanske är det därför det kan fortsätta. Vi förstår det inte.

Och det är vi, homo sapiens, ”den visa varelsen”, som av gammal vana, vantro och blindhet kommit att se detta som ”naturligt”, att vi utsätter andra arter i vår däggdjursfamilj för detta monumentala lidande och oss själva för ett konstant övergrepp på vår känslighet; en självklar vardagsbrutalitet som vi alla blundar för och inte vill bli påminda om, särskilt inte vid ett matbord. Samtidigt som vi faktiskt äter det som kommer ut på andra sidan slakterierna, vilket, trots alla eufemismer och förskönande åtgärder, är skivade eller malda muskeldelar från ett dött djur! Ett kadaver. 

Det som vi tar långa omvägar omkring för att slippa se i naturen eftersom vi, liksom de arter vars liv vi lagt beslag på, är herbivorer och dras till det vackra, friska, medan det är detsamma som gratisfest för en karnivor som helst tar sjuka eller redan döda byten för att spara på energin! Hela vår kultur och ekonomi (djurindustrin är en av de mest lönsamma) vilar på att vi håller den tysta överenskommelsen som vi föds in i om att inte se eller säga något.  Den som bryter mot den oskrivna lagen, som lider med djuren och gör allt för att väcka andra, stöts bort.

Ändå är det just den blindheten som fört oss dit där vi befinner oss idag, med hotande klimatkollaps, pågående pandemier, massutrotandet av arter, regnskogarnas försvinnande och polernas smältande isar, eftersom djurindustrin och djurhållningen är den enskilt största pådrivaren i alla dessa katastrofer. Säger det inte oss, som en tordönsröst från himlen omgiven av bibliska Doréstrålar, att vi ska lämna våra förlegade matvanor som dömer oss alla till undergång! 

Att vi ska sluta äta det fiberfria kolesterolet och mättade fettet som gör oss sjuka och återvända till den färgfyllda, fiberrika, växtbaserade maten och proteingrödorna vi är skapta för som livnärt oss under större delen av människans utveckling, som gör oss friska och som innehåller allt vi behöver för att leva gott! Vi har förstått att vi måste komma bort från fossila bränslen för att hejda klimatförändringarna, men konstigt nog inte att vi måste lägga om vår kost för att det ska lyckas.

Drömmen om ett snällare nyår

Det är hög tid att avsluta det sorgliga kapitlet ”djurfabriker” där pandemiska virus och antibiotikaresistens frodas, att förvandla djurfabrikerna till djurfristäder, slakterierna till vegoproducenter och låta de oändliga betesmarkerna och foderodlingarna åter bli koldioxidslukande vildmark och skogar. 

Metanet, den starka växthusgasen från djurindustrin, försvinner ur atmosfären på 10 år! Baljväxterna med sina minimala utsläpp kräver bara en bråkdel av jordbruksmarken. Med en ”massiv global omställning till växtbaserad kost” har vi enligt IPCC, FN:s Klimatpanel, fortfarande goda chanser att klara 1,5 gradersmålet och planetens överlevnad! Låt oss börja nedräkningen redan nu, med ett Nyårslöfte om att börja välja veganskt framöver!

Om inte politikerna tagit in vad som krävs för att klara Parisavtalet, att stänga ner djurindustrin och skapa en ordnad övergång till ett växtbaserat jordbruk så snabbt som möjligt, så kan vi visa att vi gjort det. Det vi inte köper slutar på kort tid att produceras. Inga vinster – ingen produktion. VI kan fortsätta äta samma mat, minst lika god, men gjord på delvis andra råvaror utan inblandning av döda djur och planetens mest destruktiva industri. Både politikerna och industrin följer garanterat efter, det vet vi. Pengarna styr, det är vårt sista och starkaste vapen Nu är det dags att använda det.

Och säkert drömmer både politiker och makthavare även de, innerst inne, samma drömmar som vi, särskilt när ett nytt år står för dörren, även om det inte alltid verkar så. Någonstans vet också de vad det är vi gör mot djuren och vilka konsekvenser det har. Liksom vilken lättnad det vore att slippa medverka till andra varelsers lidande. Låt oss hjälpa dem att våga göra rätt. Låt dem bli berättelsens hjältar istället för ofrivilliga bovar, i glittret av ett magiskt trollspö i Nyårsnatten, som är vi.

Ett riktigt Gott Nytt Växtbaserat år 2021! Och en hoppfull växtbaserad framtid för oss alla!

”Jag drömmer om ett snällt Nyår
med allt som ger oss fest och glans   
Inga djur på faten
men smak på maten
och steken gjord av säd och soja

Jag drömmer om en ljus framtid
en värld av kärlek hopp och liv
Skogen tog all koldioxid
vi och djuren får en evig frid”

Maria Sandblad